Ann Heberlein skriver i dagens DN en kommentar till en krönika av Johan Croneman i lördagens upplaga av samma tidning. Heberlein läser måhända Croneman lite väl hårt när hon tillskriver honom åsikten att alla religioner borde förbjudas (det säger han inte riktigt). Jag håller med henne om att ett sådant förslag är orimligt, för att inte tala om praktiskt ogenomförbart.
Det är dock inte just denna diskussion som jag finner intressant i Heberleins inlägg. Snarare är det intressanta hur inlägget exemplifierar ett av problemen med att analysera religion i den offentliga debatten. Heberlein avslutar nämligen sin kritik med följande:
Vi ska inte förbjuda religion. Vi ska bekämpa misogyna och patriarkala tolkningar av religiösa urkunder och traditioner och ge utrymme åt de tolkningar som leder åt ett annat håll, bort från förtryck, mot rättvisa och mänskliga rättigheter.
Vem är "vi" här? Mot bakgrund av vem Ann Heberlein, som offentlig person, är kan svaret bli olika, och därmed kan också uttalandet bedömas olika:
Ann Heberlein är krönikör i DN. Alltså journalist. Hon vänder sig här direkt till en annan journalist och hennes ord kan därmed tolkas som en uppmaning till kollegorna i journalistkåren att ta ställning genom urval av vad som rapporteras om. Att spegla mångfalden av religionstolkningar är i sanning en viktig uppgift här. Sedan är det naturligtvis en intern yrkesetisk fråga om detta också ska innefatta att också aktivt bekämpa vissa tolkningar (till exempel att ge dem mindre spaltutrymme).
Ann Heberlein är också kristen. Med andra ord kan "vi" förstås som "vi kristna" eller "vi som är religiösa". I egenskap av teolog är hon deltagare i en inom-religiös debatt där hennes tolkning av religionen förmodligen går i en mer liberal riktning. Från denna utgångspunkt blir hennes uppmaning till kamp mot tolkningar som går på tvärs mot hennes egna helt förståelig, och intressant för en religionsvetenskaplig analys.
Det är dock i förhållande till en tredje roll som uppmaningen i citatet blir lite problematisk. Heberlein är också statsanställd religionsvetare. Att i denna roll "bekämpa misogyna och patriarkala tolkningar" framstår som ett inte helt okomplicerat ställningstagande. Jag är personligen av den åsikten att religionsvetares uppgift är att kritiskt analysera såväl "misogyna och patriarkala tolkningar" som de "tolkningar som leder åt annat håll", blottlägga deras premisser på lika villkor och sträva efter såväl förståelse som förklaring. Detta innefattar också en strävan att sätta våra eventuella sympatier och antipatier i "karantän", snarare än att ta ställning i vad som i grunden är en inom-religiös diskussion.
Jonas Svensson, Linnéuniversitetet
Är inte haken den att personer som omfattar en religion (eller ideologi) som har otrevliga sidor, men som inte vill bryta med den, måste på något sätt vrida till religionen ('tolka') så att den passar den egna uppfattningen om hur den borde vara? I stället för att ta det onda med det goda, alternativt riva hela bygget för att skapa något nytt, klänger man sig fast vid det gamla och försöker putsa upp det, kanske av sentimentala skäl som man inte själv tänkt igenom ordentligt. Jag är inte ens säker på att kamp mot "misogyna och patriarkala tolkningar av religiösa urkunder och traditioner" automatiskt leder "bort från förtryck, mot rättvisa och mänskliga rättigheter". Kriget i Afghanistan ursäktas delvis med kamp mot det ena och för det andra, men hur fungerar det i verkligheten? Möjligen är bombflyget och drönarna inte misogyna och patriarkala, men afghanska kvinnor dödas lik förb-t.
SvaraRaderaDet är just det som du lyfter fram här som är ett av religionsvetarens studieobjekt, menar jag. Det är en viktig uppgifte att analysera varför vissa tolkningar uppträder och i vilka sammanhang, och varförreligiösa företrädare tolkar urkunder och traditioner i den ena eller andra riktningen. De bakomliggade processerna kan vara de du nämner: individpsykologiska, men andra är också möjliga/komplementära: socialpsykologiska, sociologiska.
Radera"jag" är Jonas
RaderaHej JOnas
RaderaTack för en intressant text! I mångt och mycket håller jag med i vad du skriver, men samtidigt är det problematiskt det som du skriver. Som statsanställd finns det vissa normer som vi måste stå upp för - till exempel jämlikhet och demokrati, dessa normativa värden måste vi omhulda och ur detta perspektiv så skulle man kunna hävda att Heberleins ståndpunkter är rimliga. Eller vad säger du? Bilden av religionsvetenskapen som icke-normativ och objektiv är givetvis också problematisk, eller hur?
/Göran
Nja, jag håller inte med dig direkt. Vi ska agera i enlighet med vissa normer i vår yrkesutövning, det är korrekt: inte diskriminera, behandla alla lika, respektera mänskliga rättigheter etc. Vi behöver inte omhulda dessa normer [vilket jag dock vill betona att jag själv gör]. Detta är dock något helt annat än att göra teologiska värderingar mellan olika tolkningar av religion, och detta helt enkelt för att en sådan värdering inte kan vila på vetenskaplig grund, vilket vår verksamhet också ska göra. Vi har helt enkelt ingen måttstock att tillgå. Gud eller gudarna kan ju faktiskt vara misogyn/a, om hen/de nu finns. Vi kan alltså inte välja att bekämpa vissa tolkningar, och "promota" andra. Det vore att ta ställning i en inom-religiös diskussion. Jag tycker inte att denna neutralitet i förhållande till vårt studieobjekt är särskilt problematiskt. Sedan kan jag personligen sympatisera med den ena eller andra tolkningen, men det är en annan fråga.
RaderaJonas
Hej igen
RaderaJag tror nog att vi är överens på dessa punkter men jag vill problematisera frågan om objektivitet och neutralitet - ibland tycks vi religionsvetare inte vara medveten om våra egna utgångspunkter. Detta är givetvis inte det samma som teologiska tolkningar; dessa är precis som du säger ovetenskapligt grundade.
/Göran
Men vänta nu lite här, Ann Heberlein har väl rätt att delta i samhällsdebatten som alla andra och ha och uttrycka en uppfattning? Det här var ett märkligt spår. Ni kommenterar ju själva ständigt samtidsfenomen och går till och med så långt in i en debatt att ni sänder en faktura till Vilks, det är ju verkligen att aktivt agera i en debatt. Jag vet inte i hur många inlägg ni har skrivit och påpekat att ni är "religionsvetare" och definierar vad en sådan kan och inte kan göra. Här tycker jag ni borde tänkt till lite: att en person inte skulle kunna skriva om ett kunskapsområde och ha en uppfattning i den allmänna samtidsdebatten utifrån sin kunskap är ju en fullständigt orimlig och odemokratisk uppfattning. Var istället glada för att många religionsvetare, statsvetare (som ledarskribenten Jenny Madestam i Expressen t.ex) osv osv, bidrar med kunskap och ställningstaganden i olika debatter. Heberlein är skribent och författare, precis som t.ex litteraturvetaren Nina Björk. Det är väl glädjande att akademiker har en röst i kolumner och på andra håll. Ha lite respekt för att man kan hålla isär sina roller i seminarierummet och att den ena rollen kan berika den andra. Mvh, Annika Borg dr i tros- och livsåskådningsvetenskap
SvaraRaderaHej Annika. Det går bra att skriva "du". Jag är inte fin i kanten. Naturligtvis är det utmärkt om religionsvetare bidrar i samhällsdebatten, med sina kunskaper och analyser. Min poäng var bara att jag anser att religionsvetaren, i sin roll som religionsvetare, bör undvika att ta teologisk ställning, och företräda, förespråka eller bekämpa den ena eller andra tolkningen av en religiös tradition. Istället bör vi analysera och blottlägga alla tolkningars premisser, på lika villkor och med samma kritiska blick.
RaderaAngående det konstverk jag sålt till Lars Vilks vill jag inte uttala mig, då måste jag fakturera honom igen. För övrigt vet jag inte om han köpt det ännu. Jag gav honom 14 dagars ångerrätt.
/Jonas