Ett resmål av islamologiskt intresse

Nu när priserna på flygbiljetter till New York är minst sagt överkomliga och

dollarkursen relativt låg kan det vara på sin plats att tipsa om ett resmål av islamologiskt intresse, Harlem. Från att ha varit ett område som de flesta turister undvek har det i dag ett rykte om sig att vara ett område fyllt med bra klubbar och hippa restauranger. De flesta svenska turister som kommer till Harlem kanske besöker den svenska kocken Marcus Samuelsson restaurang The Red Roaster eller kommer för att uppleva gospelmusiken i någon av områdes ca 400 kyrkor. En personlig favorit i Harlems restaurangliv är det Karibiska haket Shrine som inte endast server en utmärkt Fela Kuti-hamburgare med couscous med den hembryggda lagern ”Shrine lager” utan också tillhandhåller fantastisk live musik med lokala talanger sju dagar i veckan.

 

Förutom kyrkorna präglas gatubilden i Harlem också av Islam. Det är i Harlem man hittar den kanske främsta symbolen för Islam i USA Masjid Malcolm Shabazz ritad av arkitekten Sabbath Brown och uppförd i ett före detta casino 1965. Moskén var tidigare Nation of Islams New York högkvarter Temple No. 7 som nu finns beläget på 127:e gatan under namnet Muhammad Mosque No.7.

 

Den gröna lökformade kupolen på 116:e gatan markerar inte bara en moské utan bygganden innehåller även en skola och lokaler som erbjuder diverse samhällstjänster.

 

[Bild 1] Masjid Malcolm Shabazz.

 

[Bild 2] Sister Clara Muhammad Elementary & Scondary School i anslutning till Masjid Malcolm Shabazz.

 

Några kvarter bort från Masjid Malcolm Shabazz på Adam Clayton Powell Jr. Boulevard ligger ”Allah School in Mecca” som är högkvarter för Nation of Gods and Earths kanske mer kända som ”The Five Percenters”. Rörelsen grundades 1964 av Clarence 13X, som en avknoppning av Nation of Islam. The Five Percenters finns utspridda i hela USA men har sitt centrum i lokalen i Harlem.

 

[Bild 3] Allah School in Mecca på Adam Clayton Powell Jr. Boulevard

 

Det finns en uppsjö av mindre moskéer tillhörande diverse mindre mainstream muslimsk samslutningar. Websidan Relgions of Harlem som drivs av studenter vid det närliggande universitet Columbia har publicerat en behändig karta där dess finns tydligt utmärkta.

 

[Bild 4] Masjid Aqsa

[Bild 5] Futa Islamic Center Masjid

 

I Harlem pågår det också självklart en hel del religiös kommers. Pizzaställen med skyltar som ”No Swine on my Mind” och ”No Pork on My Fork” och affärer som säljer allt från Halalkött till muslimsk hälsokost och muslimskt mode (både för män och kvinnor). Harlems många boklådor är också utmärkta för att fynd så väl afro-amerikansk muslimsk litteratur som litteratur från den övriga muslimska världen.

 

[Bild 6] Nasa Pizza - ”No Swine on my Mind”

[Bild 7] Daru Salam Halal Meat & Fish Market

 

För endast fem dollar kan den hälsokostintresserade resenären komma över en flaska Black Seed-olja som saluförs på rekommendation av Profeten Muhammed av flertalet affärer i Harlem. För den som är intresserad så säljs den också online av bland annat starofislam.com.

 

[Bild 8] Black Seed-Olja – ”Negella Sativum (Black Seed) is Curative Remedy for all Diseases Except Death”

 

En promenad i Harlem ger en utmärkt illustration på att studiet av den muslimska världen inte kan begränsas geografiskt till Mellanöstern och att den muslimska världen bör ses som ett kognitivt universum av tankar och idéer som sträcker sig från New York till Tokyo, via Malmö och Manama. 

 

Anders Ackfeldt, doktorand i islamologi, Lunds universitet

 

Tyskland: Öppna moskéer, latent antisemitism och omskärelsedebatt

I onsdags den här veckan var det öppen moskédag i Tyskland och många moskéer höll öppet för nyfikna besökare över hela landet. Sedan 15 år tillbaka har moskéer varit öppna för allmänheten den 3 oktober varje år (Tag der offenen Moschee). Besökare får titta i moskéernas olika utrymmen, ställa frågor om islam, diskutera och ta en fika. I år var temat ”islamisk konst och kultur” som präglade många öppna moskéer som också hade utställningar och föredrag för att visa att islamisk konst, kultur och vetenskap finns, vilket organisatörerna antar att många inte tänker på när de hör talas om islam och muslimer. Ett koordinationsråd av muslimska organisationer ansvarar för att planera dagen. Att valet fallit på den tredje oktober är för att det också är tyska enhetsdagen.  Valet av dag kan ses som en symbolisk önskan bland de muslimer som deltar att människor över religionsgränserna ska förstå varandra bättre. Omkring 100.000 besökare kommer varje år. Diskussioner som förekom i år rörde t.ex. konflikterna kring filmtrailern av the Innocence of Muslims, islamistiska hot mot tyska politiker och den pågående diskussionen om salafism i Tyskland, där salafiter delat ut gratiskoraner på gator och torg, som vi har skrivit om här på bloggen tidigare.

Mediedebatten kring islam och muslimer i Tyskland är just nu ganska stor, då det samtidigt som det varit öppet hus i moskéerna pågår en diskussion om omskärelse som fått stort utrymme i media. En domstol i Köln har dömt omskärelse som att vara en kroppsskada och det har satt fart på debatten. Judar och muslimer i Tyskland har protesterat tillsammans för rätten att omskära pojkar. En infekterad diskussion om omskärelsen pågår där religiösa företrädare har kritiserat den hätska tonen i debatterna. Utrikesminister Guido Westerwelle (FDP) talade också om debatten under ett besök i Jordanien och Israel nyligen där fördömde den hätska diskussionen som pågått kring omskärelse. En judisk företrädare säger sig sakna en fingertoppskänsla bland många tyskar mot bakgrund av en latent antisemitism i landet. Det har också varit en längre tids diskussioner om antisemitism i Tyskland, ofta sedd som stark i muslimska miljöer, som också präglar diskussionen kring omskärelsedebatten. Mot bakgrund av det kallade nu inrikesministern Hans-Peter Friedrich (CSU) familjer, religiösa samfund och föreningar att engagera sig mer mot antisemitism, där han sade sig förvänta att även muslimska grupper ska engagera sig i detta. Just i fallet med omskärelse ser de dock ut som att muslimer och judar gör gemensam sak och står sida vid sida under demonstrationer.

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola

 

Böneutrop i svenska moskéer

Tidningen Dagen rapporterar att den islamiska församlingen i Botkyrka har ansökt om att få kalla till bön en gång i veckan med hjälp av böneutrop. Även andra media GP och SvD har rapporterat och återgett nyheten från tidningen Dagen. Utropen som det rör sig om skall ske från minareten som tillhör moskén i Fitja. När byggplanerna godkändes 1994 för denna moské fanns inga planer på böneutrop, men nu har församlingens nya ledning ändrat sig. Medan de första initiativtagarna inte vågade föreslå böneutrop är den nya ledningen redo att hävda sin rätt till religionsfrihet. Till tidningen Dagen säger ordföranden Ismail Okur:

- De hade precis kommit till Sverige och vågade inte så mycket. Nu är det nya gubbar. Vi har levt hela våra liv i Sverige, vi har betalat skatt, vi har varit duktiga medborgare, vi har gett mycket till Sverige. Nu vill vi ha lite tillbaka. Nu vill vi ha religionsfrihet.

I nuläget finns ingen moské i Sverige som kallar till bön genom så kallade externa böneutrop från minareter och istället använder de flesta moskéer en högtalare som endast informerar de samlade om att bönen börjar. Dessa bönekallelser hörs med andra ord inte utanför moskéns väggar. Om församlingen i Botkyrka får rätt att införa så kallade externa böneutrop kan detta bli ett juridiskt prejudikat som andra församlingar också kan åberopa. I religionsfrihetslagstiftningen från 1951 finns dock en paragraf som säger att religionsutövningen inte får störa den allmänna ordningen. Paragraf 1 som lyder ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse”, har även används för att kritisera ringandet i kyrkklockor.

För att undersöka huruvida det är möjligt att utföra böneutrop har församlingen lämnat in ett så kallat medborgarförslag till samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka. I tisdags beslutade nämnden att det gamla hindret mot böneutrop inte skulle hålla en rättsligprövning och därför beslutade samhällsbyggnadsnämnden att bifalla förslaget från församlingen. Förutom Stefan Dayne (KD), som valde att säga nej till förslaget eftersom han anser att detta är ett ärende för polisen och inte den aktuella nämnden, röstade majoriteten av ledamöter i samhällsbyggnadsnämnden ja till förslaget. Dayne menar vidare att till skillnad från kyrkoklockor är böneutrop ett budskap som proklameras och eftersom detta kan kränka vissa lyssnare är det ett polisärende. Att kalla muslimer till bön genom att till exempel tända en lampa eller hissa en flagga skulle inte vara kränkande och denna typ av kallelse skulle vara acceptabelt enligt Dayne. Men om kommunstyrelsen och kommunfullmäktige följer samhällsbyggnadsnämndes beslut står det församlingen fritt att ansöka om tillstånd från polisen att utföra böneutrop. Fallet är ett tydligt exempel på frågan om vilken plats religion skall få ta i det offentliga rummet. 

Huruvida muslimer skall få använda externa böneutrop har till exempel varit ett omdiskuterat ämne i vårt grannland Norge. Sedan år 2000 har ett begränsat antal moskéer i Oslo dock fått tillåtelse att kalla till bön genom böneutrop i samband med fredagsbönen. Ljudvolymen är begränsad och längden på utropet är också satt till max tre minuter. Samtidigt som vissa politiker - bland annat Birgitta Ohlsson (FP) har gett sitt stöd för böneutrop från minareter i Sverige - är det tydligt att moskéfrågor också väcker häftiga debatter och motstånd. Hösten 2009 röstade till exempel schweizarna ja till ett förbjud mot minareter och flera politiker i Europa har också försökt att hindra byggnationen av moskéer. I Sverige har bland annat Sverigedemokraterna utmärkt sig i frågan och förslaget från församlingen i Botkyrka kommer med största sannolikhet att väcka en häftig debatt. Hur denna debatt utvecklas och vilka argument som kommer att framföras kommer vi att ha all anledning att återvända till ett flertal gånger här på bloggen.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

Timbuktus moskéer

Senaste tiden har vi kunnat läsa hur den salafi-jihadistiska grupperingen Ansar Dine i Mali försökt förstöra unika medeltida moskéer i Timbuktu. Anledningen till att de vill förstöra dem är något oklar, men genom de olika rapporterna som kommit sista tiden kan man urskilja några olika skäl:

Dels tycks som att flera av dessa moskéer brukas av sufiska grupper. Sedan lång tid har det funnits motsättningar mellan vissa sufiska och vissa salafitiska eller wahhabitiska grupper. Dessa menar då bland annat att sufier fört in oislamiska element – som exempelvis helgon- och gravkult, eller dyrkan av religiösa ledare – i sin religionsutövning. Ansar Dine har innan dessa attacker förstört sufigravar och helgedomar runt om i Mali.

Talespersoner för Ansar Dine har också menat att moskéerna och gravarna har en oislamisk arkitektur och att de är ett uttryck för avgudadyrkan. Detta, att dyrka något annat än Gud (shirk), förklaras ofta vara den främsta synden inom islamisk teologi. Genom att förklara moskéerna oislamiska, eller betrakta dem som platser för avgudadyrkan, kan Ansar Dine legitimera sina handlingar genom att hänvisa till hur Profeten Muhammad förstörde drygt 300 gudabilder och andra föremål i Kaba vid erövringen av Mecka år 630.

Ett annat skäl verkar vara att moskéerna har blivit populära turistmål, inte minst sedan UNESCO satt upp dem på den så kallade världsarvslistan. När man häromdagen förstörde dörren till en av moskéerna – en dörr som enligt legenden ska öppnas först vid domedagens början – ska en av de inblandade ha sagt att de ville visa världen vad de var kapabla till.

Genom att förstöra dessa helgedomar och moskéer visar man såväl Malis befolkning, som omvärlden, att man finns och att man menar allvar. Härigenom påminner Ansar Dines förstörelse av moskéerna i Timbuktu om hur Talibanerna inför världens ögon sprängde de stora buddhorna i Bamiyan år 2001.

Ansar Dines handlande kan alltså kanske förstås på (minst) tre olika sätt. Dels som ett uttryck för en aggressiv och puristisk monoteism med rötter tillbaka till profeten Muhammad, och dels som ett uttryck för en inomislamisk tolkningskonflikt mellan salafiter/wahhabiter och sufier som även den har en lång historia. Men kanske kan vi också förstå förstörelsen av dessa moskéer som ett uttryck för modernitet, som en märklig form av PR-kupp?

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet