Gadgeten innehöll ett fel

onsdag 22 augusti 2012

Musiken tystnar i Mali?


Jag har flera gånger tidigare skrivit om situationen i Mali, bland annat här på bloggen. Nu rapporterar flera medier att jihadi-salafitiska grupper vill förbjuda västerländsk musik i landets radiosändningar. För säkerhets skull ska även icke västerländsk musik omfattas av förbudet. Endast koranrecitation ska få sändas, enligt Oussama Ould Abdel Kader, talesman för en grupp som kallar sig Rörelsen för enhet och jihad i västra Afrika.

Muslimska teologer har haft, och har, skilda åsikter om musik. Vissa har menat att all musik, utom eventuellt rytmiska slag på en form av tamburin eller trumma, är förbjuden. Andra anser att det är musiktexternas innehåll i kombination med lyssnarnas intention som avgör om musiken är lämplig eller inte. Musik som kan leda till exempelvis sex utanför äktenskapet eller annat omoraliskt beteende, menar man då, är olämplig eller förbjuden att lyssna på. Det finns även muslimer som använder musik i sin religionsutövning – även dessa kan vända sig emot ”omoralisk musik”. Den stora majoriteten muslimer, slutligen, reflekterar troligtvis inte så mycket över detta, utan gillar musik ungefär som andra.

I en känd berättelse i ämnet berättas att den sufiske poeten Rumi (d. 1273), vars efterföljare använder sig av både musik och dans i sina ritualer, i en diskussion ska ha liknat musik vid ljudet av paradisets portar. En muslim av motsatt mening ska då ha sagt att han inte tyckte om ljudet av gnisslande dörrar. Rumi svarade då att ”det beror på att du hör ljudet av portarna när de stängs, men jag hör hur de öppnas.”

Det mesta tyder på att Oussama Ould Abdel Kader och Rörelsen för enhet och jihad i västra Afrika tillhör den första kategorin ovan, och att de menar att musik är förbjudet enligt islam.

Att som de jihadistiska grupperna i Mali förstöra älskade moskéer och gravar, och förbjuda musik är inte det smidigaste sättet att vinna folkets kärlek. Jag har tidigare skrivit att ett alternativt sätt att förstå förstörelsen av helgongravar i Timbuktu kan vara att se på det som en sorts PR-verksamhet. Skulle man även kunna förstå detta utspel (som ju fort kablats ut i världens media) på detta sätt? Eller ska vi helt enkelt tro att dessa grupper handlar i enlighet med en fast religiös övertygelse?

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

4 kommentarer:

  1. Vad grundar man detta på? Koranen säger väl inget om musik? Vad jag uppfattat så är det ett påstått uttalande av profeten Mohammed som ligger till grund (hadith), men samtidigt är det väl väldigt få hadith-ar som generellt godkänns som äkta av muslimska lärda. Och har en hadith samma tyngd som koranen, även om den antas vara äkta ord från Mohammed?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Intressanta frågor! Jag har försökt besvara dem genom ett nytt inlägg.

      Allt gott
      Simon

      Radera
  2. Det är en intressant fråga Björn ställer. Jag undrar samma sak. Har länge funderat på hur denna sortens människor finner sin inspiration till att vara onda. Jag tror nog att de på fullt allvar tror att deras gud vill att dennes undersåtar ska förtrycka och döda andra människor, fast de ser det ju naturligtvis inte som någonting ont. I deras hjärnor är nog det, som de hör nån "respektabel" imam eller dylikt säga, deras verklighet.

    Vi har t.ex. sett samma mentalitet i irak-irankriget med de iranska mullornas plastnycklar. De flesta trodde vad jag förstår på fullt allvar att det var nyckel till nåt paradis de blev lovade. Samma slags mentalitet som självmordsbombare har, de tror alla att någonting bättre kommer om de gör som de religiösa ledarna säger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Jag håller med om att detta är intressant och har försökt besvara frågorna i ett nytt inlägg.

      Mvh
      Simon

      Radera