Artisten, mormonen och ateisten

Gårdagens snackis när det gäller religionsvetenskapliga frågor måste vara teveprogrammet Skavlan som i fredags bland annat gästades av Björn Ulvaeus, sångare Brandon Flowers i The Killers och professor Richard Dawkins. Programmet som inleddes med att Ulvaeus slog fast att den 11 september visade att religionen vara tillbaks – något som mänskligheten bekämpat sedan upplysningen – kom till stor del att fokusera på frågor som rör religion. Men vad som avsågs eller inkluderades i begreppet religion och vilket förklaringsvärde detta begrepp skall tillskrivas var oklart och Skvalan ställde få  fördjupande eller kritiska frågor rörande dessa centrala teoretiska utgångspunkter. Religion framstod därför som en oproblematisk och självförklarande kategori. Men istället för att se religion som något objekt som existerar av sig själv och som har en förmåga att agera och handla tycks det flesta religionsvetare idag mena att det är viktigt att sätta in diskussionen om religion i ett samhällsvetenskapligt, humanistiskt och naturvetenskapligt perspektiv. Religionsvetenskapen studerar framför allt människors referenser till något som kan kallas för religion och vad dessa referenser kan betyda och hur de manifesteras i historia och nutid. 

Efter inledningen med Ulveaus inbjöds en tillsynes ovetande Flowers till ett samtal som framför allt kom att handla om dennes tillhörighet till mormonkyrkan. Istället för att ges möjlighet att prata om sin musik kom samtalet snarast att bli en brygga och övergång till Richard Dawkins och dennes kritik av religion. Professor Dawkins som har varit på besök i Sverige gav en kort sammanfattning till sin syn på religion och konstaterade kategoriskt att det inte finns något vetenskapligt fog för att vara troende. Istället för att förlita sig på myter och religion borde människligheten ta till sig vetenskapliga upptäckter som evolutionsläran. Utan att ha gett sig in i debatten fick Flowers snabbt reda på att hans religion var ett falsarium och att Mormons bok var en mänsklig produkt. Något märkligt tycktes Dawkins i sammanhanget också mena att äldre föreställningar om religion som återfinns i till exempel Bibeln och Koranen var mindre falska än Mormons bok som var en uppenbar förfalskning enligt Dawkins. Istället för att få svara på kritiken var Flowers tvungen att göra sig redo för att sjunga med sitt band. Stämningen blev minst sagt pinsam och Dawkins tycktes till och med be om ursäkt för sitt påhopp och Skavlan berättar senare i media att diskussionen skulle kunna hållit på en vecka utan någon lösning.  

En viktig uppgift för religionsvetare är att analysera och studera den offentliga diskussionen om religion och ur detta perspektiv är ateistiska attityder precis som troendes uppfattningar exempel på hur religion kan framställas och diskuteras i dagens samhälle. Till skillnad från Dawkins är det dock inte vårt primära uppdrag att bevisa att troende människor tror fel eller att religion är ett falsarium. Huruvida Mormons bok är skriven vid en senare tidpunkt än vad mormoner menar kan givetvis vara en intressant och viktig uppgift för historiker och språkvetare, men de flesta religionsvetare studerar framför allt vad det innebär för människor att tro på och följa vad som uppfattas stå i denna text. Men det är inte heller vår uppgift att försvara religion eller religiösa förställningar – detta är möjligtvis en uppgift för troende. Det är dock viktigt att påpeka att ett demokratiskt samhälle också skall ge utrymme för tro så länge som den inte tolkas eller praktiseras på ett sådant sätt att den inte bryter mot rådande lagar. Att tro på Mormons bok är därför en möjlighet precis på samma sätt som det är möjligt att ta till sig och lyssna på Dawkins argument. 

Som religionsjournalistik framstod det aktuella programmet med Skavlan som ensidigt och det saknades framför allt röster som kunde problematisera och kontextualisera Dawkins och Ulvaeus synpunkter och det var uppenbart att Skavlan saknade kompetens att diskutera religionsvetenskapliga frågor. Trots denna kritik vill jag betona att Dawkins och Ulvaeus hade många bra poänger och att deras argumentation bygger på en logisk naturvetenskaplig analys som är lätt att följa och ta till sig. Men samtidigt är det viktigt att framhålla att deras åsikter endast är ett exempel på hur religion kan tolkas och förstås i samhället. Här kan det också vara på plats att påminna om några av våra tidigare diskussioner som har handlat om att vissa ateister har upplevts som arroganta och fundamentalistiska av personer som inte delar deras synsätt. Men är det egentligen så svårt att förstå varför vissa uppfattar en del företrädare för den så kallade nya ateismen som militanta i sina åsikter när vi hörde Dawkins frontalattack på The Killers sångare Brandon Flowers? Alla som inte håller med Dawkins tycks framstå som okunniga och mindre vetande. Om vi byter ut ”okunniga” och ”mindre vetande” och ersätter dem med heretiker och kättare är kanske steget till den religiösa fundamentalismen inte så lång, eller vad säger ni?   

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet