Kraftig nedläggning av frikyrkor

Frikyrkorna i Sverige för idag en hård kamp och många kämpar för sin överlevnad enligt ett reportage som publicerats på SVT:s hemsida. I snitt läggs en församling ner i veckan och den negativa trenden har varit bestående i snart ett decennium enligt en sammanställning som genomförts av Öyvind Tholvsen från Evangeliska Frikyrkan. Samtidigt som nedläggningen av församlingar har ökat kraftigt har medlemstalet inte minskat lika kraftigt enligt Tholvsen som intervjuas i tidningen Dagen. Han konstaterar till exempel att "Vi har 10 procent färre församlingar, men bara 3,2 procent färre medlemmar" i tidningen Dagen. 

Oberoende hur siffrorna tolkas tycks sammanslagningar och försäljning av kyrkor bli allt vanligare och i många fall är det till exempel muslimska församlingar som köper de gamla kyrkorna. Trots att det finns blandade känslor för dessa försäljningar är det många som tycks resonera att det är bättre att sälja till personer som vill använda lokalen till bön och gudstjänst och inte till festlokal eller diskotek säger Martin Björnler som är pastor i pingstförsamlingen i Flen, som just har sålt sin lokal till en muslimsk församling.

Även på ett mer övergripande plan är det tydligt att frikyrkor som Metodister, baptister och pingstvänner är tvungna att samarbeta och samordna sig för att kunna överleva. Idag tycks församlingsgränser spela en allt mindre roll för hur medlemmar väljer sin tillhörighet och lojaliteten är mer flytande och flyktig. Därför samordnas flera av frikyrkorna i nationella organisationer som till exempel Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges kristna råd. Metodister, baptister och pingstvänner är dock inte ensamma om att arbeta i motvind. Frälsningsarmén står till och med inför större utmaningar än dessa kyrkor och vissa menar till och med att rörelsen inte kommer att finns kvar om tio år om inte en snabb förändring kommer tillstånd. Trots att behovet av socialtarbete och hjälp till hemlösa (en verksamhet som har varit utmärkande för bland annat Frälsningsarmén) blir det allt svårare att rekrytera nya medlemmar. Som exempel kan man nämna församlingen i Falun som fick sitt senaste medlemstillskott för 17 år sedan och idag är det ännu svårare att rekrytera nya medlemmar. Frikyrkornas kamp för att överleva bör också ses i ljuset av det faktum att Svenska kyrkan förlorar medlemmar och att många församlingar inom detta samfund också tvingas till att se över sitt behov av kyrkor och möjligheten att slå samman församlingar i större enheter. Ur ett sociologiskt perspektiv kan ovan nämnda exempel ses som tydliga indikationer på att den religiösa kartan håller på att ritas om i en mycket snabb takt. Huruvida trenden kommer att brytas och nya församlingar kommer att uppstå eller om de så kallade invandrarsamfunden kommer att ta över frikyrkornas roll och betydelse i Sverige återstår att se.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet