tisdag 30 oktober 2012

Kungahuset och den Augsburgska bekännelsen


I grundlagen säger successionsordningen från 1809 att medlemmar av kungahuset måste tillhöra den ”rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Annars är man ”från all successionsrätt utesluten”.

Det kan ju vara intressant att titta på vad denna Augsburgska bekännelse innehåller och vad man i så fall skall vara förpliktigad till. Det gäller att alla i tronföljden "alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är". Artikel 1, som handlar om gudsbilden, säger bland annat "att det finns ett enda gudomligt väsende, som både kallas och är Gud". Samtidigt skall man erkänna treenighetens Fader, Son och den Helig Ande som självständiga och likvärdiga. Efter detta ställs krav på att man tar avstånd från alla irrläror till de vilka upphålls av manikéer, arianer och muhammedaner räknas.

Onekligen förefaller detta inslag att vara högst otidsenligt i en tid som hyllar religionsfrihet och i ett samhälle med många muslimska invandrare. Man menar dock från statsvetenskapligt håll att frågan har mindre betydelse. Under 1800-talet fortsatte två medlemmar av kungahuset - drottningarna Desideria och Josefina – att tillhöra den katolska kyrkan. Sverige fick religionsfrihet 1951, som dock inte tycks gälla för arvsberättigade medlemmar av kungahuset som i det avseendet måste följa successionsordningens bestämmelser från 1809. Frågan tycks dock vara av en ringa betydelse i en tid när nästan ingen vet vad den Augsburgska bekännelsen går ut på.

Britt-Mari Näsström, professor emerita i religionshistoria, Göteborgs universitet

2 kommentarer:

  1. Tack för informationen om de katolska drottningarna! Min tolkning är att det går att anta vilken religion som helst som medlem av kungahuset, det enda som påverkas av successionsordningen är just själva arvsrätten till tronen.

    Frågan om kungahuset och den Augsburgska bekännelsen har diskuterats i media ett flertal gånger bara i år, bland annat i samband med prinsessan Estelles födelse. Det som alltid tagits upp är fördömandet av muslimer, däremot har bekännelsen inte satts in i någon historisk eller vidare religiös kontext.

    Det kanske också borde nämnas att den oförändrade Augsburgska bekännelsen och Uppsala mötes beslut tillhör Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Något som även gäller för Finlands evangelisk-lutherska kyrka.

    SvaraRadera
  2. Kanske mer tidsenligt om monarken förväntas vara sekulär, dvs hålla sin eventuella tro helt privat. En slöjbeklädd drottning skulle inte passera det testet.

    Annars är det väl ändå intressant att grundlagen omnämner arianism och islam i samma andetag. Det skiljer ändå rätt mycket på arianismens hierarki av fader/son/helig ande och islams strikta monoteism. Man kan grunna på om det innebär en mildare syn på islam eller en hätskare syn på arianism.

    SvaraRadera