Det svenska
religionskunskapsämnet är internationellt sett något mycket ovanligt. I Europa
är Sverige det enda land som har obligatorisk icke-konfessionell
religionsundervisning, utanbefrielserätt. I några få länder (t ex England, Norge, Holland) återfinns
icke-konfessionell religionsundervisning men då finns möjlighet att antingen,
med föräldrars godkännande, avstå från hela ämnet, eller enstaka moment av
det.
Under 2011 genomfördes
en studie med övergripande syfte att undersöka hur skollagen i olika europeiska
länder förhåller sig till religion i statligt finansierade skolor. Huvudsyftet var
att se hur flexibla skolsystemen är att anpassa sig till elever och föräldrar
som önskar annan religionsundervisning än kristendom (vilket är det en absolut
majoritet av Europas länder erbjuder i skolan). Forskargruppen var framförallt
intresserade av att se hur, eller om, de olika skolsystemen kunde integrera
muslimska föräldrars och elevers önskemål.
Resultatet av
undersökningen har publicerats på flera sätt, bland annat har det sammanställts
i en kort (6 min) YouTube film: Accommodating Religion in State-funded Educational Institutions.
Filmen visar tydligt
hur otroligt olika de olika europeiska skolsystemen fungerar när det gäller religionsundervisning,
men också i förhållande till bärandet av religiösa symboler eller huruvida det
är tillåtet eller ej att sätta upp krucifix i klassrummet (obligatoriskt i
vissa länder men förbjudet i andra). Från svenskt håll tycker jag att det är
värt att begrunda vårt eget religionskunskapsämne. Vad finns det för fördelar,
respektive nackdelar med den svenska modellen? Vad vinner vi på den som andra
skolsystem missar? Och vad missar den svenska skolan genom att hänvisa
möjligheten att undervisa ur ett konfessionellt perspektiv till de religiösa
friskolornas profiltimmar?
Jenny Berglund,
Lektor, Södertörns högskola
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAllmän religionsundervisning som grund är ju förstås bra, men det är en nackdel att inte undervisa även specifikt om kristendomen som ligger som grund för våra grundläggande gemensamma värderingar. Det är tydligt att det finns en stor okunskap om kristendomen i vårt land, där man ofta tar för givet att dessa värderingar finns nedlagda genom födseln i människan. Eller att samma värderingar finns inom alla religioner i världen.
SvaraRaderaJag ifrågasätter om det är skolans uppgift, i alla fall i religionsundervisningen, att lära ut värderingar. Religion är ett ämne och ska behandlas som ett sådant, dvs objektivt.
SvaraRaderaI religionsundervisningen bör man ju lära ut vad det finns för religioner runtom i världen, förklara religionens roll i utvecklingen av samhället, varför människor har en drivkraft att tro. Varför tror inte alla? vad för gott och ont har religionen fört med sig. Det är själva religionen som är grejen, inte vilken religion.
Att lära ut om olika religioner gör man nu mera i många av de olika formerna av religionsundervisning som finns i Europa även om detta också skiljer sig bland annat vad gäller hur mycket tid som ägnas olika religioner och religion som fenomen. Enligt svenska kursplaner och ämnesplaner är det skolans uppgift att fostra till vissa värderingar: "Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla". Detta gäller såväl religionskunskapen som idrottsundervisningen. Svenska modellen har som du skriver varit att undervisa om religion samt det som brukar kallas för livsfrågor från ett icke-konfessionellt perspektiv. Att Sverige har den här modellen har historiska och politiska orsaker. I andra länder ser samhällsutvecklingen ut på ett annat sätt och man har därför valt andra modeller. Personligen tycker jag att det är intressant att se fördelar och nackdelar med de olika modellerna.
SvaraRadera