Igår kväll lyssnade jag
på en föreläsning av Pål Levin, doktorerad i Internationella relationer och föreståndare
för det nyblivna Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet.
Titeln på fördraget var Islam och Europas
identitetskriser och utgick från hans bok Turkey
and the European Union: Christian and Secular Images of Islam. Föredraget arrangerades av Föreningen Svenska Istanbulinstitutets Vänner.
Levin pekade på två
olika föreställningar om islam och muslimer, som går tillbaka till 600-talet
och med viss kontinuitet sträcker sig in i vår egen tid. Å ena sidan, menade
han, finns bilen av islam som Guds straff. Dessa föreställningar, som var
framträdande inte minst hos Luther, har ett själv- och samhällskritiskt drag. Orsaken
till muslimernas härjningar menade man stod att finna i det egna beteendet, i
ett avfall från den sanna läran.
Det andra narrativet –
som Levin menar att vi tydligt finner bland annat hos Voltaire – är mer
offensivt. Här utmålas islam som en barbarisk religion och muslimen som dum,
våldsam, och översexuell. Som en fiende att bekämpa. Detta känner vi igen i den
samtida högerextrema och islamofoba diskursen.
Båda dessa
föreställningsvärldar och narrativ är närvarande i samtida europeisk
identitetspolitik och i relationen till Turkiet, menar Levin. Kanske handlar
inte negativa bilder av islam och muslimer – i diskussionerna om Turkiets
eventuella medlemskap i EU – så mycket om islam och muslimer, utan mer om
Europa och européer? Vad är europa? Vad utmärker en europé? Vad vill vi att
dessa utmärkande drag ska vara?
Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap,
Göteborgs universitet
Varför vill ens Turkiet gå med i EU, ett EU som knakar i fogarna ekonomiskt och ett EU med identitetskris?
SvaraRaderaTror EU skulle behöva få in ett medlemsland med rötterna i Islam och självklart fortfarande präglad av Islam, det skulle kanske hjälpa andra europeiska länder att få en bättre världsbild. Finns ju andra världsdelar med medlemsländer som har olika religioner
Hej
RaderaTack för bra frågor!
Just dessa frågor diskuterades också efter föredraget. Stödet för ett EU-medlemskap har rasat i Turkiet, från ca 70% för ett tiotal år sedan till ca 30% idag. Som lägst stod opinionen i 17%.
Dels beror detta på, menar man, att turkar känner sig dåligt bemötta under förhandlingarna, och dels på, som du skriver, att Turkiet ju faktiskt går bra ekonomiskt medan Europa vacklar.
Även det strategiska med Turkiet som medlemsland fördes på tal. Här är Sverige ett av få länder som för denna ståndpunkt. Sverige och USA.
Simon