Gadgeten innehöll ett fel

onsdag 29 augusti 2012

Siewert och andligheten


Den kristna debattören Siewert Öholm har i en serie reportage på bloggen Churchmill kritiserat Sveriges Radios livsåskådningsredaktion. Inläggen är religionsvetenskapligt intressanta i flera avseenden, eftersom de följer mönster som vi kan observera också i andra sammanhang och bland andra religiösa aktivister.

Här följer några exempel på detta hämtade från ett 
inlägg som mer specifikt behandlar SRs sändningar under den muslimska fastemånaden ramadan, men det är teman som återkommer i flera inlägg.

1. Öholm menar SR driver, mot sitt uppdrag, en form av religionspolitik vars yttersta mål är att skapa någon form av "synkretism" (religionsblandning) mellan olika religioner. Om detta tycker han inte. Han ogillar "flummeri" och "romantik" (det är dock lite oklart vad som avses med det senare). Bakom skymtar en föreställning, medveten eller ej, om att religioner är, eller rättare sagt bör vara, tydliga i kanterna. 

Detta krav på religiös "renhet" är återkommande i religiösa sammanhang världen över, i historia och nutid bland reformivrare och religiösa experter. Problemet som de alla stöter på, allt som oftast, är att hur mycket de än förmanar, så skapar "vanligt folk" ofta sina egna föreställningar och praktiker, inte sällan sådana som går på tvärs mot "teologisk korrekthet". Så sker också i dagens Sverige. De undersökningar som vi har tillgång till när det gäller svenskars religionsuppfattning i gemen tyder på att just luddighet, gränsöverskridande och nyskapande i föreställningar och praktiker är mer norm än undantag. Härvidlag är en "flummig" policy i SRs livsåskådningsprogram med betoning på luddiga begrepp som "kärlek" och "andlighet" som trancenderar konfessionsgränser nog ganska så väl synkroniserad med religion ute i stugorna. 

Varför bilden av en "ren" religion är så viktig för Öholm, och säkerligen för andra religiösa auktoriteter, och varför de lägger tid och möda på att med kraft hävda den, och bekämpa "teologisk inkorrekthet" tål att studeras närmare.

2. Öholm menar vidare att SR inte tar hänsyn, i avvägningen mellan vilka religiösa traditioner som ska få ta plats i etern, till den religiösa tro som finns hos majoriteten av den del av befolkningen som konsumerar deras livsåskådningsutbud. Denna kritik kan naturligtvis tillbakavisas genom att peka på en hel del av inte minst P1s programutbud (Mitt i musiken, dagens dikt, Ekonomiekot, Meny) som kanske inte appellerar till den stora massan, utan just till minoriteter. Men det intressanta här är att Öholm framställer en grupp  rentroende "kristna" som en avgränsad och signifikant del av befolkningen. Varför skapar han sig denna bild? Vilken roll fyller den för honom, och andra som delar hans synsätt? Enligt honom pekar det fortfarande höga medlemsantalet i samfundet Svenska kyrkan och det faktum att folk ber till en högre makt (mer eller mindre diffus) på denna grupps existens.

Det finns gott om andra rimliga förklaringar till att SvK fortfarande har höga medlemsantal, men Öholm väljer att se det som ett resultat av en religiös övertygelse i linje med hans egen. Personligen tvivlar jag starkt på detta, och tror att ett enkelt test skulle kunna ge svar på frågan. Om samfundet istället för att dra avgiften för medlemskap på skattsedeln skickade ut ett inbetalningskort skulle vi på ett enkelt sätt kunna få svar på frågan hur viktig just samfundstillhörigheten egentligen är för de nuvarande medlemmarna i gemen.

På liknande sätt förhåller det sig med bönen. För att veta om människors böner till en högre makt är tecken på en tro enligt t.ex. Svenska Kyrkans bekännelse behöver vi undersöka deras föreställningar närmare. Vem/vad är denna övernaturliga makt som man riktar sig till? Attitydundersökningar indikerar att det är en minoritet bland de som idag kallar sig kristna och är knutna till SvK som dels a) vet vad dess bekännelse är b) tror på den.

Socialpsykologisk forskning ger för handen att vi människor är benägna att anpassa våra föreställningar efter vad vi tror är andra människors föreställningar, ett drag som förmodligen har varit evolutionärt gynnsamt. Att hålla avvikande åsikter är psykologiskt påfrestande. Detta kan vara en av förklaringarna till att Öholm skapar en betydande grupp kristna, som delar hans tro, åtminstone på ett eller annat sätt, och som upplever att de är förfördelade av SR. 

3. Öholms resonemang speglar också ett tydligt konspirationstänkande, som han också givit uttryck för i andra sammanhang (Homolobbyn i Melodifestivalen). "Kristna" i Sverige är offer för ränker smidda av en religionssynkretistisk medieelit. Detta sätt att tolka en upplevd utsatthet som ett resultat av medvetna illvilliga intentioner hos en mer eller mindre abstrakt fiende är vanlig i religiösa (och icke-religiösa) sammanhang. Ibland handlar det om en annan grupp människor, ibland en övernaturlig varelse (t.ex. Satan). Det gemensamma är just benägenheten att projicera intentionalitet bakom processer som man uppfattar påverkar en själv (onda eller goda). Fenomenet är också det väl belagt i forskningen, inte minst när det gäller religiösa föreställningar om osynliga makters agerande i världen. 

Siewert Öholms inlägg är således intressanta som studieobjekt för den som önskar forska närmare kring de olika former religion tar sig i offentligenheten i dagens Sverige, och varför de tar sig just dessa former.  Sedan kan hans åsikter i sakfrågan naturligtvis också bemötas i en debatt, men det lämnar jag åt dem som har intresse av en sådan. 

Jonas Svensson
Docent i religionsvetenskap, Linnéuniversitetet

7 kommentarer:

  1. Mycket bra och klargörande inlägg.

    Teologisk korrekthet, vad är det?

    "... hur mycket de än förmanar, så skapar "vanligt folk" ofta sina egna föreställningar och praktiker..."

    Jag tackar Gud för det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Teologisk korrekthet/inkorrekthet" är termer som använts inom religionsvetenskaplig forskning för att peka på skillnaden mellan föreställningar framför allt om övermänskliga varelsers egenskaper, agerande, viljor och motiv som är ett resultat av direkt reflektion (ofta hos religiösa experter) kring dessa frågor, och föreställningar som uppstår spontant och intuitivt som ett resultat av hur mänsklig varseblivning och kognitiv informationbearbetning fungerar. Det finns en hel del experimentell forskning på området. Psykologen Justin Barret är en av förgrundsfigurerna. Jag kan också rekommendera Jason Slones bok Theological incorrectness, och för den delen Olav Hammers och Jesper Sørensens bok Religion i människors medvetande och samhällen (kolla sidan 101-103 för just denna fråga)/
      Jonas

      Radera
  2. Jonas, ett sakfel: Churchmill är inte en "kristen" blogg utan ett debattforum öppet för skribenter med vilken livsåskådning som helst, alltså för alla (det framgår på bloggen). Som religionsvetare ser jag även ditt inlägg som ett intressant studieobjekt för hur religion analyseras och diskuteras i offentligheten idag. Mvh, Annika Borg dr i tros- och livsåskådningsvetenskap med genusinriktining, redaktör på Churchmill

    SvaraRadera
  3. Ok, jag lät mig förledas av bloggens innehåll och titel, och studerade inte riktlinjerna för deltagande tillräckligt noga. Jag ber om ursäkt för detta slarv. Jag har nu ändrat i texten.

    Kul att du finner mitt inlägg vara ett exempel på hur religion analyseras idag. Det var så det var tänkt, i enlighet med vad jag förstår att denna blogg (Religionsvetenskapliga kommentarer) ska syssla med, det vill säga att vara ett forum för religionsvetenskapliga, analytiska röster i det offentliga.

    SvaraRadera
  4. Jonas, jag menade också att ditt eget inlägg är intressant att analysera för mig som religionsvetare. Tack för att du ändrat i texten. Mvh, Annika

    SvaraRadera
  5. Hej Annika
    Bra idé. En meta-analys av den religionsvetenskapliga akademiska diskussionen i Sverige är högst välkommet. Kanske som ett riktigt inlägg på den här bloggen. Shoot bara!

    Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Jag tycker också detta är spännande. Det finns ju några klassiker, som Masuzawa eller Dubuissons studier. Förra året kom också en bok med sådana ambitioner av Eva Hellman, Vad är religion? En metateoretisk disciplinhistoria.

      Med vänlig hälsning,
      Simon Sorgenfrei

      Radera