Beträffande
papyrusfragmentet i sig hoppas jag att läsarna tar del i Jörgen Magnussons
inlägg i denna blogg liksom understreckaren i SvD 27 sept.
När det gäller
kanoniseringsprocessen så delar jag min påstådda okunskap med Ehrman 2004, Pearson
2007 och Freedman 2002 och anser mig därmed befinna mig i gott sällskap,
Sedan undrar
jag om det har blivit en missuppfattning när det gäller tideräkningen. Den åberopade
Ireneus verkade som biskop i Lyon 177, vilket kan skrivas som 200-talets senare
del (liksom vi befinner oss i 2100-talet).
Religionsstiftares kärleksliv har möjligen spelat roll
i historien, men är ointressant i detta sammanhang. Däremot borde texten på
papytusfragmentet nog ha gjort skillnad i kristendomens historia om den ingått
i de kanoniska texterna, inte minst vad beträffar den apostoliska successionen
som då hade kunnat uttryckas med orden:
… Jesus
sade till dem: ”Min fru /.../ hon har vad som krävs för att bli min lärjunge.”
Britt-Mari
Näsström
Professor i
Religionshistoria
Tack för svar, men jag undrar fortfarande över över matematiken. Det verkar som att engelska benämningar blandas med svenska konventioner.
SvaraRadera"Den åberopade Ireneus verkade som biskop i Lyon 177, vilket kan skrivas som 200-talets senare del (liksom vi befinner oss i 2100-talet)"
200-talet är det tredje århundradet. Vi befinner oss på 2000-talet, som är det 21:a århundradet. 1900-talet var det 20:e århundradet. Osv.
Slutet av tredje århundradet = slutet av 200-talet.
Slutet av andra århundradet = slutet av 100-talet.
Tolkar jag dig rätt är vi alltså överens om att kanoniseringsprocessen inleds under det andra århundradet. Att man ser spår av den hos Justinus Martyren (ca år 150) och tydliga drag hos Irenaios, exempelvis när han runt år 180 nämner Tetramorph, och att en sammanfattning av de föregående årtiondernas diskussion finns i Kanon Muratori, vars datering är osäker, men troligen går tillbaka till början av 200-talet.
Vad vi inte är överens om är hur man benämner århundraden...?
Jag har också en följdfråga. Du skriver att religionsstiftares kärleksliv har möjligen spelat roll i historien, men är ointressant i detta sammanhang."
SvaraRaderaMåhända övertolkade jag rubriken på ditt första inlägg ("Tänk om Jesus haft en fru"), men det verkade som att du mer än antydde att fragmentet ifråga kunde utgöra en källa till kunskap om den historiske Jesus. Ska jag tolka det du nu skriver som att vi är överens om att så inte är fallet?