Gadgeten innehöll ett fel

fredag 18 januari 2013

Fler humanister = mer humanism?


Jag har tidigare skrivit om konflikter inom Humanisterna och om en pågående tolkningskamp rörande begreppet humanism. Nu rapporteras att ett nytt förbund bildats kring begreppet, Förenade Humanister. Förbundet, som delvis har grundats av avhoppare från Unga Humanister, säger sig vilja verka för en positiv humanism och främja dialog mellan olika livsåskådningar. Förenade Humanisters ordförande Per Pettersson säger, ”Vi har den senaste tiden sett ett ökat behov för dialog mellan olika grupper i samhället, speciellt i frågor om livsåskådning, tro, etik och moral. Ofta tenderar debatten att bestå av polemik mellan grupper och det gör det allt svårare att faktiskt förändra någonting. ”

En annan av grundarna är Jessica Schedvin som tidigare var ordförande för Unga Humanister, vilka hon för en tid sedan lämnade efter att enligt egen utsago ha utsatts bland annat för sexuella trakasserier, är idag kritisk till Humanisterna. I en intervju med tidningen Dagen säger hon: ”Vill Humanisterna ha ett samhälle utan religion får de kalla sig ateisterna. Vi tar avstånd från religiös extremism men jag tycker att de har kidnappat begreppet och det tar vi nu tillbaka.

I Dagen välkomnar Christer Sturmark det nya initiativet, men menar att den form av dialog Förenade Humanister vill bedriva redan finns, och tror vidare att detta är resultatet av interna konflikter inom Unga Humanister. I en kommentar på Humanistbloggen skriver Ulf Gustafsson:
Självklart är det viktigt med dialog och förståelse, men hur man skall kunna respektera åsikter man anser är felaktiga eller till och med skadliga förstår jag inte. För mig går tankarna till akta, vörda och värdera när jag läser ordet respektera. De debattinlägg de hittills skrivit riktade mot Humanisterna visar inte att de respekterar Humanisternas åsikter, men det blir förhoppningsvis ändring på det nu. Ingen livsåskådning skall särbehandlas.
Om de Förenade Humanisternas inkluderande hållning kommer ha utrymme även för de beskyllt exkluderande Humanisternas livsåskådning återstår att se. Jag misstänker att diskussionen kommer att fortsätta kring det laddade begreppet ”humanism”.

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet


6 kommentarer:

  1. Man måste vara medveten om att det är mycket trångt i toppen på Humanisterna och det blåser hårt för den som inte går fot. När Humanisternas medlemsregister dessutom mest påminner om Åhléns svängdörrar är det här en logisk utveckling. Vi som klarar av att både försvara den sekulära staten och att bejaka det mångreligiösa samhället har fått en ny intressant samarbetspart.

    SvaraRadera
  2. Jag förvånas något över tonfallet i Humanisteras lednings olika repliker till det nya förbundet. Det påminner inte så lite om det tonfall som vi ofta vant oss höra dem använda mot religiösa. Angreppsytorna är åtminstone på pricken densamma: "Osakligheter", "påhitt", "ohederliga". Det är fascinerande ur ett diskursteoretiskt (med andra ord konspiratoriskt) perspektiv att se att nästan precis samma glosor återanvänds mot helt olika debattmotståndare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mattias

      Detta är en retorisk strategi jag tycker man kan se i allt fler sammanhang på nätet och i debatter - att man istället för att bemöta sakfrågan försöker misskreditera granskare och kritiker. Därmed slipper man ju också självkritisk reflektion. Tyvärr kan det aldrig föra någon debatt eller diskussion vidare. Ett av de främsta exemplen är kanske islamkritikers användning av begreppet "taqiyya". I muslimsk hitoria har detta främst inneburit att shia-muslimer i hot om våld från sunnimuslimer har rätt att låtsas vara sunni. I den islamofoba diskursen har detta istället kommit att betyda att alla muslimer har en religiös plikt att ljuga som en del i islamiseringen av världen. Därmed omöjliggörs all diskussion.

      Det är...tråkigt.

      Simon

      Radera
  3. Simon Sorgenfrei!

    Vad är det för skillnad mellan en ateist och en religiös mystiker? De senare säger, att Gud inte är det och det, eller si och så. De har därför anklagats för ateism. Båda sorterna brinner lika bra på bålet. Är enda skillnaden, att mystikerna efter inspärrning i kloster utsätts för repressiv tolerans och helgonförklaras?

    Bakgrund till frågan är humanisten Carl-Gustaf Olofssons nätbok om existentiell tro utan Gud och andra humanisters inlägg om att de är värdenihilister. En sådan blandning av själar är ju rena knallgasen. Minsta gnista och det går åt ...

    Olofssons förespråkar en livsåskådning som luktar religiös mystik. Hans nätbok är mycket intressant, men måste ju vara vedervärdig för den vetenskapssyn, som bar fram "den nya Uppsalaskolan" och rättspositivismen.

    SvaraRadera