Kvinnas roll i Indiens religiösa föreställningsvärld

En vän är makan, ett jämmerskri är dottern, ljus av ljus av den högsta himlen är sonen för fadern.

Den brutala våldtäkten och mordet på en ung kvinna i Delhi har blottat ett kvinnoförakt som väckt avsky i hela världen. Omfattande demonstrationer har ägt rum i huvudstaden, som riktar sitt hat mot förövarna, men också mot det sexuella våld som fortlever i Indien. Händelsen i Delhi är nämligen långt ifrån unik. Några dagar tidigare tog en annan ung kvinna sitt liv, sedan polisen vägrat befatta sig med den våldtäkt som hon blivit utsatt för. Även om det har stiftats lagar för att skydda kvinnors rättigheter respekteras de inte ens av de rättsvårdande instanserna.

De traditionella värderingar kring könsrollerna visar på ett kvinnoförakt, som till stora dela har sin grund i traditionella religiösa föreställningar. Endast mannen tillåts studera de heliga skrifterna, något som också gett tolkningsföreträde genom de årtusenden som religionen existerat. Kvinnans natur uppfattas som sexuell och därmed potentiellt farlig, om den inte kontrolleras genom äktenskapet. Genom att visa sig hängiven mannen – kvinnans främsta plikt - lockas hennes goda sidor fram och hennes farliga och egenmäktiga sida förtrycks.

De stora och mäktiga gudinnorna i den hinduiska traditionen uppträder nästan alltid i denna aspekt och blir därigenom förebilder för kvinnorna. Även den vilda Kali hejdar sin förstörelsebringande attack, när hon råkar trampa på sin make och räcker förskräckt ut sin tunga. Den ideala hustruns natur återspeglas i gudinnornas underordnade roller gentemot deras äkta män.

Kontroll över kvinnans natur ingår således i den patriarkala könsmaktsordningens mönster, något som Eva Hellman har påvisat i sin bok Hinduiska gudinnor och kvinnor. Hon visar emellertid på nya tendenser som växt fram bland de utbildade kvinnorna i det moderna Indien i form av en nytolkning av de heliga texterna i form av en postpatriarkal teologi. Här får nämligen gudinnan Kali spela en annan roll än den traditionella. Gudinnan ses inte som en förgörande kraft utan som den som bryter ner de traditionella mönster som begränsar kvinnorna tillvaro. Detta är ett av de många exempel där männens tolkningsföreträden till de religiösa texterna ifrågasätts.

Av detta följer att den traditionella synen på kvinnan som en farlig och okontrollerad kraft omtolkas. Hon ses i stället som en jämbördig varelse i såväl andlig som världslig bemärkelse och behöver inte längre hållas inne i den privata sfären.  Tyvärr är detta ännu en utopi. Till dess kommer Indien att inneha den föga smickrande fjärdeplatsen som ett av de farligaste länder för kvinnor att leva i.

Britt-Mari Näsström

Professor emerita i religionshistoria