Ingenjörsreligion och politik

Efter ingenjörsexamen studerade han vid University of Southern California och tog där en doktorsgrad. En tekniker alltså. Efter studierna verkade han som assistant professor vid California State University (Northridge). Sammanlagt sju år i USA, där två av hans barn föddes. Har uttryckt sin uppskattning av sin USA-vistelse och förklarar att han fortfarande känner för fotbollslaget vid University of Southern California. Detta framgår av artikel och intervju i det tidiga decembernumret av Time Magazine

Vem handlar det om? Muhammad Mursi, den nuvarande presidenten i Egypten. Han återvände dit 1985 efter vistelsen i USA, fungerade som universitetslärare, och engagerade sig i Muslimska Brödraskapet. Satt också i fängelse en period under Mubaraks tid.

Muhammad Mursi

Man kan lägga märke till att hans USA-erfarenhet vida överstiger det som andra ledare i Mellanöstern och Nordafrika har. Den utgör alltså en betydande del av hans ”kognitiva universum”. Det framgår bland annat av hans betonande av åtskillnaden mellan exekutiv makt och lagstiftande makt.

Att han blev presidentkandidat var inte meningen alls från början, men den som Brödraskapet ville lansera hindrades av konstitutionella skäl att kandidera och Mursi (då kallad ”reservhjulet”) registrerades i sista minuten. Hans seger i andra omgången av valet var mycket knapp.

Har han en ”hemlig agenda”? Verkar han för att införa strikt tolkning av den islamiska rättstraditionen? Tänker han förvandla Egypten till en teokrati? Detta är saker han misstänks för från oppositionsgruppernas sida, såväl sekularister som liberaler av olika schatteringar. Det är också sådant som sprids av en del ”tankesmedjor”, till exempel the Washington Institute for Near Eastern Policy, som knappast kan betraktas som opartiskt när det gäller Mellanösternpolitik.

Finns det en sådan agenda? Det kan förstås inte uteslutas, och att en del kretsar inom och utom Muslimska Brödraskapet har sådana idéer är naturligt med tanke på att det är en stor rörelse med många medlemmar, och en rörelse där vi kan se ganska tydliga spänningar mellan olika grupperingar; också en spänning mellan yngre och äldre.

Det är förnämligt att vi nu har tillgång till al-Jazira och alltså (även i Lund) kunde lyssna direkt till hans tal den 6 december, där han tog avstånd från våld, vädjade om dialog, och vädjade till den koptiska kyrkan om hjälp att överbrygga motsättningar. Talet kan relateras till vad han sagt vid tidigare tillfällen.

Vad har Mursi själv sagt? Han har uttryckligen betonat sin tro på demokrati, fria val, mänskliga rättigheter, frihet från tvång i religionen. Talar han sanning eller inte? Finns det något som tyder på att han har en ”taliban-tolkning” av begreppet sharia? Något dekret om striktare klädsel och liknande har inte kommit. Inte heller om införande av stympnings-, prygel- eller steningsstraff. Och inget tyder på att det skulle komma heller.

Hur kan man se på hans åtgärder som president? Det första som förvånade, två månader efter presidentvalet, var att han lyckades föra det gamla militära ledarskapet åt sidan. Det kan knappast betraktas som annat än som ett steg i demokratisk riktning. Konstitutionsdomstolen (vars ledamöter är tillsatta under Mubaraks tid) upplöste den första församlingen för konstitutionsskrivande i april i år. Även om man skulle se det som motiverat av olika skäl så kan man knappast kalla detta för demokratiskt. Genom dekretet 22 november förde Mursi även Konstitutionsdomstolen åt sidan. Dekretet gav honom stora maktbefogenheter. Det är betänkligt ur demokratisk synpunkt naturligtvis. Han och hans talesmän betonar att det är tillfälligt och för att möjliggöra och skydda den demokratiska processen som ska utmynna i en ny konstitution och fria val. Kommer det att bli så? Eller kommer han att behålla sina nya befogenheter? Vi vet inte.

Vi kan konstatera att hans kontakter med president Obama har varit positiva, täta och till ömsesidig belåtenhet. Hans insats för medlingen mellan Ghaza-Hamas och Israel nyligen har fått berättigat beröm. Likaså att han tog uttryckligen avstånd från Bashar al-Asads agerande i Syrien – och att Mursi gjorde detta vid sitt besök i Tehran vilket är värt att notera. Han har inte satt fredsavtalet mellan Egypten och Israel i fråga. Egypten fortsätter att sköta bevakningen av gränsen till Ghaza.

Han ser de stora problemen för Egypten i ekonomin, i de sociala förhållandena, i de praktiska problemen. Teknologie doktorn och ingenjören är kanske den pragmatiker som politiken behöver.

Islamisering? Ja nog är det ett mål för Muslimska Brödraskapet, men det är inte självklart vad det betyder i praktiken, och hur det kan visa sig konkret. I form av reell demokrati eller som någon form av teokrati? Jag tror inte att ingenjören tänker lämna över makten till teologerna utan att han snarare ser vox populi som vox dei (”folkets röst som Guds röst”). Om nu folkets majoritet i fria val väljer ett program som använder det religiösa språket som uttryck för politik, så får vi väl – om vi är anhängare av demokrati – acceptera folkets val.

Hur kommer det att bli med den saken? Om ett år vet vi kanske det. Till dess vi vet bör vi nog uppskjuta vår dom och ge Muhammad Mursi ”the benefit of doubt”.

Jan Hjärpe

Professor Emeritus i Islamologi, Lunds universitet