Påven avgår

Att en påve beslutar sig för att avgå är något mycket ovanligt i den romersk katolska kyrkans historia. De gånger detta senast hänt ligger så långt tillbaka i tiden, att det inte finns någon rimlig anledning att göra en jämförelse med dessa tillfällen. Det kan endast konstateras att de då aktuella situationerna under medeltiden var helt annorlunda än den nuvarande.

Benedictus XVI har själv uppgivit att han inte har krafter nog att fortsätta i sitt ämbete, och att hans avgång bäst gynnar kyrkan. Trots att han varit påve en förhållandevis kort tid, är han ändå en av de äldsta påvar som faktiskt funnits. Det finns knappas någon anledning att inte tro att de angivna skälen är de egentliga. Så som Benedictus XVI och dessförinnan kardinal Ratzinger framträtt, är det inte sannolikt att han av några andra, icke redovisade skäl på något sätt skulle ha "tvingats" till att ta det steg som han nu gjort. Vad skulle det i så fall vara? Det blir endast fråga om fullständigt lösa spekulationer, som inte hör hemma i en seriös diskussion.

Den intressanta frågan nu är givetvis vem som blir hans efterträdare, och i det fallet kan man bara spekulera. I de flesta fall hittills i modern tid har spekulationerna visat sig vara felaktiga utom år 2005, och då gällde det just kardinal Ratzinger.

Bertil Nilsson

professor i kristendomens historia vid Göteborgs universitet