«Kan norske soldater ta fly
til Afghanistan, så kan Osama eller Mohammed også ta fly til Norge inshaAllah.
Nå må regjeringen våkne opp og ta et ansvar før denne krigen kommer til Norge.
Før motparten svarer. Før muslimene tar det nødvendige skrittet. Ikke forveksle
muslimenes taushet med svakhet. Dra ikke nytte av muslimenes tålmodighet. Ikke
tving oss til å gjøre noe som kan unngås. Dette er ingen trussel, kun
sannhetens ord. Rettferdighetens ord. En advarsel om at konsekvensene kan bli
fatale. En advarsel om 11. september på norsk jord, eller større angrep enn 22.
juli. Dette er til deres eget beste og til deres egen interesse.»
Förutom sitt hot om terror
vill gruppen också utropa den invandrartäta statsdelen Grönland i Oslo till en
islamisk stat. Istället för att muslimer födda i Norge skall utvandra till
länder dominerade av islam tycks gruppen vilja upprätta en islamisk nation i
Norge. Även om dessa saker kan vi läsa vidare i den del av brevet som VG
har valt att publicera.
«Vi vil
ikke være en del av det norske samfunnet. Og vi ser det heller ikke som
nødvendighet å flytte ut av Norge da vi er født og oppvokst her. Og Allahs jord
tilhører alle. Men la Grønland bli vårt. Sperr av bydelen og la oss styre den
slik vi ønsker. Dette er til det beste for begge parter. Vi ønsker ikke leve
sammen med skitne udyr som dere.»
Vi
vet inte så mycket om Ansar ul-Sunnah, om
eller hur gruppen är organiserad, om det rör sig om enbart norska individer
eller om det är en transnationell rörelse. Informationen är knapphändig i
media, men den norska säkerhetspolisen (Politiets
Sikkerhetstjeneste, PST) tar hoten på allvar. Det finns också spekulationer om
kommplingar mellan Ansar ul-Sunnah
och den kända terrorstämplade organisationen Ansar al-Islam och närverket Jamaat
Ansar al-Sunna som båda delvis grundats av Mulla Krekar, som sedan början
av 1990-talet bor i Norge. Enligt VG:s
rapportering utgörs grupperingen av olika individer knutna till nätgrupper
och facebook-sidor på internet.
Om vi tittar närmare på
retoriken och språkbruket så framträder en tolkning av islam som understryker
att muslimer inte skall beblanda sig med icke-muslimer, att man vill förbjuda
det onda och stödja det goda (här betyder det onda först och främst det som
inte förknippas med islam), bekämpa polyteism och oislamiska tillägg till
islam. På arabiska kallas dessa tillägg för bid’a
och denna term är ett utmärkande drag för salafitiskt och wahhabitiskt
influerade gruppers tolkningar av islam. Gruppen har också presenterat sig med
ett emblem, föreställande den muslimska trosbekännelsen, vilket använts av
flera extremistiska grupperingar – däribland Al-Qaida.
Ur ett religionshistoriskt
perspektiv kan man peka på att Ansar
ul-Sunnah inte är ensamma om att vilja upprätta en egen ”nation” för sina
anhängare. I USA har till exempel företrädare från kristna, muslimska och
nyandliga religiösa grupper försökt att bygga och skapa sina egna avgränsade
områden. Två exempel är Nation of Islam
och The Nuwaubian Nation som har
försökt att köpa land som endast skall befolkas av gruppens egna medlemmar.
Båda försöken har misslyckats på grund av interna konflikter och externt
motstånd.
Man kan också konstatera
att Ansar ul-Sunnahs hot i hög grad riktar
sig mot samma måltavlor som Anders Behring Breivik gjorde i sitt terrordåd.
Båda ser mångkulturalism, religionsfrihet och det öppna demokratiska samhället
som något negativt och ur dessa perspektiv finns det likheter mellan Ansar ul-Sunnah och Breiviks
argumentation. Genom sin retorik – till exempel att allt oislamiskt är negativt
och att det norska samhället är något dåligt – spelar också kontrajihadistiska
miljön som vi också har analyserat i tidigare
inlägg i händerna.
Trots att de på andra sätt är
varandras motpoler kan man alltså finna likheter mellan våldsbejakande islamisk
extremism och terrorister som Breivik. Den senare har ju också själv uttryckts
att han lärt av al-Qaidas metoder. Sådana beröringspunkter har även
uppmärksammats av den svenska säkerhetspolisen som visar att personer som
attraheras av våldsbejakande ideologier har flera likheter – ett faktum som
gäller oberoende om de väljer en vänster, höger eller religiöst motiverad
livsåskådning. I sammanhanget kan man emellertid notera att media oftare tycks rapporterar
om islamiskt motiverad våldsbejakande extremism än om högerextremism som ett
hot mot det öppna samhället. Denna mediala ensidighet – uppmärksammad bland
andra av den norske journalisten Øyvind
Strømmen – skall givetvis inte förstås som att islam inte kan
tolkas på ett sådant sätt att religionen kan legitimera våld och extremism. Som
vi har skrivit om flera gånger här på bloggen så är dessa tolkningar dock inget
unikt eller exklusivt för islam och muslimer.
Om Ansar ul-Sunnah avser att realisera sina hot eller inte är svårt
att sia om. Det är viktigt att sådana hot tas på stort allvar. På senare tid
har flera islamistiska extremister kunnat gripas innan de utfört planerade
terrordåd – inte minst genom ett viktigt kartläggningsarbete av
säkerhetspolisen och ett lyckt samarbete över nationsgränserna. Precis som
extremistiska rörelser lär av varandras metoder, kan förhoppningsvis
säkerhetspolisen använda sig av erfarenheter från de senaste tio årens arbete
med islamistisk extremism i kartläggningen och förhindrandet även av annan
extremistisk våldsbejakande verksamhet – vare sig denna kommer från höger eller
vänster.
Göran Larsson, professor i
religionsvetenskap, Göteborgs universitet
