På tåget till jobbet i
morse började jag läsa Leif Zerns nyutkomna Kaddish
på motorcykel. Redan fem sidor in fick jag lust att skolka och sitta kvar
och läsa på pendeltåget hela dagen (vilket jag inte gjorde, lönekontoret, jag
skriver detta på lunchen). I bokens inledning är det sommar, familjen Zern
befinner sig på landet där en bastu står halvfärdig och trädgården ska tas om
hand.
Men. Farmor har också
dött. Och som praktiserande ortodox jude ska Leifs pappa läsa kaddish-bönen
över sin mor ”två gånger om dagen i elva månader.” Vad ska han göra? Stanna i
staden för att förrätta bönerna och därmed offra semestern med familjen – eller
strunta i sina religiösa plikter och stanna i sommarstugan?
Lösningen uppenbarade
sig i form av en ”ljusgrön BSA Bantam med en effekt på 4, 5 hästkrafter och en
toppfart på 85 km i timmen.” Motorcykeln gjorde hela skillnaden mellan antingen eller och både och.
Leif Zerns pappas BSA
Bantam och resorna mellan sommarstugan och synagogan på St Paulsgatan i
Stockholm är ett bra exempel på hur tradition och modernitet ofta samexisterar och
kan vara varandras förutsättningar. Motorcykeln möjliggör pappans urbana
ortodoxi, liksom den traditionsbundna bönen blir en förutsättning för att motorcykeln
ska stå parkerad i skuggan under den stora granen på landet.
Jag ser fram emot att
få läsa klart i helgen och se hur det går. Kanske återkommer.
Simon Sorgenfrei
Doktorand i
religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar