Daniel Martin Varisco har skrivit ett intressant inlägg om ramadanserier
som blivit väldigt populära att se på. I år är det stora diskussionstemat
serien om den andra kalifen ʻUmar ibn al-Khattab. Trailern kan man se här.
36 år efter den debatterade filmen The Message av
Moustafa Akkad som behandlade islams profet Muhammads liv - utan att visa honom
i bild - har nu denna gigantiska produktion om 30 episoder producerats och
diskussioner pågår om det är korrekt att visa en avbildning av en av profetens
närmsta kompanjoner. Både stormuftin i Saudiarabien och sheikher på al-Azhar i
Kairo har varit kritiska, till exempel.
Försvarare
finns också. Många uppskattar att se välgjord film om islams formativa period. Serien
är gjord för att underhålla muslimer och inte för att konvertera folk till
islam. Vidare är film en del av våra liv och under ramadan har det i många
länder blivit tradition att följa en serie, så produktionen av ramadan-serier verkar
vara här för att stanna och däri ligger självfallet också mycket pengar.
Daniel
Martin Variscos analys är att denna och liknande filmatiseringar attackeras
eftersom de tillåter att ”helig historia” iscensätts och kanske därmed också
ifrågasätts av vanligt folk och gör att de bildar sig en ny uppfattning om
islams historia oberoende av vad religiösa auktoriteter säger. Religiösa traditioner
och uppfattningar är förvisso i ständig omvandling, men det är inte
nödvändigtvis något som alla uppskattar och strategier för att hindra detta är
inte ovanligt. Även om just denna serie om ʻUmar inte verkar vara så kontroversiell, utan håller sig i stora drag
till traditionell muslimsk historieskrivning, verkar dess popularitet oroa religiösa
etablissemang som vill värna om sin tolkningsauktoritet, som är under
ständig utmaning. De religiösa etablissemangen har inte kontrollen över hur den
tidiga historien presenteras för muslimer i serien, och inte heller receptionen
av den. Det är inte osannolikt att de som följer serien börjar reflektera kring
frågor som rör kvinnors roll, politiskt styre och den islamiska lagens
användning och bildar sig en egen uppfattning i dessa frågor.
Susanne Olsson,
docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar