Den
kristna tidningen Världen
idag uppmärksammar att Migrationsverkets medarbetare skall få lära sig om kristendom. Motivet tycks vara att de skall lära sig att skilja
mellan "falsk" och "genuin" tro för att kunna avgöra i
asylärenden där personer säger att de har konverterat till kristendom enligt
tidningens rapportering. Genom ett ökat samarbete med Sveriges
kristna råd skall Migrationsverket få en fördjupad teologisk kompetens och
tolkarna som arbetar med asylfrågor skall bland annat förses med en ordlista
för kristen terminologi. Vad som avses med "genuin" tro diskuteras dock inte och frågan tycks vara helt
oproblematisk enligt tidningen Världen idag. Från att tidigare först och främst
ha bedömt de sökandes bibelkunskap skall verket nu istället bedöma "upplevelsen vid
konverteringen" samt "hur personens religiösa praktik skulle
uppfattas vid en utvisning till det forna hemlandet" enligt nya direktiv
till Migrationsverket. Frågan om konvertering
i samband med asylärenden ökar och behovet av kunskap är påtaglig - speciellt med tanke på att många kristna utsätts för förföljelser i flera delar av världen.
Samtidigt
visar Världen
idags rapportering att man inte är nöjd med Migrationsverkets kunskap om
konverteringsprocesser. På tidningens nätupplaga rapporteras just nu att
Migrationsverket har beslutat att utvisa en person till Iran eftersom hans
konvertering inte bedöms vara genuin. Enligt Migrationsverket lät personen i
fråga döpa sig först när han fick ett utvisningsbesked. En slutsats som
tidningen Världen idag ställer sig tvekande inför.
Trots
att det är mycket svårt att bedöma vem som är "genuin" i sin
konvertering är det lätt att misstänka att frågan om religion kan få en
politisk betydelse i samband med en överhängande risk att bli utvisad. Genom
att åberopa religion eller sexualitet kan det bli svårare för Migrationsverket
att genomföra en utvisning. Samtidigt som behovet av kunskap är avgörande är
det problematiskt om Migrationsverket också skall basera sina beslut på en
teologiskt definierad skillnad mellan så kallad "genuin" och
"falsk" tro. Hur denna problematik skall lösas är inte enkel. Att få en saklig kunskap om religionens plats,
funktion och betydelse för migranter och i andra länder än Sverige och en
dialog med berörda kyrkor (och andra samfund) är givetvis av stor betydelse för
att fatta välgrundade beslut i dessa frågor, men att en svensk myndighet skall
avgöra vad som är en "genuin" tro är givetvis djupt problematiskt.
Göran
Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Ja, verkligen. Samma problematik förekommer ju bla. i många delstater i Indien (dock i ett väldigt annorlunda sammanhang), att myndigheter skall avgöra vad som är genuin konvertering och vad som inte är. Tror du politisering av religiösa tillhörigheter är något vi kommer få se allt mer av i Sverige?
SvaraRaderaDetta är det konstigaste jag stött på på länge. Vet man hur migrationsverket tänker kring de som de med de nya kunskaperna identifierar som icke-genuina konvertiter (eller homosexuella, eller ateister etc)? Ska de då utvisas? Spelar det då någon roll, i Iran eller Saudiarabien exempelvis, när de kommer tillbaka att de bara fejkat sitt avfall från islam och konvertion till kristendom?
SvaraRaderaSimon
Vad är skillnaden mellan konvertiter och de som begär politisk asyl? Man får visa evidens på att man varit politiskt aktiv och blivit förföljd. Övertygelse som övertygelse. Det handlar om att värna asylrätten. Så svårt kan det inte heller vara att plugga in trosbekännelsen och se till att gå i kyrkan varje vecka i ett år.
SvaraRaderaDet beror väl i hög grad på hur man ser och värderar detta. Vill man värna asylrätten, eller förföljda människors liv och säkerhet?
RaderaSimon
Utan att ha tänkt efter närmare tycker jag att det verkar rimligast att Migrationsverket utgår ifrån risken för att en viss persons beteende, vare det religiöst, politiskt eller sexuellt betingat, leder till förföljelse. Att bedöma om beteendet utgår från en "genuin" religiös, politisk eller sexuell läggning verkar svårt, för att inte säga omöjligt.
SvaraRaderaMed vänliga hälsningar,
Henrik Björklund