Vi har skrivit en artikel om religionsfrihetslagstiftningen i nya numret av Ordfront som finns att läsa här: Religionsfriheten under hot.
Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola
Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Jag håller med om en hel del ni skriver om i artikeln. Samtidigt tycker jag att religionsfrihet är problematiskt på flera sätt. Jag ska försöka ge några skäl.
SvaraRaderaDels finns det en föreställning om att religion är ett "special case" som bör ha särskilt skydd på något sätt. Dels finns det en starkt protestantiskt kristen botten i religionsfrihetslagstiftningarna så som de ser ut i på flera ställen. Detta innebär en del normativa drag om att religion antas vara en individuell angelägenhet, och framför allt en fråga om trosföreställningar och förhållningssätt till existentiella frågor. Dels har jurister som förhållit sig till religionsfrihetslagar i flera fall tagit ställning i ortodoxi-spel och gjort utläggningar om som kan betraktas som religion och vad som kan betraktas som något annat (exempelvis kultur) - vilket givetvis innebär en massa problem.
Jag undrar också om erinran om religionsfrihet verkligen är det bästa sättet att bemöta högerpopulistiska partiers retorik på. En risk med det är att de människor som misstänkliggörs av högerpopulister - exempelvis muslimer - representeras huvudsakligen som trosbekännare, snarare än som människor med politiska intressen, materiella/sociala behov, etc. Frågan är också om det just är religionsfrihet som är viktigast att slå vakt om i det här fallet? Personligen tror jag det är viktigare att fokusera på mer tydligt preciserade rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet, demonstrationsfrihet, mötesfrihet, etc.
Hej Jimmy
RaderaJag håller med om att det finns relevant och intressant kritik av MR-lagstiftningen som västo/kristocentrisk produkt. Men jag vet inte om relfrihet måste läsas som fokuserad på individuell tro. Den mening vi citerar i artikel lyfter ju fram såväl individ och kollektiv, tro och praktik. Jag tror också, delvis på grund av att bla islam och muslimer i ökande grad ses just som "special cases" av vissa grupper och definieras just utifrån sin religion att relfrihetslagstiftningen har en viktig roll att spela.
Allt gott
Simon
Hej igen,
RaderaPå den här punkten är vi nog oense. Skulle vara intressant att fördjupa denna diskussion någon gång, mer än vad några bloggkommentarer tillåter :)
Men vad gäller relfrihetslagen så är det givetvis sant att den inte bara innefattar "tro" - konstigt vore väl det, det är ju svårt att reglera människors tankar och trosuppfattningar. Däremot framträder intressanta diskurser och föreställningar kopplade till religion i lagstiftningen. Uttrycket "religion och annan trosuppfattning" implicerar exempelvis att religion primärt handlar om trosuppfattningar. Skyddet verkar även enligt texterna handla om "utövande av tro" vilket implicerar att olika typer av så kallade religiösa praktiker primärt är (och bör vara) uttryck för en bakomliggande "tro". Dessa diskurser tenderar att avpolitisera så kallade religiösa rörelser och reproducerar en sui-generis förståelse av religion som varit så problematisk inom religionsvetenskapen, kopplad till personer som Eliade och W C Smith. Lagstiftningens utformning leder vidare till att jurister tvingas avgöra vad som är "nära förknippat med religion" och vad som "enbart är motiverat av religion" - knivig situation? För att inte tala om vad som överhuvudtaget ska erkännas som religion.
För en fördjupad analys av problem kopplade till religionsfrihet med flera exempel på olika fall, kan jag rekommendera Winnifred Fallers Sullivans "The impossibility of Religious Freedom" (2005).
Mvh
Jimmy
Tack för boktipset, det låter intressant.
SvaraRaderaDet att religionsförståelse ofta utgår från en kristen (protestantisk) infallsvinkel tror jag präglar hur många ser på ”religion” generellt. Att det handlar om tro, något inre, och att det man gör (ritualer t.ex.) är ett resultat av denna inre tro. Det är ju verkligen ett oproblematiserat perspektiv som är ifrågasatt sedan länge av religionsvetare. Att religion då blir avpolitiserat kan jag hålla med om, och det är viktigt att betona att religion också kan tolkas politiskt och användas som argument för olika former av maktutövning t.ex. Men, det gäller religionsvetarna som är medvetna om det här problemet. Juridiskt tror jag det skulle vara omöjligt att försöka fastslå en definition av ”religion” och det är inget jag själv skulle vilja se. Så, SST får nog kämpa vidare i bedömningen av ansökningar utan en universell definition av ”religion”.
Susanne
Jag anser att religion är skrock, inget annat! Sen finns det mindre skadlig och mycket skadlig skrock. Kristendomen o judendomen hör till det förra och islam till det senare. Annars skulle inte nästan alla asylanter vara muslimer.
SvaraRaderaFöljaktligen förtjänar religion inte mer skydd än tron på tomtar och vättar! Men man får väl ta mer hänsyn till de enorma krafterna.
Jag anser att vi, precis som de muslimska länderna, bör särbehandla den inhemska religionen, som utgör en väsentlig del av vår kultur.
Varje invandrad kultur måste anpassa sig till vårt samhälle och våra normer, annars har de inget här att göra. Dom skall självklart få utöva sin religion, men det skall vara en privat religion, anpassad till vårt sekulära samhälle! Ingen anpassning i skolor etc för religionerna. Passar det inte så har de uppenbarligen inte här att göra. Anpassning är ett sluttande plan, var skall vi sätta gränsen? Vid stening?
Om alternativet är att vi anpassar oss efter islam, så är det bättre att HELT avskaffa religionsfriheten och slå fast att vi är ett sekulärt samhälle, där religion inte har några som helst sär-rättigheter. Utöva din religion, men utan att samhället anpassas till religionen!