Gadgeten innehöll ett fel

fredag 24 augusti 2012

Kommentar till Torbjörn Tännsjö


I en debattartikel i dagens DN skriver filosofen Torbjörn Tännsjö att Anders Behring Breiviks handlingar kan göras förståliga, om vi sätter oss in i hans idévärld. Jag håller med honom om det. Breiviks omvärldsanalys och ideologi har analyserats i den norske journalisten och terrorexperten Öyvind Strömmens bok Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa. Där framgår också med skrämmande tydlighet att Brevik är långt ifrån ensam att befolka denna föreställningsvärld. Snarare finns en islamfientlig plausibilitetsstruktur som upprätthålls av en växande mängd individer och grupper kanske främst på nätet. Troligtvis har rätten också tagit detta i beaktande i dagens dom.

Men i sin ambition att argumentera mot dessa föreställningar ger Tännsjö uttryck för en – ur religionsvetenskaplig synpunk – inte helt oproblematisk utsaga och riskerar att på ett oavsiktligt sätt reproducera en föreställning han vill kritisera. Han skriver ”Jag tror inte att islam kommer att ta över och jag är säker på att om detta skulle ske, så skulle det ske i en utspädd form, som det skulle gå bra att samexistera med.”

Även om det inte hans avsikt ger Tännsjö här uttryck för en essentialistisk religionsförståelse som ligger fundamentalistens nära – nämligen föreställningen att religioner existerar utanför eller bortom sina utövare, samt att dessa kan existera i mer eller mindre ren form. Man kan förstå Tännsjös utsaga citerad ovan som att han menar att islam på ett essentiellt sätt skiljer sig från ”västerländska värderingar” – men också att denna essens blandas ut till en mer smakfull saft genom påverkan från just dessa föreställda västerländska värderingar.

I muslimsk diskurs propageras föreställningen om en ”ren islam” främst av wahhabiter/salafiter – som vill rensa religionen från vad de uppfattar som icke-islamiska inslag. De vill praktisera islam enligt vad de uppfattar som en bokstavstrogen läsning av Koranen och på samma sätt som de menar att Muhammad och hans följeslagare praktiserade religionen.

Det är också bland dessa grupper vi finner representanter för sådana militanta islamtolkningar som legat bakom de senaste tio årens terrordåd. Man kan argumentera för att dessa gruppers ökade synlighet och inblandning i samhället bidragit – eller kanske är den direkta orsaken – till framväxten av den islamfientliga miljö Breivik tillhör. Det är varandras spegelbilder. Från båda håll menar man att ”sann islam” är oförenligt med ”väst”/demokrati/mänskliga rättigheter.

Utifrån ett icke-konfessionellt religionsvetenskapligt perspektiv tar vi inte ställning till vilken av alla tänkbara islamtolkningar som är ”rätt” eller ”ren”. Vi kan istället se att det i alla tider har funnits konkurrerande läsningar av Koranen. Det har också funnits en mängd lika motsägelsefulla berättelser, och tolkningar av dessa berättelser, om hur Muhammad och hans följeslagare praktiserade islam.

Den islam som finns tillgänglig för oss att observera och studera är den religiösa praktik muslimer ägnat sig åt i historia och nutid. Och bland dessa tolkningar finner vi såväl uttryck som står i motsats till demokratiska ideal eller förklaringen om mänskliga rättigheter, liksom uttolkningar som vill harmonisera islam med dessa ideal.

Att lyfta fram en tolkning som mer ”sann” än någon annan är att ta ställning i en inommuslimsk kamp om tolkningsföreträde, och därigenom bidra till att ge denna tolkning legitimitet framför andra. Om man nu, av någon anledning, som icke-muslim vill främja en islamtolkning framför andra kan man ifrågasätta varför man lyfter fram en upplevt negativ tolkning som mer sann än tolkningar man upplever som positiva.

Simon Sorgenfrei,
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

15 kommentarer:

  1. Du skriver att "om man vill frjämja.." dvs ta ställning för någonting.

    Man kan ju se det som att man idag "måste" ta ställning pga att islam mer eller mindre påtvingas samhället på ett sätt som andra religioner inte har "vurmats" för i modern tid.

    Och av någon anledning är det just de mest dogmatiska som hamnar i rampljuset som om de vore representativa för islams majoritet. Detta är intenting som bara den sk "counterjihadistiska" rörelsen håller på med utan även dess motsatser.

    Jag har säkert här tidigare uttryckt min förvåning över att just islams fundamentalister åtnjuter mer "respekt" än dess kristna motsvarigheter. Men det tål att upprepas ;)

    De senare är ju acceptabelt att förlöjliga och peka finger på i den allmänna debatten, inte minst av media och kulturmiljön. Det torde inte råda några som helst tvivel om hur olika reaktionerna på satirisk kritik är när det kommer till Islam vs Kristendom i debatten.

    Kanske ni religionsvetare har någon förklaring om denna form av, vad jag påstår är rent och skärt, hyckleri?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Tack för din kommentar.
      Jag håller med om att det är olyckligt när religiösa experter, eller extremer får representera en hel komplex religion. Att islamistiska fundamentalister skulle lämnas okritiserade i media eller andra sammanhang har jag däremot svårt att se. I de fall vissa i Sverige är mer tillåtande vad gäller satir mot kristna än mot muslimer tror jag att en förklaring kan vara att man upplever att den första satiren sparkar uppåt, medan den andra sparkar neråt mot en redan utsatt minoritet.

      Allt gott
      Simon

      Radera
  2. Hej, Simon!

    Samtidigt som jag håller med om att tolkningarna av islam är många, så tycks ofta den utgångspunkten (medvetet eller omedvetet) göra underförstått 1) att tolkningar av islam inte har någon gemensam nämnare, och/eller 2) att det inte finns en majoritet muslimer som förespråkar en särskild tolkning.

    Måste det inte finnas ett mellanting mellan essentialism och dess motsats? Dess motsats tror jag nämligen skapar en annan typ av ”renhet”, som jag betvivlar gynnar vare sig samhälle eller vetenskap. Det borde rimligtvis gå att säga att ”en stor majoritet muslimer [som bor i Sverige?] tycker x och y” eller ”islam innebär vanligtvis z” utan att för den delen grotta ned sig i essentialism eller, som sagt, pendla över till dess motsats. 100 % av Sveriges muslimer håller måhända inte med om x, men om, säg, 87 % gör det, är det i min mening att göra oss alla en otjänst att i stället bara hävda att ”det finns ingen sann islam” och därmed antyda att det där med islam, det är lite hipp som happ.

    I och med ovanstående resonemang är jag aningen tveksam till att se Tännsjös utlåtande som ett essentialistiskt hot. Visst måste vi komma ihåg att alla muslimer inte tänker likadant och att tolkningarna av Koranen går isär, men jag tror att det är lika viktigt att vi påminner oss om att en strängt motsatt hållning inte heller är rimlig när vi pratar om islam.

    Tack för en intressant blogg!

    M.v.h.

    /Linus Edenwall, religionsfilosofistudent i Lund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Linus

      Kul att du gillar bloggen. Tack för en bra och viktig kommentar. Jag har behandlat denna fråga i ett inlägg med titeln Islamkritik och islamofobi häromveckan. Jag tror det inlägget besvarar din fråga.

      Allt gott
      Simon

      Radera
  3. Frågan kanske inte är vilken tolkning som är mest sann av de flesta muslimer, utan vilken tolkning som får mest utrymme pga. vem som har makten att bestämma detta. Risken finns att en fundamentalistisk tolkning, med t.ex. sharialagar och hårda straff, får fäste beroende av vem som har makten att bestämma att detta skall gälla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mimmi

      Inget tyder nu på att en muslimska fundamentalister kommer att ta över Sverige och införa sharia-lagar och hårda straff.

      Mvh
      Simon

      Radera
  4. Ang. Breivik, så är det konstigt att man överhuvudtaget kan fundera på sjukdom i sammanhanget. Om man inte tror att det finns ondska, så blir allt som är oförståeligt klassat som sjukt istället för ondskefullt.

    SvaraRadera
  5. Trots att det finns ett antal muslimska samfund i Europa tycks sekulariseringen vara lika vanligt bland hit flyttade muslimer jämfört med "kristna" europeer.Framför allt andra generationens invandrarbarns brist på religiositet är lika stor problem för hit flyttade muslimer som det är till kyrkliga äldre generationer i Europa.
    Att inflyttning ifrån islamistiska länder skulle styras av en omvändelse eller missionsagenda är en paranoid tanke som används för att motivera en auktoritär samhällssystem som försvar mot det öppna och till synes kaotisk demokratisk europeisk samhälle som framkallar ångest och känslan av maktslöhet hos dom marginaliserade icke skolade.
    Marcus sr

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej MArcus

      Tack för din kommentar. Det stämmer att mycket tyder på att muslimer är ungefär lika sekulariserade som andra svenskar. Samtidigt är exempelvis salafitiska tolkningar relativt vanligt förekommande just hos unga muslimer med invandrade föräldrar.


      Mvh
      Simon

      Radera
  6. Simon,

    Jag tycker du är lite fixerad på det här med essentialistisk religionsförståelse, ser det lite här och var, kanske där det inte ens finns.

    Tännsjö skriver i stycket ovan det du citerar "radikal islamism". Att han sedan nöjer sig med "islam" tolkar jag som ett han vill göra texten kortare mer lättläst, han tänker att läsare skall minnas att han talar om "radikal islamism" även i efterföjande stycket.

    I och för sig kan man angripa att han ger "radikal islamism" (eller islam) agens. Men det är också en misstolkning i mitt tycke. Han använder uttrycket i samman mening som om vi skulle talat om "socialdemokratin". Alltså en rörelse, i vilken människor agerar utifrån vissa gemensamma, men inte statiska, ideer.

    Det centrala i din reflektion är som jag förstår det att Tännsjö uttrycker sig som om det finns en kärna i Islam, som kan spädas ut. Vad det gäller kärnan, så tänker jag som Linus. Empiriskt kan vi fastställa den vanligast uppfattningen av vad Islam är, detta blir då deskriptivt.

    "Utspädd form" är dock ett dåligt ordval. "Utspädd" för verkligen tankarna till en essans som kan spädas ut med något neutralt. Modifierad eller förändrad form vore bättre, alternativ uppblandad form.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ulf

      Tack för dina kommentarer

      Ja, du har rätt i att jag ofta uppplever att man i media uttrycker sig på ett essentialiserande sätt om religion, och även i att det ofta nog är så att man menar något annat, eller försöker skriva effektivt pga utrymmesskäl.

      Därför tycker jag också att det är viktigt att lyfta denna frågan så ofta - eftersom ett slarvigt språkbruk riskerar att spä på existerande fördommar.

      Som jag skrivir i inlägget Islamkritik och Islamofobi menar även jag att det finns gemensamma och centrala föreställningar bland muslimer. Men jag kan inte se hur dessa skulle försvåra icke-muslimers möjligheter att samexistera med dem.

      Vilken är den vanligaste uppfattningen om vad islam är bland muslimer menar du? Och hur tänker du dig att denna försvårar eller omöjliggör samexistens med icke-muslimer?

      Allt gott,
      Simon

      Radera
  7. Simon,

    Jag har ingen uppfattning om din första fråga, men ett forskningsprojekt med en omfattande gallupundersökning bör ge vissa svar. Din andra fråga fråga är knepig. Vad då icke-muslimer, tror du det finns någon essens i denna grupp som gör att den kan ställas mot en trosuppfattning inom Islam? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen

      Ja, jag refererar till en sådan undersökning i inlägget Islamkritik och islamofobi.

      Nej, jag menar inte att det finns en essens i en sådan grupp, utan hänvisar till den mening hos Tännsjö mitt inlägg utgår från. Han skriver ”Jag tror inte att islam kommer att ta över och jag är säker på att om detta skulle ske, så skulle det ske i en utspädd form, som det skulle gå bra att samexistera med.”

      Mvh
      Simon

      Radera
    2. Simon,

      Ja, den meningen blir konstigare och konstigare formulerad desto mer den granskas - "gå bra att samexistera med".

      Eftersom det är spekulerande av Tännsjö antar jag att han tänker att det går bra för honom, utifrån de värderingar han har, gissningsvis demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter etc.

      F.ö. läste jag nyligen att evolutionsbiologen Ernst Mayr spekulerat i att evolutionsteorin borde upptäckts tidigare, men att människorna hade en djupt rotat essentialistiskt tänkande (från Platon) om att varje art hade något eget, en kärna, som hindrade upptäckten. Det låter rimligt att ett liknande fenomen hämmar resonemang om religioner och kulturer.

      Radera
    3. Hej

      Det låter som en intressant och tänkvärd teori.
      Ja, många verkar ha essentialistiska föreställningar kring exempelvis religion eller kultur - detta trots att vi ständigt kan iaktta hur människor har mycket olika föreställningar och konkurrerande föreställningar kring religion och kultur.

      Mvh
      Simon

      Radera