söndag 7 oktober 2012

Kyrkklockor, politik, budskap eller endast ljud?


Vi har skrivit flera inlägg om böneutrop och eventuella skillnader mellan dessa och klockringning. Både Stefan Dayne (KD) och Richard Jomshof (SD) menar till exempel att böneutrop innehåller ett budskap vilket inte klockringning gör eftersom dessa "endast är ljud" enligt Dayne och Jomshof. Ett flertal läsare har dock reagerat på denna analys och menar att klockringning också kan innehålla ett budskap. Låt oss titta närmare på några aspekter i frågan.

För det första är det viktigt att betona frågan om budskap kan knytas till vems perspektiv vi utgår från. Är det klockringarens perspektiv eller är det lyssnarens perspektiv som skall avgöra? För personal verksam i kyrkan eller för den som går till kyrkan är det uppenbart att klockringning också innehåller ett budskap. Men för den som inte känner sig kopplad till kyrkan är klockringning endast ljud och för många kan ringningarna till och med likställas med oljud som endast stör. Den senare aspekten återkommer ofta i kritiken av kyrkan och religionens plats i det offentliga rummet.

Ytterligare ett intressant exempel återfinns i nätupplagan av tidningen Dagen. Idag (söndag den 7 oktober) ringer kyrkklockorna i Brevik utanför Karlsborg som en protest mot försvarets skjutningar i Vättern. Söndag den 7 oktober arrangeras protester i Motala, Askersund, Brevik, Hjo och Ödeshög mot försvarets flygövningar över Vättern. Organisationen Aktion rädda Vättern oroar sig för "bullerstörningar, ammunitions- och metallrester i dricksvattnet och risk för spridning av flygfotogen vid ett eventuellt haveri" enligt tidningen Dagen. Att klockringningen har en tydlig politisk dimension exemplifieras också av att kyrkopolitikern Anna Danielsbacka (M) omedelbart avsäger sig sina kyrkouppdrag som en protest mot beslutet att protestera mot försvarets övningar.

Dessa exempel kan alla ses som tydliga exempel på att klockringning också kan ses som något mycket mer än "endast ljud" och att kyrkklockar även kan fyllas med ett budskap. Ur dessa perspektiv är kanske skillnaderna mellan ringandet i kyrkklockor och böneutrop inte så stora - eller vad tycker ni?  

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

3 kommentarer:

  1. Visserligen fåkunnig, men jag tycker mig uppfatta en skillnad mellan BÖNEutrop ("hallå, dags att be era böner!") och klockRINGNING som kan betyda allt möjligt, vilket ditt inlägg påvisar. Ringde inte kyrkklockorna 1914 även i Sverige när Första världskriget började, eller om det hände något viktigt i socknen (stor eldsvåda kanske)? De ringer till jordfästningar. För några hundra år sedan höll man på med "kungsringning", man pinglade i klockorna ett helt år efter att någon kunglighet gått ur tiden, det kanske var mer politik än religion i det. Man kan som vi såg ännu ringa till politisk protest. Klockorna kan också påtala att tiden närmar sig elva och högmässan - med vidhängande böner - närmar sig om en stund. En hel uppsättning användningar alltså. (Om man går in på avdelningen folktro så användes klockor på hästar, och var det inte så att deras plingande skulle skrämma bort oknytt, på samma sort som stora kyrkklockor skrämde trollen?)

    Eller är det så att böneutroparna kan ha andra meddelanden också? "Detta böneutrop sponsras av herr Omars pastejbageri!"

    SvaraRadera
  2. Hej Björn

    Håller med om att det finns skillnader - det visar du på ett bra sätt i din kommentar. Min poäng är att vi måste titta på intention och hur budskap kan uppfattas p olika sätt av olika mottagare. I Mellanöstern fanns oxå andra sätt att påvisa faror och sända budskap - tex genom att tända eldar och dylikt. Buneutropet har mig veterligen endast används på ett sätt.

    /Göran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viss "utvidgning" av budskapet i muslimska böneutrop kan noteras dock. Jag har själv kunnat observera, "on the ground" under fältarbete hur ljudnivån från olika moskéer, med olika inriktningar, diskuterats lokalt. Det vill säga: vissa grupperingar har valt att skruva upp volymen på sina högtalare för att överrösta andra i grannskapet. Vidare har vissa marginaliserade grupperingar (i detta fall shi‘a och ahmadiyya) helt valt att avstå från offentliga böneutrop, för att inte provocera den sunnitiska majoriteten / Jonas S.

      Radera