Gadgeten innehöll ett fel

måndag 8 oktober 2012

Konst och religionskritik

I en krönika i Expressen kallar kriminologen Leif G W Persson konstnärerna Elisabeth Ohlsson Wallin och Lars Vilks landets ”minst betydande konstnärer” och menar att de sysslar med en sorts mobbing av religiösa grupper. Naturligtvis har han fel, i alla fall i det första påståendet. Få svenska konstnärer har fått sådant genomslag, såväl internationellt som nationellt som EOW och Vilks. Sedan kanske deras konstnärliga kvalité och betydelse kan ifrågasättas. Det ska jag inte uttala mig om. Men deras religionskritiska gärning kan vara intressant att reflektera lite kring.

EOWs utställning Ecce Homo har sedan 1998 skapat både upplopp, bombhot och ansträngda relationer mellan exempelvis Sverige och Vatikanen. Samtidigt ställer denna och senare utställningar intressanta frågor om kristendom och sexualitet, frågor som diskuterats på ett för många kristna HBTQ-personer ofta positivt. Även Lars Vilks rondellhund och pågående islamkritiska konstprojekt väcker frågor om yttrandefrihet i relation till religion och föreställningar om helighet och okränkbarhet. Dessa är viktiga, vare sig vi uppskattar Vilks projekt eller inte.

Personligen tycker jag att konsten är en bra arena för att väcka denna sorts frågor. Genom sin mångtydighet kan bildkonst provocera fram obekväma men angelägna diskussioner.
Samtidigt har G W Persson rätt i att såväl Ohlson Wallins som Vilks konst uppfattas som provocerande och stötande – som mobbing – av vissa troende. Det är också en viktig diskussion att ta. Har konsten något moraliskt ansvar?

Vad tycker ni?

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

21 kommentarer:

  1. Intressanta frågor Simon. Samtidigt bör poängteras att i fallet Vilks handlar det också om ett verk som relaterar till en undersökning av konstbegreppet. Vilks menar ju att allt som sker i relation till själva teckningen (M. som rondellhund), alla konflikter, alla våldsdåd, alla offentligt framförda åsikter, alla blogginlägg (inklusive ditt inlägg och min kommentar här) är del av konstverket.

    Faktum är att jag just är i färd med att testa detta. Jag skickade i veckan en faktura till Lars V på 250 kr för fem blogginlägg (varav fyra handlar om hur jag skulle utforma fakturan och vart jag skulle skicka den), själva fakturan, en överlåtelsehandling där han tillåts använda blogginläggen som konst samt det e-mail som fakturan skickades med. Konversationen kring detta kan beskådas i kommentarsfältet på:
    http://www.vilks.net/2012/08/21/1521-affekterna-i-ostersund/

    Tanken är alltså att alla som likt jag överhuvudtaget berört Lars Vilks konstprojekt på ett eller annat sätt borde kunna göra likadant, inklusive alla de som protesterat mot verket, världen över.

    Denna lilla kommentar bjuder jag dock Lars på, men kommer i framtiden att avstå från att vidare beröra Vilks konst. Det skulle bli för dyrt för honom i längden.
    /Jonas S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt spännande. Detta blev ett eget inlägg!

      Simon

      Radera
  2. För mig som aktiv kristen innebar Ecce Homo-utställningen ett försök att konstnärligt beskriva Jesus gränslösa kärlek, med utgångspunkt i en förtryckt grupps situation. SvK var splittrad det vet vi. Jag var vid den tiden medlem i Badelunda församling i Västerås. Där nekades Elisabeth Olsson Wallin att föreläsa om sin utställning och visa diabilder i församlingens lokaler. Kyrkoherden fick stöd av ett enigt kyrkoråd bestående av ledamöter från Socialdemokraterna, Borgerlig samling och POSK. Föreläsningen flyttades till grannförsamlingen där kyrkoherden hade en mer välkomnande inställning.
    Man kan ju undra, vem mobbade vem, åtminstone i Västerås?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Ja, detta är ett bra exempåel på hur kristna reagerat mycket olika på EOWs konst. Det går att läsa in mycket i bilderna. Häri skiljer de sig kanske från karikatyrer och rondellhundar, som nog är svårare att läsa in positiva budskap i.

      Simon

      Radera
  3. Vad jag tycker? - Att länken till Expressen verkar lite konstig. Såg inte alls ut som GW utan snarare som galne kung Ludvig av Bayern! Samt att jag tecknar rondellhundar bättre än Vilks, se här: http://bjornbrum.blogspot.se/2008/02/rondellhunden-lars.html

    Sedan anser jag att den generella frågan om yttrandefrihet inte är så generell och överordnad allting annat som somliga vill påskina. Personligen höjer jag (oftast, men inte alltid) rätten att ställa frågor eller ge synpunkter i anständig ton över en rätt att provocera. Provokationerna kan bli som bilbomber på en fullpackad marknad i Irak: de slår fullständigt blint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Bjrön

      Ja, det var ju fel länk. Med Ludvig II är också spännande!
      Nu har jag ändrat.

      Ja, frågan är om vi kan hålla exempelvis Lars Vilks ansvarig för att människor skadas i pakistanska demonstrationer mot hans teckning, oavsett hur plump eller lågt provokativ den är.

      Simon

      Radera
  4. Både Vilks och EOW gör absolut rätt när de "mobbar" religioner. Varför ska man ta speciell hänsyn till religioner gentemot andra, som jag ser det "fritidssysselsättningar." Om inte annat så ska just religioner "mobbas" för den makt de har över människor, likväl som politiken. Den [makten] måste ständigt ifrågasättas.

    Sen att religiösa inte tror tillräckligt på sin egen religion såpass att de väljer kränkthet framför överseende av otrogna som "inte förstår" är en inte föraktlig del av kontroverserna som blir.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför inte "mobba" det lokala motorcykelgänget - de har ju också en subkulturell "fritidssysselsättning"? Och då vet man ju vem som verkligen är drabbad, till skillnad mot vagt riktad religionskritik. Eller varför inte slänga hämningarna och skäll ut judar och hävda att de minsann får tåla kritik och nidteckningar försedda med den klassiska "judesexan"! Det tror jag skulle kräva mer mod än vad Vilks håller på med. (Men lika dumt enligt min mening.)

      Förresten, vad det gäller Olsson Wallin så är det väl inte religionen i sig hon är ute efter, utan snarare att en del samfund och personer håller fast vid vad de anser är korrekta tolkningar av vad bibeln har att säga i vissa frågor. Hon vill väl ha en HBTQ-tolerant tolkning fast den stämmer ganska illa med grundtexterna (men kanske med intrycket av en Jesus som var tolerant och uppmuntrande även för avvikare). Eller har jag uppfattat det fel?

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Hej Vargiveum

      Är alla medel tillåtna då, i denna "mobbing", tycker du? Som Björn Nilsson skriver här nedan, vad vinner någon på att grupper "mobbas" genom teckningar och karikatyrer av etniska/kulturella/religiösa grupper som oppfattas som kränkande eller stereotypifierande?

      Simon

      Radera
    4. Björn

      Detta tycks ju vara vad GW menar (jag har svårt att hänga med i hans kolumn), att det vore mer modigt att gå till Rinkeby och framföra kritiken direkt, snarare än att teckna den och sedan gömma sig bakom livvakter. Men är det inte en generell kritik av exempelvis föreställningar om Muhammads helighet Vilks vill problematisera - och att han vill visa detta med hjälps av denna hafsigt ritade rondellhund?

      Angående EWOs kritik menar jag som religionsvetare att det inte finns någon "religion i sig" utan religionerna utgörs av alla dessa konkurrerande tolkningar.

      Simon

      Radera
    5. Hej Simon,
      två reflexioner: dels vill jag hålla fast vid bilbombs-liknelsen. Man bör se upp med kritik som är väldigt generell och svepande och slår blint. Jag tycker det är OK att slå elaka religiösa människor i huvudet, men inte att samtidigt banka på så vårdslöst så att snälla religiösa människor drabbas. (Samtidigt bör man ju, som påpekats i ett annat inlägg här på bloggen, se upp med den "kränkthetsindustri" som numera utvecklats.)

      Dels att jag förstår din ståndpunkt som opartisk religionsvetare, samtidigt som jag antar att man som kännare av ett trosriktning väl bör kunna iaktta hur olika tolkningar förhåller sig till det som rimligen kan ses som kärnuppfattningarna i den givna tron. Men så får man ju tänka på att kärnuppfattningarna ändras över tiden (för 300 år sedan var det helt acceptabelt bland kristna med slaveri, idag torde det vara en sällsynt uppfattning trots att den kristna grunden är ungefär densamma). Och min slutsats av det här är att det inte finns något exakt och evigt giltigt svar på hur hädare skall hanteras!

      Radera
    6. @Björn. Påstår du på fullt allvar att de som "mobbar" en religion som islam inte har drabbats?

      Radera
    7. Man kan inte (vilket borde vara en självklarhet att förstå) mobba en religion. Däremot kan man ge sig på människor på synnerligen olämpliga sätt. Den som ägnar sig åt "religionskritik" genom att försöka slita klädesplagg av folk på gatan får tåla en smäll på käften. Det är ligism. Kritik kan i sak vara djupgående och sträng, men det finns ingenting (utom lusten till dåligt uppförande och just mobbning) som säger att den behöver vara aggressiv. Att nittiotalets gamla judehatare (eller skall vi säga "judekritiker"?) sadlat om till "islamkritiker" säger en del om vilken sorts människor som är inblandade.

      Radera
    8. Jag kan inte se att Vilks eller ens den sk "counterjihadrörelsen" har försökt "slita av klädesplagg av folk på gatan" Tycker du inte att du överdriver lite nu? Vad vilks har gjort är att han har ritat en hund och sagt att den föreställer muhammed.

      Radera
    9. @Simon. Nej, "alla medel" känns märkligt att använda. Att mörda, fysiskt ge sig på någon eller att starta ett kärnvapenkrig för att "mobba" en föreställning skulle vara lite väl mobbigt. Definiera gärna "alla medel" det är lite för svepande för att kunna svara på.

      Kanske kan du visa på var din gräns går och förklara varför just den är den andra ska följa? Är det bara religioner som man inte bör "mobba" enligt dig? Vad säger du om politiska partier o deras företrädare t.ex. Var går gränsen där? Kan man håna en politik? Kan man mobba en politik?

      Med mobba menar jag då när någon ta illa upp som när det gäller religioner, där tas det ju osedvanligt illa upp och ofta. Jag har fått lära mig definitionen av när någon känner sig kränkt, och det är när någon känner sig kränkt då är han kränkt. Men då blir det ju tossigt när inte samma sak gäller andra företeelser än religion och dess utövare.

      Radera
    10. Nej, jag överdriver inte, jag tecknar bättre än Vilks utan att kalla mig 'konstnär', "antijihadrörelsen" låter misstänkt lik "antijudiska kampförbundet" under ny etikett och marginellt förändrad målinriktning, och rörelsen av den typen uppmuntrar till övergrepp bland annat mot folk som har 'fel' kläder. Samt inspirerar tokjävlar som skjuter ner sikher därför att de tror att folk med turban är muslimer.

      Radera
  5. Bara en blänkare som kanske kan vidga perspektivet i den här diskussionen: Film kan ju också betraktas som konst, och nu är en film på gång som behandlar den så kallade Geijer-affären. Den är inte släppt ännu, men det talas redan om det tänkbara brottet "förtal av avliden". Se artikel i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/experten-kan-vara-fortal-av-avliden Kan man tänka sig en argumentation som hävdar att det är förtal att påstå att Olof Palme var bordellkund medan det inte är förtal att hävda att profeten Muhammed var pedofil?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns det någåt i verkligheten som ens antytt att Palme var bordellkund? Jag kan inte hela Geijeraffären, men kan inte minnas att Palme var anklagad för annat än att försöka skydda Geijer.
      Att muhammed var pedofil med dagens mått mätt är väl ganska självklart,ligger man med en nioåring, så är man pedofil, inga normala människor håller på med sådant. Kanske var det vanligt på 600-talet att man gjorde det, men det förtar inte fakta. Om man nu tror på de där historierna om honom, eller på att han skulle ha existerat öht, vill säga.

      Som du säkert har märkt så är jag inte för tramset om kränthet, min åsikt är att naturligtvis får det göras en spelfilm om Palme (eller min far om det känns bättre ;) som bankrånare om någon nu vill det. Men det är inte jämförbart med "förtal" av en med största sannolikhet fiktiv person.

      Radera
    2. Björn, om du inte redan förstått det: Uppgifterna om att Muhammed hade sex med sin nioåriga fru kommer från henne själv och är skriftligen noterade i de så kallade autentiska traditionerna om vad Muhammed och hans närmaste gjort och sagt. Dessa är efter koranen de mest vördade skrifterna i (sunni)islam. Att nidbilderna av Muhammed följer samma mönster genom hela historien beror på att de alla refererar till samma källor, dvs de muslimska.

      Radera
  6. Hej Simon,
    Min reflektion på ditt inlägg är dels att karikatyrer och satir hör till det svåraste som finns, inte minst när det gäller konst. Lyckas konstnären blir det mer träffande än en aldrig så lång text. Å andra sidan kan det också bli platt fall.

    Men ännu viktigare är det nog att ställa sig frågan om konstnären vill rikta uppmärksamheten på något som hen tycker fel eller på sig själv? Det är inte lätt för en konstnär att nå ut till publiken och det kan säkert vara frestande att ta till drastiska uttryck bara för den sakens skull.
    Hälsningar,
    Anneli

    SvaraRadera