onsdag 4 juli 2012

Det politiska adjektivet ”muslim”

Egypten har en demokratiskt vald president för första gången och bloggen The Immanent Frame: Secularism, Religion and the Public Sphere ställer flera experter frågan om det är så att den enda frågan värd att diskutera i nuläget är den om det är så att situationen i Egypten präglas av relationen brödraskapet vs. armén och hur den frågeställningen bidrar, eller inte, till att förstå läget i landet. Margot Badran påtalar inledningsvis att egyptierna stått inför att välja en islamist eller ytterligare en president med militär bakgrund och hon beskriver hur debatten polariserades under valkampanjen. Efter valet har det lugnat ner sig och vanliga egyptier pratar mest om frågor som rör det vardagliga livet, om social rättvisa, jobb och helt enkelt att komma överens. Folk är hoppfulla men inte naiva skriver hon och de hon har pratat med säger att de nu får vänta och se om ord blir till handling. Diskursen om konflikten mellan islamister vs. sekularister menar hon innehåller meningslösa kategorier i Egypten och att de borde bli det också internationellt.

Jeremy F. Walton nämner att han ofta frågas vad som kommer ske om det muslimska brödraskapet får makten, om Egypten kommer bli mer islamiskt eller om sekularism är i fara. Hans svar illustrerar svårigheten för forskare att ge enkla svar på sådana frågor utan att krångla in sig i komplicerade diskussioner eller att generalisera. Han nämner vidare att många som kommenterat läget i Egypten jämför med AKP i Turkiet som en potentiell modell för brödraskapet i Egypten. Walton menar att en mer nyanserad jämförelse kan vara post-kommunistiska polska Solidaritet eller demokratiseringen efter Franco i Spanien. Liksom Egypten och brödraskapet idag såg både det post-kommunistiska Polen och post-fascistiska Spanien hur anti-etablissemangsrörelser transformerades och bildade nya legitima demokratiska aktörer. Tyvärr, skriver Walton, är sådana jämförelser sällsynta. Han tror att det kan förklaras med adjektiven ”muslim” och ”islamisk” som är laddade i euroamerikanska diskurser där ”muslim”, som ett politiskt adjektiv, avser en problematisk relation till både demokratiskt styre och demokratiskt etos. Så länge som en sådan essentialistisk politisk konnotation av termen råder blir det svårt att komma med en mångfasetterad analys av islam i politiska kontexter generellt, inte bara i Egypten.

Susanne Olsson, docent i Religionsvetenskap, Södertörns högskola
4 juli, 2012

3 kommentarer:

  1. Hur kan substantivet "muslim" var ett politiskt adjektiv? Hur skiljer man ett politiskt adjektiv från ett vanligt adjektiv?

    SvaraRadera
  2. Susanne.

    Den som följer med i debatten vet att endast 5% av svenska medborgare med muslimsk bakgrund går regelbundet till landets fåtal moskéer, vilket gör att "adjektivet" muslim (eg. subst.) är en rätt neutral beteckning av en persons kultur/ursprungsland. Samma sorts sakliga neutralitet gäller islamisk.

    Med "islamist/islamistisk" förhåller det sig annorlunda. Där finns en både religiös och politisk agenda som i vissa fall - exv vid ortodox salafism/wahhabism - är oförenlig med vissa mänskliga rättigheter, i synnerhet religionsfrihet och kvinnans rätt till självbestämmande, se Saudiarabiens omyndigförklarande av kvinnan och absoluta intolerans av andra religioner och islamska riktningar.

    Eftersom detta är en del av den saudiska självbilden kan den knappast avfärdas med tillmälet essentialistisk.

    Samuel.

    SvaraRadera
  3. Bra kommentar, Samuel. Emellertid måste jag ifrågasätta användningen av orden "islamist" och "islamistisk". Alla som läst Koranen vet att islam är mer än en religion; det är t.ex. också en politisk agenda. Allah förväntar sig total underkastelse av sina trogna och att de tror på alla delar i Koranen som ju är skriven "med verser enkla eller grundläggande (av fastlagd betydelse), vidare förklarade i detalj, från En som är vis och välbekant (med alla ting):" (Koranen 11:1)

    Det finns helt enkelt inget utrymme att vara moderat muslim. En lämpligare beteckning för de så kallade sekulariserade muslimerna är "kulturmuslim" som alltså egentligen inte är någon muslim, och en sådan kan läsa om sitt straff i Koranen 2:85: "[...] Tror ni på en del av skriften men inte på en annan? Och vilken är belöningen för dessa som gör så annan än vanära i denna värld och på uppståndelsens dag den plågsammaste dom. Ty Allah är inte omedveten om vad ni gör."

    SvaraRadera