Nya terrorhot mot Norge

Både svensk och norsk media rapporterar att en islamisk grupp vid namn Ansar ul-Sunnah har sänt ett brev till norska media och politiker där man hotar att genomföra ett terrordåd motsvarande den 11 september eller 22 juli. Hotet kommer att realiseras om inte Norge kallar hem sina soldater från så kallade muslimska länder och slutar samarbeta med vad som kallas islams fiender. Hotet riktar sig bland annat mot statsminister Jens Stoltenberg, utrikesminister Jonas Gahr Störe och försvarsminister Espen Barth Eide. Delar av hotbrevet som har publicerats av VG lyder på följande sätt:

«Kan norske soldater ta fly til Afghanistan, så kan Osama eller Mohammed også ta fly til Norge inshaAllah. Nå må regjeringen våkne opp og ta et ansvar før denne krigen kommer til Norge. Før motparten svarer. Før muslimene tar det nødvendige skrittet. Ikke forveksle muslimenes taushet med svakhet. Dra ikke nytte av muslimenes tålmodighet. Ikke tving oss til å gjøre noe som kan unngås. Dette er ingen trussel, kun sannhetens ord. Rettferdighetens ord. En advarsel om at konsekvensene kan bli fatale. En advarsel om 11. september på norsk jord, eller større angrep enn 22. juli. Dette er til deres eget beste og til deres egen interesse.»

Förutom sitt hot om terror vill gruppen också utropa den invandrartäta statsdelen Grönland i Oslo till en islamisk stat. Istället för att muslimer födda i Norge skall utvandra till länder dominerade av islam tycks gruppen vilja upprätta en islamisk nation i Norge. Även om dessa saker kan vi läsa vidare i den del av brevet som VG har valt att publicera.

«Vi vil ikke være en del av det norske samfunnet. Og vi ser det heller ikke som nødvendighet å flytte ut av Norge da vi er født og oppvokst her. Og Allahs jord tilhører alle. Men la Grønland bli vårt. Sperr av bydelen og la oss styre den slik vi ønsker. Dette er til det beste for begge parter. Vi ønsker ikke leve sammen med skitne udyr som dere.»

Vi vet inte så mycket om Ansar ul-Sunnah, om eller hur gruppen är organiserad, om det rör sig om enbart norska individer eller om det är en transnationell rörelse. Informationen är knapphändig i media, men den norska säkerhetspolisen (Politiets Sikkerhetstjeneste, PST) tar hoten på allvar. Det finns också spekulationer om kommplingar mellan Ansar ul-Sunnah och den kända terrorstämplade organisationen Ansar al-Islam och närverket Jamaat Ansar al-Sunna som båda delvis grundats av Mulla Krekar, som sedan början av 1990-talet bor i Norge. Enligt VG:s rapportering utgörs grupperingen av olika individer knutna till nätgrupper och facebook-sidor på internet.

Om vi tittar närmare på retoriken och språkbruket så framträder en tolkning av islam som understryker att muslimer inte skall beblanda sig med icke-muslimer, att man vill förbjuda det onda och stödja det goda (här betyder det onda först och främst det som inte förknippas med islam), bekämpa polyteism och oislamiska tillägg till islam. På arabiska kallas dessa tillägg för bid’a och denna term är ett utmärkande drag för salafitiskt och wahhabitiskt influerade gruppers tolkningar av islam. Gruppen har också presenterat sig med ett emblem, föreställande den muslimska trosbekännelsen, vilket använts av flera extremistiska grupperingar – däribland Al-Qaida.

Ur ett religionshistoriskt perspektiv kan man peka på att Ansar ul-Sunnah inte är ensamma om att vilja upprätta en egen ”nation” för sina anhängare. I USA har till exempel företrädare från kristna, muslimska och nyandliga religiösa grupper försökt att bygga och skapa sina egna avgränsade områden. Två exempel är Nation of Islam och The Nuwaubian Nation som har försökt att köpa land som endast skall befolkas av gruppens egna medlemmar. Båda försöken har misslyckats på grund av interna konflikter och externt motstånd.

Man kan också konstatera att Ansar ul-Sunnahs hot i hög grad riktar sig mot samma måltavlor som Anders Behring Breivik gjorde i sitt terrordåd. Båda ser mångkulturalism, religionsfrihet och det öppna demokratiska samhället som något negativt och ur dessa perspektiv finns det likheter mellan Ansar ul-Sunnah och Breiviks argumentation. Genom sin retorik – till exempel att allt oislamiskt är negativt och att det norska samhället är något dåligt – spelar också kontrajihadistiska miljön som vi också har analyserat i tidigare inlägg i händerna.

Trots att de på andra sätt är varandras motpoler kan man alltså finna likheter mellan våldsbejakande islamisk extremism och terrorister som Breivik. Den senare har ju också själv uttryckts att han lärt av al-Qaidas metoder. Sådana beröringspunkter har även uppmärksammats av den svenska säkerhetspolisen som visar att personer som attraheras av våldsbejakande ideologier har flera likheter – ett faktum som gäller oberoende om de väljer en vänster, höger eller religiöst motiverad livsåskådning. I sammanhanget kan man emellertid notera att media oftare tycks rapporterar om islamiskt motiverad våldsbejakande extremism än om högerextremism som ett hot mot det öppna samhället. Denna mediala ensidighet – uppmärksammad bland andra av den norske journalisten Øyvind Strømmen – skall givetvis inte förstås som att islam inte kan tolkas på ett sådant sätt att religionen kan legitimera våld och extremism. Som vi har skrivit om flera gånger här på bloggen så är dessa tolkningar dock inget unikt eller exklusivt för islam och muslimer.

Om Ansar ul-Sunnah avser att realisera sina hot eller inte är svårt att sia om. Det är viktigt att sådana hot tas på stort allvar. På senare tid har flera islamistiska extremister kunnat gripas innan de utfört planerade terrordåd – inte minst genom ett viktigt kartläggningsarbete av säkerhetspolisen och ett lyckt samarbete över nationsgränserna. Precis som extremistiska rörelser lär av varandras metoder, kan förhoppningsvis säkerhetspolisen använda sig av erfarenheter från de senaste tio årens arbete med islamistisk extremism i kartläggningen och förhindrandet även av annan extremistisk våldsbejakande verksamhet – vare sig denna kommer från höger eller vänster.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet