fredag 14 december 2012

Breaking news: Shaykh ´Abd al-Salam Yasin död

Igår morse (torsdags) avled Shaykh Abd al-Salam Yasin 87 år gammal i sitt hem i Salé, tvillingstad till Marockos huvudstad Rabat. Här följer ett hastigt nedskrivet porträtt av honom. Yasin var ledare för Marockos största islamistiska rörelse al-´Adl wa-l-ihsan, en rörelse som brukar beskrivas som ”tolererad men inte tillåten” eftersom den varken sökt eller fått myndigheternas tillstånd att verka. Rörelsen är en för Marocko unik blandning av politisk islam, sufism och sharifianism, det senare en beteckning på den betydelse karismatiska individer med anspråk på att vara ättlingar i rakt nedstigande led till profeten Muhammed har haft i Marockos historia. Skaykh Yasins anspråk på att vara en sådan sharif var inte unikt för Marocko men kopplad till hans vägran att erkänna det monarkiska systemet var politisk dynamit eftersom det kunde tolkas som ett anspråk att ha minst lika stor rätt till den religiösa och politiska makten. Kungens titel amir al-mu´minin (De troendes befälhavare,) som har funnits inskriven i Marockos alla konstitutioner sedan självständigheten 1956, gör kungen till landet främsta religiösa auktoritet och ger honom i princip status som kalif inom Marockos gränser.

Yasin gjorde anspråk på att vara en idrisid, dvs. en ättling till profeten Muhammed genom sultanen Idris I, som gjorde anspråk på att vara sonsonson till Hasan, son till den fjärde kalifen Ali och profeten Muhammeds dotter Fatima (Ali räknas ju inom shia som den första imamen och Hasan som den andre). Idris regerade 788-791 och grundade den idrisiska dynastin som härskade i Marocko till 974 och räknas som den dynasti som grundade Marocko. Shaykh Yasin gjorde därmed anspråk på att härstamma från en ännu äldre och mer förnärm släkt än kungen, vars dynasti grundades i södra Marocko 1589 och har härskat över landet sedan 1666. 

Yasin hänvisade till sin härstamning när han först gjorde sig känd 1974 genom ett öppet brev till dåvarande kung Hassan II. Detta brev, med titeln Islam aw tufan (Islam eller syndaflod) var ett varningsbrev (nasiha) i vilken härskaren uppmanades att vända om till den rätta vägen. Kung Hassan svarade med att kasta Yasin i fängelse i tre och ett halvt år och två av dessa tillbringade han på sinnessjukhus. Han grundade en första rörelse 1981 men 1987 grundades al-´Adl wa-l-ihsan. Rörelsen är starkt hierarkiskt ordnad i celler och varje medlem utbildas i Yasins sufiinspirerade ideologi. Yasin tog från början avstånd från våld och jihadistisk islamism. Han ersatte termer som thawra (revolution) med qawma (som kan översättas både med uppståndelse och uppror) och jahiliyya med fitna. Jahiliyya grundbetydelse är ”okunskap” och betecknar i islamisk tradition den okunskap om islam som rådde tiden före Muhammed. Hos de islamistiska ideologerna Abu Ala al-Mawdudi och Sayyid Qutb fick termen en vidare mening av ett nutida samhällstillstånd i vilket de samtida muslimska samhällena befinner sig igenom att de styrs av korrupta härskare som avfallit från islam och därmed saknar legitimitet. Fitna betecknar den inbördes konflikt, för att inte säga inbördeskrig, som bröt ut mellan Muhammeds främsta följeslagare efter hans död och som höll på att ända den muslimska historien redan i dess inledningsskede.

Yasin placerades 1989 i husarrest i sitt hem i Salé. Därifrån publicerade han i januari 2000, ett halvår efter att kung Hassan efterträtts av sin son Muhammed VI, ett memorandum till den nye kungen vilken i texten återkommande beskrivs som ”den unge kungen”. Yasin gav här en dyster bild av situationen i Marocko som genomsyrat av korruption, 53 procent analfabetism och 23 procent arbetslöshet. Men, skrev han, om folket är fattigt så gäller detta inte den kungliga familjen och med referenser till utländsk media hävdade han att kungens personliga förmögenhet uppgick till miljarder dollar. Han uppmanade därför i faderlig ton den nya kungen, som i officiell retorik beskrevs som ”de fattigas kung,” att med sin förmögenhet betala statsskulden. Palatset reagerade inte på denna provokation men fyra månader senare hävdes Yasins husarrest.

År 2000 dominerade medlemmar i Yasins rörelse den stora demonstrationen i Casablanca mot en plan för att integrera den marockanska kvinnan i samhället och som lanserats av den nya regering som leddes av partier från den tidigare oppositionen. Planen lades på is men flera av de reformer som föreslogs i den genomfördes i den nya familjelag som kungen drev igenom 2004 men denna gång rättfärdigad genom referenser till islamisk tradition. Det var också då som Yasins dotter Nadia Yasin trädde fram som ett viktigt språkrör för sin far.

I protesterna mot denna plan allierade sig Yasin med Marockos dåvarande religionsminister ´Abd al-Kabir al-Midaghri, andra religiöst lärde, en del medlemmar av regeringspartierna och det rivaliserande islamistiska partiet al-´Adala wa-l-tanmia (Frihets- och utvecklingspartitet, vars franska förkortning är PJD). Relationen till det senare partiet har annars varit konfliktfylld. Partiet hade vid denna tid just valts in i parlamentet och börjat sin resa mot ett erkännande som ett moderat och ofarligt parti, vilket förutsatte ett erkännande av kungens legitimitet. Denna resa nådde sin kulmen då partiet efter att ha fått flest röster (23 procent) i parlamentsvalen i november 2011 blev det dominerande partiet i den nya regeringen. För att nå detta mål stödde partiet förslaget till en ny konstitution som röstades igenom i en folkomröstning i juli 2011. Yasins rörelse stödde den 20-februarirörelsen som krävde en parlamentarisk monarki i vilken kungen är statschef men utan exekutiv makt och därför uppmanade till bojkott av folkomröstningen. I slutet på förra året drog emellertid Yasin tillbaka sitt stöd för denna rörelse som i grunden är sekulär.

I skrivande stund, ett och ett halvt dygn efter Yasins död, nämns detta fortfarande inte i Le Matin som brukar räknas som kungens språkrör. Däremot har det islamistiska regeringspartiet PJD:s språkrör al-Tajdid fem artiklar (1, 2, 3, 4, 5) och Lakom meddelar att PJDs generalsekreterare och landets premiärminister Abdelahi Benkirane tillsammans med representanter från palatset kommer att närvara vid begravningen idag. Yasins egen hemsida har naturligtvis många fler.
Yasin levde tillbakadraget i sitt hem där han tog emot anhängare, journalister och forskare. Det återstår att se vad som händer med rörelsen nu när dess karismatiske ledare är borta.

Rickard Lagervall
Islamolog
 Centrum för Mellanösternstudier, Lund universitet
Halmstad högskola

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar