tisdag 10 juli 2012

Är muslimer delaktiga i samhället?


Liksom på många andra ställen i Europa anser många invånare i Storbritannien att muslimer är ovilliga till att låta sig integreras enligt en artikel i The Guardian skriven av Leon Moosavi. Som kontrast till denna bild pekar Moosavi på andra undersökningar som visar att muslimer i Storbritannien faktiskt upplever sig som integrerade och delaktiga i samhället. Till exempel anser 83 procent att de är stolta över att vara brittiska medborgare jämfört med 79 procent bland den övriga befolkningen. Medan 50 procent av Storbritanniens icke-muslimska population identifierar sig med sitt hemland är motsvarande siffra 77 procent för muslimer. Muslimer är även mer positiva till att leva i mångkulturella och blandade samhällen än icke-muslimer.
Dessa siffror tycks stå i skarp kontrast till den allmänna bilden av muslimer. Till exempel anser omkring 50 procent av Storbritanniens icke-muslimska befolkning att muslimer är en grupp som skapar problem och att det finns allt för många muslimer i landet. Endast 28 procent av britterna tror att muslimer vill integreras i samhället. Motståndet mot moskébyggnation är även omfattande och 58 procent av de tillfrågade förknippar islam med extremism. 
Utan att gå in på detaljer och eventuella metodologiska problem – till exempel hur muslimer har definierats i undersökningen, hur de tillfrågade tolkar frågorna och att religionstillhörighet kanske har getts allt för stor betydelse – visar Moosavis text på en oroväckande diskrepans mellan muslimers själupplevelse och omgivningens uppfattningar. Samtidigt är det viktigt att peka på att andra undersökningar indikerar betydande klyftor och konflikter i samhället – ett faktum som tydligt framkom i och med bomberna i Londons transportsystem 2005. Men för Moosavi är dessa konflikter snarast ett resultat av stigmatiseringen av muslimer. Han skriver:
The minority of Muslims in Britain who do view Britain with contempt – as indeed, we must recognise there are some – frequently explain their disaffection as a result of being labelled as outsiders and told they do not belong. Thus, the inability to appreciate British Muslims as typical citizens can actually create the very atypical citizens that are feared in the first place. Muslims want to be part of British society but their marginalisation may lead to some retreating to the margins. 
Moosavis resonemang kan givetvis kritiseras för att han fråntar aktörerna ett ansvar. Även om vi kan förstå varför människor kan begå terrorhandlingar i religioners eller politiska ideologiers namn är detta aldrig något som får användas för att bortförklara aktörernas ansvar. Trots att Moosavi skulle kunna kritiseras på ett sådant sätt uppfattar jag inte att det är hans mål. Han vill istället peka på socio-psykologiska effekter av utanförskap och konflikter kring hur människor uppfattar sin plats i samhället.

Resultaten från undersökningen bör därför också relateras till det faktum att minoriteter i allt högre utsträckning tycks avkrävas lojalitet och trohet till nationen. I samband med internationella konflikter förväntas exempelvis muslimer och andra religiösa minoriteter i högre grad att ta avstånd från hur deras religion tolkas och används. Detta trots att de inte automatiskt kan anses ha något med denna tolkning att göra eller att de stödjer en sådan tolkning. Ur ett psykologiskt perspektiv är kanske behovet och kravet på att visa sin lojalitet förstålig, men det är viktigt att tänka på att majoriteten sällan behöver ta avstånd från att deras religion eller politiska övertygelse också kan användas för att legitimera våld och konflikter på andra platser runt om i världen. Denna utsatthet är givetvis inget nytt fenomen och det är lätt att hitta motsvarande exempel i historien där minoriteter förväntas eller avkrävs att visa sin lojalitet. Mot denna bakgrund skall kanske Moosavis resultat också knytas till det faktum att muslimer kan förväntas att svara att de är mer lojala till den brittiska nationen än övriga medborgare.

Ett liknande resultat återfinns även i professor Klas Borell och Arne Gerdners projekt om muslimska församlingars vilja till samverkan med det övriga samhället. I linje med Moosavis resultat visar den svenska undersökningen på att muslimska församlingar redan samverkar med det omgivande samhället och att majoriteten av muslimska organisationer har en positiv attityd till att vara delaktiga i samhällslivet – något som sällan framkommer i den offentliga diskussionen om islam, muslimer och integration. Utan att ifrågasätta resultaten i Borells och Gerdners projekt är det intressant att fundera över varför projektet just fokuserar på muslimer. Ett legitimt svar är givetvis att vi saknar kunskaper om hur dessa organisationer förhåller sig till samhället. Men varför tror vi att muslimska församlingar skulle vara mer ovilliga att samarbeta och ta del i samhällslivet än andra religiösa organisationer? Vilken betydelse har sprickan mellan muslimers självbild och majoritetssamhällets bild av islam och muslimer när det gäller möjligheten till integration och samexistens?

Göran Larsson, Professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

11 kommentarer:

  1. "Men varför tror vi att muslimska församlingar skulle vara mer ovilliga att samarbeta och ta del i samhällslivet än andra religiösa organisationer?"

    Därför att Allah på flera ställen i Koranen uppmanar muslimerna att inte bli vänner eller bundsförvanter med kristna eller andra icke-muslimer.

    SvaraRadera
  2. Hej Magnus

    Tendenser till att vilja isolera sig och dra sig undan från samhället och endast vara med personer som delar samma religion och samma synsätt är inget unikt för muslimska församlingar. En sådan inställning återfinns inom flera religiösa rörelser - inte minst bland kristna grupper och nya religiösa rörelser. Samtidigt är det tydligt att flera troende (oberoende av dessa tendenser) inte alls tolkar sin religion på ett sådant sätt att de uppfattar att det är nödvändigt att dra sig undan från samhället och isolera sig. Återigen så kan heliga texter läsas på flera olika sätt - ett faktum som även gäller Koranen. Visst kan muslimer läsa Koranen på ett sådant sätt (speciellt om vi också beaktar hadith-litteraturen) men det är också tydligt att majoriteten av muslimer inte tolkar eller praktiserar sin religion på ett sådant sätt att de inte skulle vilja samarbeta med det omgivande samhället.

    /Göran

    SvaraRadera
  3. Hej, Göran!

    "Återigen så kan heliga texter läsas på flera olika sätt - ett faktum som även gäller Koranen."

    Om du har rätt om Koranen i detta avseende, Göran, så har Allah fel om sitt eget pefekta ord. Vet du bättre än Allah vad han menade? Om du så anser råder jag dig att vara lite försiktig att uttala det i sällskap av muslimer.

    SvaraRadera
  4. Hej Magnus

    Som religionsvetare tar vi inte hänsyn till om gudomar som exempelvis Allah finns eller inte. Vi studerar religion som mänskliga fenomen och sociala konstruktioner. Utifrån ett sådant perspektiv kan vi se att konfessionella läsningar och tolkningar av Koranen och Allahs vilja skiljer sig åt.

    Simon

    SvaraRadera
  5. Hej, Simon!

    Är det möjligt för en muslim som inte anser att Koranen är Allahs perfekta ord att kalla sig muslim? Räcker det för en sådan person att hävda att den är muslim för att verkligen vara det?

    SvaraRadera
  6. Rättelse av min tidigare kommentar: "Är det möjligt för en muslim ..." skall vara "Är det möjligt för en person ...".

    SvaraRadera
  7. Hej Magnus

    Tack för ännu en intressant kommentar.

    Som religionsvetare tar vi inte ställning till vem som är "riktig" muslim/kristen/buddhist etc, eller vad man måste tro eller praktisera för att kallas "riktig" muslim/kristen/buddhist etc. Vi bedriver ett icke-konfessionellt-deskriptivt studium av religion, inte ett konfessionellt-normativt.

    Med detta sagt tror jag dock att de flesta muslimer i alla tider menat att "Koranen är Allahs perfekta ord". Men forskningen kan visa att 1. de flesta muslimer, liksom de flesta kristna eller buddhister, inte har läst - eller kunnat läsa - normerande texter som koranen eller sunna, och 2. att muslimer i alla tider varit oense om hur dessa texter ska tolkas vare sig de läst dem eller inte.

    Snarare än att ta intressera oss för ATT en individ eller en grupp kallar sig muslim eller muslimer vid en viss tid eller plats, syftar vårt studium till att undersöka HUR och VARFÖR de gör så.

    Mvh
    Simon

    SvaraRadera
  8. Hej igen och tack för kommentarer

    Enligt de flesta muslimska teologers uppfattningar är det endast gud som vet den riktiga tolkningen. Det är därför vanligt att muslimer som diskuterar olikheter mellan olika teologer till exempel avslutar med att säga "gud vet bäst". Detta faktum visar att även muslimer är medveten om att muslimer kan ha olika uppfattningar och att sanningen enligt detta synsätt endast finns hos gud.

    Som religionsvetare anser vi - precis som Simon skriver - att vi inte har några metoder för att veta något om guds vilja - detta ligger utanför vetenskapens gränser. Självklart kan troende anse att de har sanningen (ett faktum som gäller för de flesta troene), men som vi har skrivit flera gånger tidigare så är det uppenbart att människor i olika tid och rum har haft olika synsätt på vad som är sant när det gäller religion. Det är dessa olikheter som vi studerar oberoende av vilken religion det handlar om - metodologiskt och teoretiskt behandlar religionsvetare med andra ord alla religioner på samma sätt.

    /Göran

    SvaraRadera
  9. Simon: "Vi bedriver ett icke-konfessionellt-deskriptivt studium av religion, inte ett konfessionellt-normativt."

    Men i så fall blir det problematiskt med terminologin eftersom ni ju använder "muslim", "kristen" och andra ord för att beteckna dem ni inte vet om de verkligen är det eller ej.

    Simon: "Med detta sagt tror jag dock att de flesta muslimer i alla tider menat att "Koranen är Allahs perfekta ord"."

    Vet du några muslimer som någonsin hävdat något annat?

    Simon: "[...] att muslimer i alla tider varit oense om hur dessa texter ska tolkas vare sig de läst dem eller inte."

    Nu börjar det bli riktigt spännande. Hur kan man vara oense om en tolkning av en text man inte har läst?

    Simon: "Snarare än att ta intressera oss för ATT en individ eller en grupp kallar sig muslim eller muslimer vid en viss tid eller plats, syftar vårt studium till att undersöka HUR och VARFÖR de gör så."

    Bra! Detta är precis det jag är intresserad av. Hur kan t.ex. vissa kalla sig muslimer som inte följer Allahs ord, och varför gör de så (kallar sig muslimer, alltså)?

    Som mycket intresserad av den politiska och juridiska korruptionen i USA kan jag inte annat än dra paralleller till den nuvarande situationen där borta: Hur kan en som inte följer USA:s grundlag kalla sig president, och varför gör han det?

    Göran: "Enligt de flesta muslimska teologers uppfattningar är det endast gud som vet den riktiga tolkningen."

    Detta strider dels emot Allahs egna ord i Koranen och dels framstår det inte som sannolikt med tanke på hur många krig på direkt religiösa grunder muslimer har startat mot varandra och mot otrogna. Muslimerna tycks tvärtom ytterst säkra på att de har Allah med sig och har förstått hans ord.

    Göran: "Som religionsvetare anser vi - precis som Simon skriver - att vi inte har några metoder för att veta något om guds vilja - detta ligger utanför vetenskapens gränser."

    Jo, jag har förstått det, men det är inte vad Allah själv säger i Koranen.

    Göran: [...] metodologiskt och teoretiskt behandlar religionsvetare med andra ord alla religioner på samma sätt."

    Något annat hade varit en överraskning.

    SvaraRadera
  10. Hej Magnus

    Nu känns det lite som att vi står och stampar och pratar om varandra, och jag tror detta beror just på våra skilda perspektiv. Du verkar ha en stark övertygelse på att Koranen är Allahs ord och att dessa kan och ska efterlevas utan att tolkas. Vi har, som sagt, istället ett icke-konfessionellt förhållningssätt till korantexten och intresserar oss istället för det empiriska faktum att muslimer i alla tider trots allt tolkat texten på olika sätt.

    Som muslim räknar vi den som själv betecknar sig som muslim.

    Simon

    SvaraRadera
  11. Invandrare har ofta betydligt lättare för att ta sig in på arbetsmarknaden i England och USA än i Sverige vilket är viktigt för integrationen och självkänslan. Stora nyckeln är förstås språket. Sedan är arbetsmarknadspolitiken i England och USA inte belagd med samma hinder för att ta sig in i arbetsmarknaden som i Sverige. I Sverige har vi däremot en annan anställningstrygghet än vad man har i England och USA. Sammanfattningsvis kan man säga att Sverige är tryggt och bra för dem som är "innanför" arbetsmarknaden, men sämre för dem som är "utanför".

    SvaraRadera