Gadgeten innehöll ett fel

lördag 6 oktober 2012

Yoga i skolan


I SVT:s Debatt, torsdag den 4 okt, debatterades om den asiatiska traditionen yoga, som idag praktiseras på en del svenska skolor, hör hemma i en verksamhet som ska vara konfessionslös. En fråga gällde varför samma motstånd som förts mot kristna inslag i skolans vardag (som avslutningar i kyrkor) inte även skulle gälla andra religiösa traditioner. Debatten sätter också sitt finger på viktiga frågor som sysselsätter religionsvetare idag: vad är religion? Är det skillnad på att vara religiös och andlig? Vad är det för skillnad på en rit och en teknik? Kan förbön (som Siwert Öholm nämnde), liksom yoga, delas upp i ett religiöst spår och ett spår som renodlat tekniken?

Min nyutkomna bok, Coaching och lekmannaterapi – en modern väckelse? vill diskutera dessa frågor.  Utövarna av yoga som framträdde i programmet lyfte fram just den linje som flera entreprenörer inom dessa verksamheter brukar göra: Jag är andlig men inte religiös. Andlighet blir en essens som har sin (medfödda) plats i mänsklighetens inre, medan religion är de kläder kulturen tilldelar oss. Här finns ofta ett missionerande, globaliserat budskap till mänskligheten och som religionsvetare är det viktigt att se vilka som sänder detta budskap, vilka syften som ligger bakom och hur det speglar samhällsandan. Forskarna Carrette och King har i sin bok ”Selling Spirituality – The Silent Take-Over of Religion” visat att det finns vinster med att koka ner olika religioners särarter till ett budskap: andlighet. Andlighet som varumärke är lättare att sälja, även till arbetsplatser, då det inte anses störa olika trosutövare, som istället kan rikta in sig på ”den inre kraften” ladda denna med energi (empowerment) och få som resultat en mindre stressad, mer energiladdad ( ”flow”) - och därmed (till arbetsgivarens glädje) - en mer produktiv medarbetare. Med mina erfarenheter från långvariga fältvistelser och arbeten om kanadensiska mi’kmaqindianer, en grupp som sedan romantiken tillskrivits epitet som ”visa” och ”andliga” kan jag tydligt se att den andlighet som idag i väst omskrivs som ”Native spirituality” är förvånansvärt lik en modern, västerländsk andlighet som inte alls omfattar reservatsliv, betoning på släkt och gruppen och vardagslivets rytm under svåra villkor. Även mi’kmaq talar om andlighet – men den är långt från det begrepp som beskrivs på nyandliga entreprenörers hemsidor. Begreppet andlighet bör därför skärskådas noga av religionsvetare, så att de inte blir företrädare och missionärer för den andlighet som definierats utifrån en viss grupps perspektiv.

Debattprogrammet pekar också på den praktik som följer den nyandliga vågen sedan New Age introducerades på 1960-talet.  Nya rituella entreprenörer erbjuder idag verksamheter som framställs som teknik, samtidigt som rötter i ”gamla traditioner” åberopas – i detta fall asiatiska. Traditioner som flyttas mellan kontexter förändras naturligtvis – det är första punkten att utgå från i en analys av t.ex. yoga. En andra punkt är: finns det vinster med förändringen? Det är naturligtvis lättare att sälja in en ”stressreducerande teknik” till en arbetsplats än buddhistisk vipassanmeditation. Mindfulness kan idag hittas i flera olika kontexter: som en religiös praktik, som en teknik inom den kliniska psykologin och i den stora grupp av lekmannaterapeuter och coacher som idag etablerat sig i samhället. Entreprenören kan således vara en munk, en psykolog eller en coach/lekmannaterapeut som läst en självhjälpsbok om ämnet.

Så på frågan: Vad  är yoga eller mindfulnesss?  kan svaret bli: Det varierar – vem som säljer paketet: Det kan vara allt från komplicerade övningar till vardagsråd som att ta en promenad på lunchen och försöka koncentrera sig på något annat än jobbet eller bara sitta stilla i en bekväm ställning och koppla av. Det intressanta är väl kontexten: att studera vilka utövare i skolor som tar på sig träningen, hur de har upphandlats av skolan, vilka metoder de vetenskapligt kan visa på har goda effekter. För religionsvetaren är det intressanta att studera de olika kontexterna. Upphandlare, föräldrar eller politiker står inför andra utmaningar och jag kommer att med stort intresse följa hur politiker/offentliga institutioner nu ska ta sig an ett fenomen som detta!

Anne-Christine Hornborg
Professor i Religionshistoria,
Lunds Universitet

2 kommentarer:

  1. Tack för intressant text. Ska läsa din bok. Mvh, Annika Borg dr i tros- och livsåskådningsvetenskap

    SvaraRadera
  2. Tack Annnika! Återkom gärna framöver med kommentarer!
    Anne-Christine

    SvaraRadera