Gadgeten innehöll ett fel

torsdag 11 oktober 2012

Vad betyder religiösa folkhögskolor?


 I DN debatt den 9/10 skriver ett antal representanter för religiösa minoriteter ett intressant inlägg om folkbildning. De påpekar att det finns ett behov av vad de kallar religiös bildning, dvs konfessionellt orienterad utbildning i religion till skillnad från undervisning om religion som den föreligger i allmänna skolväsendet. Det har länge funnits folkhögskolor med huvudmän från olika samfund och frågan är i vad mån inlägget tillför något nytt i förhållande till vad som redan finns. Att man efterlyser hög kvalitet är säkert motiverat även om man inte preciserar närmare vad det bör betyda. Det som är problematiskt i artikeln är att man verkar snäva in begreppet folkbildning till att bli en fråga om att stärka och utveckla den egna identiteten. Folkbildning i sin klassiska form handlar i hög grad om tankefrihet och tas det på allvar ser jag förslaget som enbart fruktbart, särskilt om man menar allvar med att tillgodogöra sig sådana kritiska perspektiv som högskolornas forskning och utbildning kan bidra med.
Det är ingen tvekan om att det behövs folkbildning i frågor som berör vad vi brukar kalla religion. Religionsfrågor har ofta ignorerats eftersom de uppfattats som uttryck för särintressen. Det gäller inte minst hos akademiskt utbildade humanister och samhällsvetare. Men man kan inte som i förslaget endast lägga fokus vid minoriteternas behov av att stärka sina positioner. Folkbildning behöver stärkas på bred front.

Björn Skogar, docent i tros- och livsåskådningsvetenskap, styrelseledamot i Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm, som i mer än ett sekel har arbetat för folkbildning.

3 kommentarer:

  1. Hej Björn!
    Vad roligt att du kommenterar artikeln. Jag jobbar på en av de underskrivande organisationerna, Sankt Ignatios. Du ställer ju några frågor som jag gärna vill försöka svara på.
    Det nya i artikeln, som du efterlyser, är att minoriteterna har svårt att på allvar komma in i systemet och därmed få nödvändiga resurser för att utveckla sin bildning.
    Hög kvalitet beror på många saker men bland annat att det finns möjlighet att utbilda och anställa lärare som är förtrogna med den egna traditionen och kan närma sig den på ett akademiskt sätt. Alltså inte enbart bekräftar identiteten i den egna gruppen utan tillgängliggör traditionens källor så att de studerande själva kan gå i dialog med dem. Av den anledningen är också ett närmare samarbete med universitet och högskolor som efterlyses viktigt.
    Naturligtvis är det inte endast dessa minoriteters folkbildning som skulle må bra av detta. Men kanske blir behoven tydligast här, eftersom deras källor inte är tillgängliga på samma sätt (och blir det i än mindre grad när till exempel möjligheterna att studera klassiska språk försvinner från universiteten i den grad de gör i dag).
    Tankefrihet är en självklarhet - men tanken mår bra av att ha något att arbeta med :-).
    Mvh
    Magnus Nordqvist

    SvaraRadera
  2. Tack Brörn för att du väcker viktig fråga! Tyvärr är detta ett politiskt steg (i fel riktning) som motiveras av ambitioner att samla in röster vid kommande val från minoritetsgrupper. I praktiken betyder det mer vidskepelse (och i värsta fall istället för kunskap). Detta är extra beklämmande när man just gjort nedskärningar på högskolor och universitet. Se min blogg på ämnet: http://xenosidian.blogspot.se/2012/10/mer-vidskepelse.html

    SvaraRadera
  3. Björn! Håller helt med dig. Har kommenterat förslaget på kristen opinion. Det går ju på tvärs mot folkhögskolornas demokratiska ide´där heterogena grupper möts och lär av varandra. Ett segregerande förslag. Mvh, Annika Borg
    http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/är_religionsfriheten_hotad

    SvaraRadera