Episoden om de vise männen, också kända som
”heliga tre kungar från Österlandet” omnämns endast i Matteusevangeliet. Här
skildras hur de följt en stor stjärna till Betlehem för att finna en nyfödd
kung och hur de skänker barnet guld, rökelse och myrra. Ur denna berättelse har
tidigt en livskraftig tradition uppstått som ligger till grund för
trettondagsfirandet.
Berättelsen innehåller en hel del intressanta
uppgifter som omtalar att besökarna som i den senaste bibelöversättningen kallas
”stjärntydare” var magoi, vilket
antyder att de tillhörde den zoroastriska religionens präster och var välrenommerade
astrologer. Det persiska ordet har sedermera gett upphov till ordet magi och kommer senare att dyka upp i
Apostlagärningarna som ett skällsord till den kätterske Simon som också
kallades Magus.
Däremot innehåller inte Matteusevangeliet någon
uppgift om att stjärntydarna skulle vara tre till antalet. Men eftersom deras
gåvor var tre skapades tidigt traditionen kring ”tre vise män”, som den kristne
författare Origenes skall ha skapat. Hans kollega Tertullianus uppgraderade dem
till ”tre konungar”. Därmed började den korta berättelsen att leva ett eget
liv, som fritt skildrade deras egenskaper och äventyr och förvandlade dem till
symboler, vars innebörd man inte alltid reflekterar över.
Under senantiken fick ”stjärntydarna” individuella
namn som Melchior, Kaspar och Baltasar. Om Melchior och Baltasar är inte mycket
att berätta, men Kaspar kan ha inspirerats av en historisk gestalt, nämligen den
indiske kung Gondofares I som omtalas i de apokryfa Thomasakterna. Namnet kunde också skrivas ”Gastaphar” vilket skulle ha gett namnen Kaspar och Gaspard i den västerländska
traditionen. Deras initialer C+M+B kunde ristas på väggar och tänktes då beskydda
byggnaden.
De tre konungarnas existens var
tidigt grundlagd i den kristna mytbildningen, vilket visar sig i berättelsen om
hur Konstantin den store mor Helena ”fann” deras gravar vid sitt besök i
Jerusalem 324 e.Kr. Hon förde deras reliker till Konstantinopel och enligt
traditionen kom de senare till Köln där de numera vilar inneslutna i en guldkista
i Kölnerdomen.
De zoroastriska prästerna hade förvandlats
till kristna helgon, som främst kom att beskydda Europas kungar. Inte sällan
var deras namn ingraverade på de dryckeshorn som användes vid gillen. Det var
kanske inte så märkligt att de blev symboliserade i form av tre kronor, vilket
ingick i staden Kölns vapen. Symbolen används som bekant även i Sveriges
riksvapen sedan medeltiden och kröner numera Stockholms stadshus. Sedan 1938
bär det svenska ishockeylaget namnet ”Tre kronor”, men knappast någon lär väl
längre associera till ”de vise männen”, som i detta fall har vandrat en lång
väg.
Britt-Mari Näsström
Professor emerita
Tack för ditt inlägg.
SvaraRaderaJag undrar om du kan utveckla ditt resonemang något.
Personligen har jag mycket svårt att se hur något historiskt stoff kan utvinnas ur Matt. 2 överhuvudtaget.
Hur reflekterar du över de s.k. kriterierna som
vanligen används för att utvinna vad som är tillförlitligt i evangelierna & den historiske Jesus?
//
Joel
Tack Joel för din spännande fråga! Den skulle kräva ett omfattande svar men jag skall försöka att svara kortfattat genom att vidareutveckla frågan om varför de vise männen dyker upp i Mattheusevangeliet. Evangelierna är ju inga historiska källor i strikt mening, utan snarare religiösa utsagor om hur den kristna tron uppkommit. Framför allt måste nog berättelser om alla under som inträffar vid Jesus födelse betraktas som myter, som för det är influerade av andra berättelser om kungar och religionsstiftare. Frågan har sedan länge intresserat med en stjärnas uppblossande på himlavalvet. Historien berättas om många härskare i Mindre Asien, men verka framför allt höra hemma i iransk härskarideologi, där den uppkom långt före Jesus födelse. Man har i sammanhanget även pekat på likheter med andra gudomligheters födelsemyter ( som exampelvis Mithras). Beträffande hela detta mytkomplex hänvisar jag till Anders Hultgård artikel ”The Magi and the Star – Persian Background in Texts and Iconography bibelexegeter och religionshistoriker, vilka har påvisat att en kungs födelse sammankopplas” i Being Religious and Living through the Eyes 1998.
RaderaSannolikt att motivet med stjärntydarna har arbetats in i berättelsen om Jesus födelse för att ytterligare bekräfta hans gudomliga ursprung. Myten har sedan fött nya myter på sin vandring till Nordeuropa, men har inget med historiska fakta att skaffa. Naturligtvis finns det mycket annat i evangelierna som också kommer in på myternas område, något som också avspeglas i den historiskt-kritiska bibelforskningen. Detta överskuggas i allmänhet av en glättat bild fylld med underverk som växt fram under två tusen år och hit hör bland annat berättelsen om de vise männen och deras sökande efter stjärnan.
Britt-Mari Näsström