Sveriges första eldtempel har öppnat sina portar

Sveriges zoroastrier har äntligen fått sitt första eldtempel som grundats av Kurdistans Zarathustriska församling och ligger i Sollentuna, norr om Stockholm. Tidigare har Stockholms zoroastrier träffats i privata hem eller hållit till i provisoriska lokaler. Templet, som är det första i sitt slag i hela Norden, öppnades den 9 juni och invigningen lockade hundratalet förväntansfulla besökare. Etableringen av eldtemplet är en historisk händelse och en politisk markering eftersom det är första gången som en zoroastrisk helgedom inrättas av kurder på över 1 400 år. Zoroastrismen var majoritetsreligion i de persiska imperier som styrde fram till den arabiska invasionen på 600-talet och religionen hade sin spridning över hela Främre Asien och Centralasien. I Sverige finns omkring 1 500 trosbekännare, de flesta perser som invandrat från Iran, men religionen växer snabbt i hela Västvärlden och antalet troende förmodas vara långt högre. De allra senaste åren har zoroastriska eldtempel etablerats i bland annat Paris, Dallas och New Jersey, och den nuvarande utbredningen som främst beror på invandring ser inte ut att avta. Förklaringen bakom det stora mörkertalet är att många zoroastrier i Sverige konverterat från islam och av säkerhetsskäl inte önskar ha sin trostillhörighet formellt registrerad.

Den stora majoriteten svenska zoroastrier har en liberal religionssyn och betecknar själva zoroastrismen som en livsbejakande filosofi eller som ett etiskt förhållningssätt. Den liberala grenen inom zoroastrismen söker sig tillbaka till troslärans ursprung, religionsstiftaren Zarathustra och hans Gāthā-sånger, och utformar på denna grund en etisk livshållning och andlig vägledning som genomsyras av religionens grundprinciper, tankens upplysning och individens frihet. Den liberala zoroastrismen betecknas därför ibland som ”gathisk” och är dominerande bland iranska zoroastrier i kontrast till den konservativa grenen som har sitt starkaste fäste bland Indiens parser och i synnerhet hos det parsiska prästerskapet. Skillnaden mellan liberaler och konservativa kommer exempelvis till uttryck i synen på konvertering och kvinnliga präster (mobeder). Medan prästerskapet i Iran försvarar konvertering och så sent som i fjol upptog den första gruppen kvinnliga präster i församlingen motsätter sig de parsiska prästerna bägge dessa fenomen av olika sociala och ekonomiska skäl. Det bör påpekas att de konservativa till skillnad från de liberala saknar stöd i religionens grundkällor för sitt ställningstagande i dessa frågor. Det är anledningen till att blandäktenskap är utbredda i de zoroastriska miljöerna i Indien och att konvertering är allmänt accepterad utanför prästkretsar.

Att konvertering är en het fråga framstod tydligt vid mitt besök i Kurdistans Zarathustriska församling. Enligt föreståndaren Andaz Hwaize har flera hundratals personer hört av sig efter invigningen och framfört önskemål om att upptas i församlingen. Han menar att de flesta kurder i Sverige betecknar sig som ”kulturella zoroastrier” men att de tills nyligen inte haft kännedom om att zoroastrismen är en levande religiös tradition. Det ligger alltså närmast till hands att beskriva det uppvaknade intresset för zoroastrismen bland kurder som en latent längtan efter kulturell autenticitet som nu även kommer till uttryck i andlig form. Den kurdiska folkkulturen genomsyras av seder, föreställningar och talesätt som har sina rötter i de zoroastriska förfädernas tro och livsmönster. Detta märks inte minst i folkfromhetens vördnad av naturen och i nationella högtider som newruz, men också i sufiernas sånger och betoning av glädjens betydelse. Andaz Hwaize påpekar att de perser och kurder som från och med mitten av 600-talet omvändes till islam väl förstod hur annorlunda den nya semitiska religionen var i förhållande till förfädernas tro och att detta även återspeglas i språken. På persiska och kurdiska kallas islams gud än i dag Khodā, vilket är det medelpersiska ordet för ”härskare”. Han menar att islams gudssyn i grunden ger uttryck för förhållandet mellan slav och härskare (arab. ʽabd och rabb) i kontrast till zoroastrismen som ser människan som Guds vän och medhjälpare (yār, ett nyckelbegrepp också inom iransk sufism).

                                             Foto: Åsa Furuhage, Sveriges Radio

Hwaize talar varmt om zoroastrismens framtid i Sverige och gläds över att så många ungdomar är aktiva i församlingen. Templet är öppet för alla och han framhåller att svenska är det gemensamma språket för församlingens medlemmar. Man håller regelbunden gudstjänst med läsning ur Gāthā, och musik och sång är viktiga inslag. I främre delen av församlingsrummet brinner den heliga elden (kurd. agir, jfr. agairi ”eldtempel”) som vördas som en symbol för sanning, renhet och upplysning. Zoroastrier sjunger gärna sina böner framför elden på samma sätt som en kristen ber framför ett kors eller en ikon. Benämningen ”elddyrkare” om zoroastrier är alltså lika felaktig som det vore att kalla kristna för ”korsdyrkare”. I templet kommer man att fira de zoroastriska högtiderna och arrangera kurser, föreläsningar och aktiviteter inom olika områden. Hwaize framhåller kunskapens och förnuftets betydelse inom religionen och anser att objektiv kunskap om olika religioner och världsåskådningar är nödvändig för att vara en fullvärdig zoroastrier i vår tid:

Man kan bara bli zoroastrier genom ett medvetet val som bygger på förnuft och kunskap. Zoroastrismen är valfrihetens religion. Valfriheten är den högsta och mest värdefulla uppgiften vi har som människor eftersom den står i förbindelse med vårt samvete.

Valfrihetens princip är faktiskt så central i zoroastrismen att man anser att ingen människa automatiskt föds in i religionen, utan varje individ måste i stället tillägna sig denna tillhörighet genom ett aktivt val i form av en invigningsrit som äger rum när han eller hon uppnår myndig ålder (dvs. femton år, av hävd och enligt antika texter).

Det finns många skäl som talar för att det nya zoroastriska templet kommer att lyckas med uppgiften att bära fram den nya zoroastriska renässansen i Sverige. Stockholms zoroastriska förening, som leds av den iranske dataingenjören Farshad Varahram, har flyttat in i templets lokaler och en bokutgivning med information om olika aspekter av zoroastrismen på svenska, kurdiska och persiska är planerad. Man håller medvetet en öppen profil och välkomnar alla oavsett religiös eller etnisk bakgrund som är nyfikna på och intresserade av Zarathustras etiska budskap om individens frihet, rättskänsla och väg till lycka. För visst är det fascinerande att detta enkla men samtidigt djupsinniga budskap, för första gången förkunnat för drygt 3 000 år sedan i nordöstra Iran, har överlevt historiens prövningar och hot om utplåning, och fortsätter att verka inspirerande i vår tid.

Ashk Dahlén

Forskare, Kungliga Vitterhetsakademien och Stockholms Universitet