Igår morse (torsdags) avled Shaykh Abd al-Salam
Yasin 87 år gammal i sitt hem i Salé, tvillingstad till Marockos huvudstad
Rabat. Här följer ett hastigt nedskrivet porträtt av honom. Yasin var ledare för Marockos största islamistiska rörelse al-´Adl
wa-l-ihsan, en rörelse som brukar beskrivas som ”tolererad men inte tillåten”
eftersom den varken sökt eller fått myndigheternas tillstånd att verka.
Rörelsen är en för Marocko unik blandning av politisk islam, sufism och
sharifianism, det senare en beteckning på den betydelse karismatiska individer
med anspråk på att vara ättlingar i rakt nedstigande led till profeten Muhammed
har haft i Marockos historia. Skaykh Yasins anspråk på att vara en sådan sharif
var inte unikt för Marocko men kopplad till hans vägran att erkänna det
monarkiska systemet var politisk dynamit eftersom det kunde tolkas som ett
anspråk att ha minst lika stor rätt till den religiösa och politiska makten. Kungens
titel amir al-mu´minin (De troendes befälhavare,) som har funnits inskriven i
Marockos alla konstitutioner sedan självständigheten 1956, gör kungen till landet
främsta religiösa auktoritet och ger honom i princip status som kalif inom Marockos
gränser.
Yasin gjorde anspråk på att vara en idrisid, dvs. en
ättling till profeten Muhammed genom sultanen Idris I, som gjorde anspråk på
att vara sonsonson till Hasan, son till den fjärde kalifen Ali och profeten
Muhammeds dotter Fatima (Ali räknas ju inom shia som den första imamen och
Hasan som den andre). Idris regerade 788-791 och grundade den idrisiska dynastin
som härskade i Marocko till 974 och räknas som den dynasti som grundade
Marocko. Shaykh Yasin gjorde därmed anspråk på att härstamma från en ännu äldre
och mer förnärm släkt än kungen, vars dynasti grundades i södra Marocko 1589 och
har härskat över landet sedan 1666.
Yasin hänvisade till sin härstamning när
han först gjorde sig känd 1974 genom ett öppet brev till dåvarande kung Hassan
II. Detta brev, med titeln Islam aw tufan
(Islam eller syndaflod) var ett varningsbrev (nasiha) i vilken härskaren uppmanades att vända om till den rätta
vägen. Kung Hassan svarade med att kasta Yasin i fängelse i tre och ett halvt
år och två av dessa tillbringade han på sinnessjukhus. Han grundade en första
rörelse 1981 men 1987 grundades al-´Adl wa-l-ihsan. Rörelsen är starkt hierarkiskt
ordnad i celler och varje medlem utbildas i Yasins sufiinspirerade ideologi.
Yasin tog från början avstånd från våld och jihadistisk islamism. Han ersatte
termer som thawra (revolution) med
qawma (som kan översättas både med uppståndelse och uppror) och jahiliyya med fitna. Jahiliyya grundbetydelse är ”okunskap” och betecknar i
islamisk tradition den okunskap om islam som rådde tiden före Muhammed. Hos de
islamistiska ideologerna Abu Ala al-Mawdudi och Sayyid Qutb fick termen en
vidare mening av ett nutida samhällstillstånd i vilket de samtida muslimska
samhällena befinner sig igenom att de styrs av korrupta härskare som avfallit
från islam och därmed saknar legitimitet. Fitna betecknar den inbördes
konflikt, för att inte säga inbördeskrig, som bröt ut mellan Muhammeds främsta
följeslagare efter hans död och som höll på att ända den muslimska historien
redan i dess inledningsskede.
Yasin placerades 1989 i husarrest i sitt hem i Salé.
Därifrån publicerade han i januari 2000, ett halvår efter att kung Hassan efterträtts
av sin son Muhammed VI, ett memorandum till den nye kungen vilken i texten
återkommande beskrivs som ”den unge kungen”. Yasin gav här en dyster bild av
situationen i Marocko som genomsyrat av korruption, 53 procent analfabetism och
23 procent arbetslöshet. Men, skrev han, om folket är fattigt så gäller detta
inte den kungliga familjen och med referenser till utländsk media hävdade han
att kungens personliga förmögenhet uppgick till miljarder dollar. Han uppmanade
därför i faderlig ton den nya kungen, som i officiell retorik beskrevs som ”de
fattigas kung,” att med sin förmögenhet betala statsskulden. Palatset reagerade
inte på denna provokation men fyra månader senare hävdes Yasins husarrest.
År 2000 dominerade medlemmar i Yasins rörelse den
stora demonstrationen i Casablanca mot en plan för att integrera den
marockanska kvinnan i samhället och som lanserats av den nya regering som leddes av
partier från den tidigare oppositionen. Planen lades på is men flera av de
reformer som föreslogs i den genomfördes i den nya familjelag som kungen drev
igenom 2004 men denna gång rättfärdigad genom referenser till islamisk
tradition. Det var också då som Yasins dotter Nadia Yasin trädde fram som ett
viktigt språkrör för sin far.
I protesterna mot denna plan allierade sig Yasin med
Marockos dåvarande religionsminister ´Abd al-Kabir al-Midaghri, andra religiöst
lärde, en del medlemmar av regeringspartierna och det rivaliserande
islamistiska partiet al-´Adala wa-l-tanmia (Frihets- och utvecklingspartitet, vars franska förkortning är PJD). Relationen
till det senare partiet har annars varit konfliktfylld. Partiet hade vid denna
tid just valts in i parlamentet och börjat sin resa mot ett erkännande som ett
moderat och ofarligt parti, vilket förutsatte ett erkännande av kungens
legitimitet. Denna resa nådde sin kulmen då partiet efter att ha fått flest
röster (23 procent) i parlamentsvalen i november 2011 blev det dominerande
partiet i den nya regeringen. För att nå detta mål stödde partiet förslaget
till en ny konstitution som röstades igenom i en folkomröstning i juli 2011.
Yasins rörelse stödde den 20-februarirörelsen som krävde en parlamentarisk
monarki i vilken kungen är statschef men utan exekutiv makt och därför
uppmanade till bojkott av folkomröstningen. I slutet på förra året drog
emellertid Yasin tillbaka sitt stöd för denna rörelse som i grunden är sekulär.
I skrivande stund, ett och ett halvt dygn efter Yasins
död, nämns detta fortfarande inte i Le Matin som brukar
räknas som kungens språkrör. Däremot har det islamistiska regeringspartiet
PJD:s språkrör al-Tajdid fem artiklar (1, 2, 3, 4, 5) och Lakom
meddelar att PJDs generalsekreterare och landets premiärminister Abdelahi Benkirane
tillsammans med representanter från palatset kommer att närvara vid
begravningen idag. Yasins egen hemsida har naturligtvis
många fler.
Yasin levde tillbakadraget i sitt hem där han tog
emot anhängare, journalister och forskare. Det återstår att se vad som händer
med rörelsen nu när dess karismatiske ledare är borta.
Rickard Lagervall
Islamolog
Centrum för
Mellanösternstudier, Lund universitet
Halmstad högskola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar