Gadgeten innehöll ett fel

fredag 20 juli 2012

Ramadan - en svensk tradition


Idag inleds fastemånaden ramadan. Av den anledningen skulle jag vilja presentera boken Ramadan - en svensk tradition som publicerades 2009 lite närmare:

Fredrik konverterade till islam i tjugoårsåldern och har tagit till sig traditioner förknippade med fastemånaden ramadan i vuxen ålder. Hana är född muslim men har inte fastat på tjugo år. Nu ska hon göra ett nytt försök. Arnela, som tänkt mycket kring sin religion alltsedan tonåren, väljer att inte fasta eftersom hon tränar inför VM i brasiliansk jiu-jitsu. Mine och Ahmed har fastat sedan de var ganska små, men först nu som unga vuxna känner de sig riktigt medvetna om varför de gör det.

Bland de muslimer vars erfarenheter speglas i boken finns gemensamma föreställningar om vad ramadan innebär. De är alla överens om att man bör avhålla sig från mat, dryck och sexuellt umgänge under dygnets ljusa timmar – om man kan. Dessutom menar de också att man ska sträva efter att vara extra generös och vänlig mot sin nästa. Fastan genomförs i solidaritet med fattiga och behövande och fyller samtidigt en funktion som andlig rening.

Utöver de gemensamma dragen är det också tydligt att ramadan tar färg och form av såväl personliga omständigheter som av den omgivande kulturen. I den här boken vill vi spegla den mångfald av föreställningar och traditioner som förknippas med ramadan i Sverige. Men först vill vi säga något om religiös pluralism i stort.

I Sverige iakttar vi högtider förknippade med flera olika reli- gioner, men kalenderns röda dagar hänger huvudsakligen sam- man med det kristna kyrkoåret. Detta är inte så konstigt eftersom Sverige sedan ungefär tusen år är ett kristet land. Kristendomen har sina rötter i Mellanöstern men har spridits över världen och utvecklats till en mängd varierande traditioner med en gemensam tro på Jesus Kristus. Under de sekler det tagit för religionen att etableras i Sverige har religionsutövningen och trosdogmerna tagit intryck av den nya miljöns seder och bruk. Än idag har exempelvis julfirandet många förkristna inslag och knappast gick Jesu apostlar omkring utklädda till häxor för att tigga godis under påsken för två tusen år sedan ...

Även om det enligt en Gallupundersökning endast är cirka 18 procent av Sveriges befolkning som idag framhåller religion som en viktig del av sitt vardagsliv, kan vi konstatera att en överväldigande majoritet firar de kristna högtiderna – såsom påsk och jul – utan att nödvändigtvis uppleva dessa som »religiösa». Det visar att de flesta svenskar har en tydlig kristen traditionstillhörighet och är vad som kan kallas för kulturellt kristna.
Trots den protestantiska majoriteten har Sverige aldrig varit ett religiöst och kulturellt homogent land. Under lång tid levde kristen- domen sida vid sida med fornnordisk religion och än idag lever samiska trosföreställningar kvar trots århundraden av förtryck. Fram till reformationen under 1500-talet var Sverige ett katolskt land och sedan 1700-talet finns en liten judisk minoritet i landet. Den katolska närvaron ökar idag i det svenska samhället, men här finns också andra kristna tolkningstraditioner såsom syrisk- ortodoxa kyrkan, pingströrelsen och læstadianismen.

Religiös pluralism är alltså inget nytt. Däremot kan man konstatera att det idag finns fler religiösa traditioner representerade än tidigare. Precis som kristendomen en gång för längesedan lång- samt etablerades i Sverige kan vi nu se hur andra religiösa traditioner genomgår liknande processer. År 1930 fanns det femton registrerade muslimer i Sverige. Den första församlingen etablerades 1949 av tatarer som kommit från Finland. År 1951 infördes den nuvarande religionsfrihetslagstiftningen. »Varje medborgare», fastslår lagen, »är gentemot det allmänna tillförsäkrad --- religionsfrihet: frihet att ensam eller till- sammans med andra utöva sin religion». Lagen ger alla i Sverige rätt att tro vad man vill, men inte nödvändigtvis att utföra handlingar som kan förknippas med religion. För många är rätten att inte bekänna sig till någon religion viktigare än rätten att göra det. Den svenska lagstiftningen erbjuder alltså såväl frihet till som fri- het från religion.

Arbetskraftsinvandringen efter andra världskriget och de senaste tre decenniernas migration har ökat Sveriges religiösa och kulturella mångfald. Därför gjordes 1976 ett tillägg till en av Sveriges grundlagar, regeringsformen, som fastslår att »etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas» (1 kap. 2 §). Detta betonar att Sverige enligt lag ska vara ett pluralistiskt och mång- religiöst land.

Immigranter och flyktingar från till exempel Turkiet, Italien, Iran eller Somalia har olika religiös, eller icke-religiös, bakgrund. För vissa är religionen ett viktigt inslag i livet medan andra upp- lever sig som sekulariserade eller religiöst indifferenta. Många har flytt till Sverige för att få möjlighet att praktisera sin religion, medan andra har flytt för att slippa göra det.

Idag registrerar vi inte längre våra medborgares religiösa till- hörighet, men uppskattningsvis finns det cirka 400 000 personer med muslimsk kulturell bakgrund i Sverige, vilket gör islam till Sveriges näst största religion. (Uppgiften är hämtad ur Göran Lars- sons och Åke Sanders nyligen publicerade bok Islam and Muslims in Sweden – se också lästipsen sist i boken.) Från att ha varit en religion som fanns »där borta» har islam blivit en religion som finns »här hemma». Omkring 100 000 av Sveriges muslimer är enligt SST (Nämnden för statligt stöd till trossamfund) medlemmar i någon muslimsk församling och 100 000 är i skolåldern eller yngre. Vissa är praktiserande medan andra är mer eller mindre sekulariserade och kan beskrivas som kulturella muslimer.
Den muslimska befolkningen består av individer med skiftande etnisk bakgrund som representerar olika tolkningstraditioner och en stor inbördes variation vad gäller utbildningsbakgrund och klasstillhörighet. Detta gör att det är omöjligt att tala om islam i Sverige som ett enhetligt fenomen.

Något som dock kan sägas vara gemensamt för de flesta svenska muslimer är iakttagandet av fastemånaden ramadan. Högtiden är idag ett alltmer synligt inslag i svensk kultur. Enligt Svensk Handel ökar omsättningen med cirka en miljard kronor i matvaruhandeln under månaden och allt fler affärer uppmärksammar ramadan med speciell reklam och specialbeställda varor. På allt fler skolor och arbetsplatser ordnas fester vid id al-fitr, eller bayram som samma högtid heter på turkiska, när fastan är slut, och i Sveriges riksdag bjuder man sedan några år på iftar, måltiden som under ramadan bryter fastan när solen går ner. Moskéerna är mer väl- besökta än vanligt och flera muslimska organisationer anordnar aktiviteter som ska spegla ramadans budskap. Exempelvis har den turkisk-muslimska organisationen Takva sedan några år delat ut mat till dem som vill ha och behöver – vare sig de är muslimer eller inte – på Medborgarplatsen i Stockholm på fredagskvällar under ramadan.

I boken beskrivs hur den muslimska fastemånaden uppmärksammas bland muslimer i Sverige. Exemplen är hämtade från olika delar av landet och skildrar olika miljöer och individer. Sammantaget visar de en del av den svenska muslimska mångfalden. Kapitlen är skrivna av forskare från högskolor och universitet runt om i landet och bygger i flertalet fall på intervjuer som utfördes under ramadan 2008. Svenska muslimer kommer alltså i hög grad själva till tals i boken och berättar vad ramadan betyder just för dem.

Ovanstående text är hämtad ur inledningen till boken, vi hoppas att den väcker ett intresse att veta mer om islam i Sverige. För den som vill läsa mer ger vi avslutningsvis förslag på flera bra böcker i ämnet.

Jenny Berglund, Lektor i religionsvetenskap, Södertörns högskola

6 kommentarer:

  1. Detta kanske kan ses som lite off topic, men inte desto mindre viktigt ur min synvinkel.

    Du skriver:
    "...uppskattningsvis finns det cirka 400 000 personer med muslimsk kulturell bakgrund i Sverige, vilket gör islam till Sveriges näst största religion."

    Är det inte lite fel att kalla alla för muslimer? Jag reagerar alltid över denna generalisering som enligt mig inte står sk "islamofobers" generaliseringar långt efter ;)

    Man kan väl i rimlighetens namn inte klumpa ihop folk bara för att de råkar komma från en viss världsdel? Visst, du skriver att de kommer från en islamsk kulturell miljö, men det anser jag inte gör dem till muslimer.
    Jag tycker att man inte, om man nu är rädd för "islamofobins" utbredning ska hjälpa riktiga islamofober med deras fördomar.

    Du är inte den enda som gör detta misstag i det offentliga samtalet och det får mig att fundera på varför det är så viktigt att alltid återupprepa denna fördom, som jag påstår att det är?

    SvaraRadera
  2. Tack för ett bra inlägg och en bra kommentar till Simons text! Hur man skall svara på din fråga är beroende av hur man definierar vem som är muslim. Om vi endast avser de som praktiserar islam och utför - låt oss säga de fem dagliga bönerna regelbundet - så är antalet förmodligen mycket mindre än 400,000. Eftersom det inte är tillåtet med religionsstatistik i Sverige så kan vi faktiskt inte veta hur många som är muslimer. Siffran som nämns i Simons artikel försöker att lösa detta problem genom att betona att cirka 400,000 människor har en muslimsk kulturellbakgrund. Detta betyder inte att de praktiserar islam, men att de är uppvuxna i en situation eller en familj där islam är lika närvarande som kristendomen är för de flesta icke-muslimska svenskar. Eftersom benämningen kultur-kristen inte automatiskt betyder något mer än att personer firar eller uppmärksammar händelser som har med födelse och död att göra i kyrkor (dop, konfirmation, giftermål, begravningar). Om vi går på den enda statistik som finns tillgänglig så kan vi konstatera att SST som ger statsbidrag till trossamfund uppskattar antalet praktiserande muslimer i Sverige till cirka 110,000. Denna siffra kan nog vara något högre eftersom inte alla trossamfund är berättigade till statsbidrag. Hur som helst är detta en bra indikation på att antalet praktiserande muslimer inte är så hög som 400,000. Antalet sekulära muslimer är förmodligen omfattande (ett ämne som är så gott som helt outforskat). När vi diskuterar dessa frågor är det viktigt att tänka på att cirka 75 procent av Sveriges befolkning fortfarande är medlemmar i Svenska kyrkan - en siffra som inte motsvarar antalet individer som ser sig själva som kristna. Att vara medlem i ett samfund kan därför betyda en mängd olika saker. Dessa frågor är därför av stor betydelse när vi diskuterar islam och muslimer i Sverige, men också andra minoritetsreligioner och inte minst kristendomens plats i Sverige.

    /Göran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för svaret Göran. En anledning till att jag reagerar på denna generalisering är att jag och min familj betraktas som "kristna" för att vi kommer från ett land där kristendomen dominerar. Det är fel att definiera människor efter en religion. Det är att ge religionen för stort utrymme enligt mitt sätt att se.

      Visst, vi är kanske via samhället och dess lagar och sociala kod (eller tvång kan man se det också som) uppfostrade efter religiösa värderingar, men det är fel att kalla alla för det samhällets dominerande religions följare.
      Man skulle väl kunna jämföra med en sån generalisering som att kalla amerikaner, eller folk från väst överhuvudtaget, för "kapitalister". Vi är ju lika fostrade i den ideologin som i kristendomen, om inte mer...

      Radera
    2. Tack för en bakgrund till ditt svar.

      /Göran

      Radera
  3. Muslimer är alla som bekänner sig till islam! Dom har alla en risk att radikaliseras och bli fundamentalister. Trots allt är fundamentalismen islams rätta natur. "Moderata" islam är en "irrlära" varför dessa gärna tystnar när dom fundamentalisterna dundrar! Då gömmer dom sig i sina hålor!

    Jo det är tjusigt med mångkultur! Men vi har ingen mångkultur! Sverige är förstås bikulturellt! Dominerat av kristendom och islam! Och islam är starkt växande här, pga problemen som behäftar muslimska länder.

    Jag kan inte tjusas av perspektivet att islam växer så det knakar! Förföljelsen och mördandet av kristna i muslimska länder är välkänt! Islam är ingen religion känd för tolerans, något många inbillar sig! Jovisst finns en tolerans även inom islam, men långt mer intolerant än våra kristna samhällen!

    Skulle vi ha ett antal jämstarka religioner vore det en sak, men sådan är inte utvecklingen! Jag skulle väldigt gärna se att buddhismen blev minst lika stark som islam!

    SvaraRadera
  4. Hej

    Som du vet så finns det flera olika definitioner av vad som avses med "islams rätta natur" och enligt mig så är det inte religionsvetenskapens uppgift att fastställa vad som är "sann" eller "falsk" religion. För en redogörelse av min utgångspunkt se mitt tidigare inlägg om "världsbild och religion"

    /Göran

    SvaraRadera