Gadgeten innehöll ett fel

lördag 15 december 2012

Appropå appropriering

Jag har tidigare skrivit om intern och extern kritik mot föreningen Humanisterna och främst vad som upplevs som ordförande Sturmarks aggressiva argumentation och rigida religionskritik. I samma inlägg skrev jag också kort om en konkurrens om begreppet ”humanism”. Sturmark har flera gånger reagerat på att Humanisterna kallas ateister, när de själva vill kallas sekulära humanister. De flesta svenskar förknippar humanism med någonting positivt och kan därför uppleva det som att Sturmark och hans förening försöker lägga beslag på och utifrån egna ståndpunkter definiera begreppet.

Nu höjs åter igen kritiska röster från de egna leden, då en grupp humanister (och en f.d.) efterfrågar en mer positiv humanism på Dagens Seglora och Newsmill. Liksom i tidigare kritiska inlägg, menar man att Humanisterna kommit att förknippas med en oförsonlig kritik mot religion. De vill istället se ”en positiv humanism som söker likhet och förening, snarare än olikhet och konflikt” och menar att humanism ”står för medmänsklighet, demokrati, förnuft, öppenhet och värnandet av de mänskliga rättigheterna.

Det håller säkert Sturmark med om. Men för hans humanism tycks udden mot religion viktig. På föreningens hemsida läser vi att: ”Humanisterna värnar om det sekulära samhället och åtskillnaden mellan religion och politik. Vi strävar efter att de mänskliga rättigheterna skall vara överordnade religiösa dogmer, normer och värderingar.

Men Föreningen Humanisterna och de positiva humanisterna är som sagt inte ensamma om att definiera sig som humanister. En ytterligare intressent till begreppet är Svenska Humanistiska Förbundet. De beskriver sig lite svävande som en ”bred och öppen rörelse för alla som på olika sätt är intresserade av humanistisk bildning.” De vill också göra klart att deras verksamhet ”[inte skall] förväxlas med de ’sekulära humanisterna’ som främst företräds av ’Förbundet Humanisterna’.” samt att de är neutrala i religiösa frågor och har religiösa såväl som icke-religiösa medlemmar.

Och som om inte det vore nog har vi också Förbundet Kristen Humanism som vill ”verka för ekumenik och en öppen kristendomssyn samt främja goda förbindelser mellan den kristna kyrkan och kultur- och samhällslivet” och eftersträvar ”öppna kontakter mellan olika tros-, livs- och samhällsåskådningar och med vetenskapligt, politiskt och socialt arbete.” 

På senare tid får man nog säga att Sturmark varit bäst på att torgföra sin uppfattning av begreppet, medan företrädare för Humanistiska Förbundet och Kristen Humanism hållit sig i bakgrunden. Men kanske kommer de Positiva Humanisterna kliva in på arenan 2013 för att ta upp kampen om hur man bäst definierar och företräder humanistiska värden.

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

2 kommentarer:

  1. Hej Simon!

    Vad är poängen du vill komma till med det här inlägget? Har du någon egen ståndpunkt? Det närmaste du kommer till att klargöra det är med titeln "Appropå appropriering", som insinuerar att du är kritisk mot åtminstone en av de föreningar som använder ordet "humanist" i sitt namn.

    Att debattera vem som har rätten till ordet "humanism" verkar rätt poänglöst. Företrädarna för den "humanistiska" tendens som ofta exemplifieras med Erasmus av Rotterdam var visserligen ofta formellt kristna, men de betonade helt andra värden än den dåtida kyrkan. Om deras kyrklig arvtagare eller deras sekulära arvtagare har "rätt" att kalla sig humanister tycker jag är oviktigt.

    När vi ska bedöma en ideologi, religion, politisk åsikt eller vetenskaplig ståndpunkt måste det vara på dess egna meriter, inte på dess namn. Strider om ord kan visserligen visa sig viktiga, men bara om vi låter dem vara det.

    Med vänliga hälsningar,
    Henrik Björklund

    SvaraRadera
  2. Hej Henrik

    Tack för din kommentar och ursäkta mitt lite sena svar. Nej, jag driver ingen egen ståndpunkt i frågan och håller med om att det är poänglöst, för mig som religionsvetare i alla fall, att debattera vem som har rätt till begreppet "humanism". Precis som jag tycker det är poänglöst utifrån mitt perspektiv att debattera vem som har mest rätt till "islam", "hinduism", "heretiker" eller andra liknande begrepp.

    Vad jag tycker är intressant, och som jag kanske kunde fört fram tydligare i mitt inlägg är att det är intressant hur begrepp - som humanism, islam, kristendom - lyfts som positiva av grupper som menar olika saker med dem, grupper som kan har helt olika uppfattningar om vad begreppen ska fyllas med. I fallet "humanism" blir detta ytterligare intressant då de flesta svenskar troligtvis upplever sig som humanister, eller sympatiserar med "humanism" (vad de nu än lägger i begreppet). Detta kan vara en förklaring till att så många olika grupper, som menar ganska olika saker med begreppet, vill "lägga beslag" på det för egen räkning.

    Mvh
    Simon Sorgenfrei

    SvaraRadera