Islams minskade politiska roll i Egypten

I Egypten pågår den politiska processen att arbeta om konstitutionen från 2012. En grupp om 10 personer har arbetat med att reducera antalet artiklar från 236 till 198 och presenterat den för interimspresidenten Adli Mansour. Reaktionerna på deras förslag har varit olika. Framförallt diskuteras det att tre uppmärksammade och kontroversiella artiklar från den tidigare konstitutionen har tagits bort i det framlagda förslaget, där två direkt relaterar till islams roll i framtida konstitutionen: 1) Att det konsultativa rådet (Shura Council) tas bort. 2) Den gamla lagen om att 50 % av parlamentet skall fyllas av representanter för arbetare och bönder. 3) Ta bort den artikel som kodifierar en ”korrekt” tolkning av islamisk lag (Shariah).

I det nya förslaget förbjuds även politiska partier som baseras på religion, som diskriminerar på basis av kön, och som engagerar sig i samhällsfientliga aktiviteter, eller som är hemliga, militära, eller semi-militära till sin natur. Detta förslag ses nog av många som en förutsättning för att Egypten skall utvecklas civilt och demokratiskt, men är säkerligen upprörande för de som vill etablera partier på religiös grund. Vad sker då med till exempel det muslimska brödraskapets politiska parti, Frihet och rättvisepartiet?

Fortfarande står det i det nya förslaget att Shariah är grunden för lagstiftningen, men utan att specificeras mer än så och det ser ut som att det får stå där för att hålla de religiösa partibildningarna någorlunda nöjda. Men åtminstone det salafitiska partiet al-Nour väntas protestera mot detta då det sannolikt uppfattas som att Shariah endast symboliskt omnämns, och inte kommer att ha inflytande i praktiken. Även den teologiska institutionen al-Azhar får begränsad makt i nya förslaget. Här omnämns al-Azhar som en oberoende islamisk institution, men inget nämns om att de skulle ha en speciell roll i att bli konsulterade gällande lagar relaterade till Shariah, vilket den tidigare konstitutionen gav dem. Förslaget är alltså en kraftig reducering av Shariahs roll i konstitutionen från 2012.

Förslaget skall nu gås igenom av en grupp om 50 personer, som skall offentliggöras inom kort. Frågan är vilka som då kommer att ingå. Det som har nämnts är att det skall vara representanter från politiska partier, intellektuella, arbetare, bönder, syndikat, kyrkor, al-Azhar, polisen och militären. De har sedan 60 dagar på sig att lämna ett förslag till presidenten och därefter skall folkomröstning hållas inom en månad.

Ingen vet säkert hur det muslimska brödraskapet/Frihet och rättvisepartiet ställer sig till denna utveckling. Fortfarande pågår protesterna mot det som de betraktar som en militärkupp. Ledande personer från det muslimska brödraskapet arresteras dessutom dagligen och deras demonstrationer attackeras med våld, vilket knappast ger goda förutsättningar för deras vilja att delta. Dessutom, om det muslimska brödraskapet och deras politiska parti skall få behålla laglig status måste de erkänna legitimiteten av demonstrationerna som avsatte presidenten Morsi i somras, vilket inte låter som ett sannolikt scenario. Samtidigt kan man ju tänka sig att ett slags avtal med det muslimska brödraskapet som kan få dem att gå med på att bli inkluderade i processen, skulle göra att Egypten framstår bättre i internationella ögon.

Susanne Olsson, Södertörns högskola

Uppdatering:
Nu finns listan ute med namn här, och där finns endast två representanter som hör till den islamistiska sidan.

Årsdagen för revolutionen i Egypten

Imorgon, fredag 25 januari, är det två år sedan revolutionen i Egypten, vilket på olika vis planeras att manifesteras i Egypten. På torget Tahrir i centrala Kairo tros tusentals människor komma för att fira revolutionen eller för att protestera mot Morsi och det Muslimska brödraskapet, som många inte tycker har levt upp till revolutionens krav på bröd, frihet och social rättvisa. Eller kanske det är en kombination mellan att fira och att demonstrera som vi kommer att få se imorgon?

Morsi har kritiserats på sistone av flera skäl. Bland annat för att ha kommit med antisemitiska uttalanden innan han blev vald till president. Själv menar han att de har feltolkats och tagits ur sitt sammanhang. Efter att ha utökat kontrollen på media, försökt ge sig själv ytterligare maktbefogenheter, vilket han fick dra tillbaka, och snabbt ha drivit igenom ett konstitutionsförslag, så kritiseras han också nu även för att det förslag som ligger i högsta domstolen om framtida val till parlamentet inte garanterar minoriteter och kvinnor plats. Många är rädda för en ”ikhwanisering” i Egypten, att en islamisering ska smyga sig på, eller helt enkelt manifesteras i form av lagar. Att kristna och kvinnor inte ska få samma rättigheter som muslimska män. Oppositionen vänder sig mot islamisering men de är samtidigt medvetna om det Muslimska brödraskapets popularitet. Brödraskapet har länge agerat som en social instans i Egypten. De har hjälpt fattiga med sjukvård till exempel och annan social hjälp, som nu att bidra till en kampanj för att utrota råttor. Det här är också något som oppositionspartierna insett är strategiskt och flera av dem försöker nu också initiera liknande projekt. När det gäller al-Nour, det salafitiska partiet, så är ett av de senaste uttalandena att de önskar stödja turismutvecklingen i landet, och de anser  t.ex. att det vore bra om det fanns hotell för bara män och bara kvinnor. Sådana uttalanden spär sannolikt på rädslan för islamisering bland de som inte tycker det är en bra idé. Religiösa utlåtanden (fatwor) har också kommit på slutet som bland annat hävdat att muslimer inte ska gratulera kristna på deras högtidsdagar. Något som har fått stormuftin Ali Gomaa på al-Azhar att offentligt yttra sig om det där han säger att det är något man faktiskt bör göra som muslim. Han har också uttalat sig kritiskt om de som ger fatwor utan att vara kompetenta i hans ögon. Något som ytterligare illustrerar att det finns många olika former av islam i Egypten idag där alla gör sitt för att framstå som att ha tolkningsföreträde.

Om detta och mycket annat kan man läsa mer om i den engelskspråkliga dagstidningen Daily News Egypt, som säkerligen också kommer att rapportera från frihetsmanifestationerna slash demonstrationerna imorgon, så håll utkik!

Susanne Olsson, Södertörns högskola

Högt antal fatwor i Egypten

Dar al-Ifta’, det organ i Egypten som utfärdar religiösa påbud (fatwa, fatawa), med förankring i det islamiska lärosätet al-Azhar har under 2012, enligt egen uppgift i verksamhetsrapporten för 2012, utfärdad en halv miljon fatwor. Ledaren är stormuftin Ali Goma (född 1953).

På Ali Gomas hemsida presenteras en artikel rörande verksamhetsrapporten som inleds med att säga att FN har prisat Dar al-Ifta’s inflytande på fred och motarbetande av fanatism liksom att FN har placerat Dar al-Ifta’ som en av de mest inflytelserika internationella akademiska institutionerna idag.

Ett internationellt engagemang uppvisas då representanter från Dar al-Ifta har deltagit i många internationella möten och de har engagerat sig i västvärlden genom att sprida information om den sanna bilden av islam, som en motvikt mot negativa bilder som sprids i västvärlden, t.ex. i form av karikatyrer på profeten Muhammad, islamofobisk tunnelbanereklam i USA, videon the Innocence of Muslims etc.. Ali Goma har nyligen gett ut en bok översatt till engelska, Methodology of Moral Discipline in the Prophetic Tradition, och avsikten med den anges vara att kontra bilden av profeten Muhammad i västliga tidningar, och speciellt Charlie Hebdo nämns i deras pressrelease, som nämnst tidigare på bloggen i samband med att de nu ger ut en serietidning om Muhammads liv.

I Egypten har Dar al-Ifta framförallt besvarat frågor i form av fatwor och skrivit pressreleaser om religiösa frågor. Vad gäller utfärdade fatwor under 2012 rör de muntliga (ca 116,000), telefonfatwor (ca 200,000) och internetfatwor (ca 150,000), liksom skriftliga fatwor som endast kom upp i 1542 stycken – och de har täckt in alla möjliga teman som rör muslimer, allt från ritualer till fatwor som förbjöd bärandet av vapen utan licens, att sälja mjöl och mediciner på svarta marknaden liksom förbudet mot mutor.

Rapporten för verksamheten 2012 nämner också att de har initierat treåriga kurser där studenter kan specialisera sig på vissa frågor och då sedan fungera som mufti inom det specifika fältet, t.ex. ekonomi eller familjefrågor. Tidigare har en mufti förväntas ha all-round-kunskap och inte endast vara specialiserad i ett fält, vilket tyder på att synen på vilken roll juridiska religiösa specialister bör ha förändras.

Artikeln är intressant då den visar det internationella engagemang som finns liksom att utfärdandet av fatwor är en aktiv process. Det antal som de uppger är väldigt högt och det tyder på att folk vill ha religiösa svar på många frågor och att de använder sig av ny teknik för att ställa frågor och att Dar al-Ifta anpassar sig teknisk utveckling. På Ali Gomas engelska hemsida finns översatta fatwor listade liksom på Dar al-Iftas hemsida.

Artikeln nämner också att Ali Goma placerades som nummer 14 av 500 av de mest influensrika muslimerna under 2012. Det är i en sammanställning gjord av en forskningsgrupp i Jordanien, The Royal Islamic Strategic Studies Centre. Andra Egyptier som står högre på listan nämns inte på Gomas hemsida. Han får se sig utslagen av kollegan Ahmad Muhammad al-Tayyeb, som är den högste sheykhen på al-Azhar som hamnat på plats 8, liksom den nye presidenten Morsi som befinner sig på plats 11. Men högst av alla egyptier återfinns Mohammed Badie, ledare för det Muslimska brödraskapet, som är placerad som nummer 4 i listan. Vad Goma och andra anser om att den rangordningen nämns inte i artikeln.

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola

Egypten – ett islamiskt kalifat?

I juni 2012 blev Mohammad Morsi från Frihet- och rättvisepartiet den förste demokratiskt valde presidenten i Egypten. Valet hade stått mellan honom och Ahmed Shawfiq, som sågs som en representant för den gamla regimen. Frihet- och rättvisepartiet stöds av det muslimska brödraskapet, där Morsi tidigare varit medlem, men som han lämnade då han ställde upp som kandidat i presidentvalet. På presidentposten tog Morsi tidigt initiativ till att begränsa militärens makt i Egypten och att upprätta diplomatiska kontakter med andra länder, däribland Iran, Turkiet och Saudiarabien.  Han har också sagt att Egypten skall vara en civil stat och inte en religiös, men det finns en oro, både inom och utom landet, att han egentligen avser att islamisera Egypten på sikt. Morsi har agerat för att framstå som en moderat muslim, och många frågar sig om det är hans rätta jag eller om det bara är ett politiskt strategiskt spel.

Morsi valde t.ex. en premiärminister, Hesham Kandil, som är en moderat muslim och han mötte tidigt den koptiske påven. Han ligger däremot lågt i frågor som rör utrikespolitik. Alkohol tillåts säljas, vilket anses viktigt för turistindustrin som varit en stor inkomstkälla. Inga diskussioner förekommer om att förbjuda popmusik eller riva upp fredsavtalet med Israel. Men oron finns ändå för att islamiska lagar skall få mer utrymme. Sekulära och kristna ser nu till militären som garant för att Egypten inte ska islamiseras för kraftigt och många tror att det muslimska brödraskapet ligger lågt tills de är tillräckligt starka för att kunna införa mer radikala förändringar. Den nyvalde påven har sagt att han är emot att den nya konstitutionen blir för religiöst utformad. Bakgrunden är den islamistiska dominansen bland de som nu deltar i att formulera den och att Mohammed Morsi sagt att shariah ska ligga till grund för lagstiftningen, även om det är oklart vad han menar med det.

Rädslan för att Egypten skall islamiseras och utvecklas odemokratiskt uttrycks till exempel i Alan Johnsons artikel i The Telegraph, ”The Muslim Brotherhood are turning into Leninists in Islamist dress. Egypt is in real trouble,” där han argumenterar för att Brödraskapet vill införa sharia som konstitutionens huvudsakliga källa och åberopar röster som hävdar att islamisterna vill införa ett kalifat. Johnson hävdar att väst nu möter en kraft som ser sig som Gud på jorden, som förnekar rätten till individuell tro, och uppmanar oss att se vad Brödraskapet egentligen står för. En sammanblandning av Brödraskapet, Rättvise- och frihetspartiet och Salafister gör att skräckbilden av ett framtida islamistiskt Egypten framträder, som är antisemitiskt och odemokratiskt.

Men andra åsikter finns också. I en artikel av den amerikanske muslimen Muqtedar Khan, ”Democracy at the heart of Islamic revival”, presenteras bilden att revolutionen har lett till en intellektuell och kulturell vitalitet där en demokratisk form för islam tillåts utvecklas, inte bara i teorin utan även i praktiken. Han lyfter fram att islam och demokrati enligt honom är förenliga och att revolutionerna nu gett möjlighet till att visa detta i praktiken. Vid ett möte med Morsi i New York nyligen sade Morsi att islams hjärta är mänskliga rättigheter och dignitet och att religionsfrihet skulle garanteras. Han ville inte upprätta en islamisk stat, för att det skulle vara oislamiskt enligt honom, utan att nationen, folket (ummah) skulle vara källan till makt. Liknande kommentarer hittar vi på partiets hemsida, där formuleringen att shariahs principer skall vara referensram som hela tiden återkommer skrivs fram, som många oroar sig för vad det egentligen betyder.

This means that we as a party seek for Egypt to be a civil state based on Shura (consultation) and democracy, where the people are the source of power (legislative, judicial and executive), where the principles of Islamic Sharia are the frame of reference, and where the Egyptian citizen is the goal and patriotism is the spirit in which we work to achieve happiness morally and materially, as well as respect for citizens’ rights and preservation of their dignity within a comprehensive modern initiative for rejuvenation.

 

Frågan vad dessa principer egentligen ska stå för diskuteras också i Egypten under utvecklingen av förslaget till konstitution och olika åsikter kommer fram, där framförallt salafiter tycker det är för otydligt formulerat och önskar sig en omformulering som stadfäster att islamisk sharia skall vara källan till all lag.

Muqtedar Khan tog under mötet med Morsi även upp frågan om al-Azhar, som Khan anser bör vara helt oberoende, men Morsi lät den frågan falla. Hur religiös auktoritet kommer att organiseras i framtidens Egypten och vilken roll islam kommer ges i konstitutionen vet vi inte nu, men helt klart kommer frågan att fortsätta vara aktuell länge. Vilken roll kommer islam få i konstitutionen? Kommer al-Azhar att bli helt fri från statlig kontroll, och vilken blir relationen mellan al-Azhar och det Muslimska brödraskapet i framtiden? Och vilket inflytande kommer salafister att få i det framtida Egypten?

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola

Islam i det postrevolutionära Egypten

I the Cairo Review of Global Affairs har Ibrahim El-Houdaiby publicerat en längre artikel med titeln “Islamism now” där han diskuterar hur det Islamiska landskapet i Egypten har förändrats sedan revolutionen. Det är inte bara islamister från det Muslimska brödraskapet som blivit synliga genom bildandet av Frihet och rättvisepartiet och genom den nye presidenten Mohammad Morsi . El-Houdaybi menar att för att förstå vad som sker är två saker viktiga: det upplevda hotet mot ens identitet liksom politiska möjligheter som har öppnat sig efter revolutionen, t.ex. möjligheten att bilda partier.

Postrevolutionär islamism menar El- Houdaiby kommer att transformeras ytterligare och att den kommer att transcendera identitetsbaserad islamism och att vi nog kommer att få se framväxten av nya och olika former av policy-baserad islamistisk aktivism. Idag återfinner vi ”neoliberala” uttolkare av islam, som attraherat de mer välbeställda i samhället och som varit mer opolitisk och snarast fromhetsinriktad endast; en ”ofarlig” islam för makthavare med andra ord. Salafiorienterade grupper och individer har vi nämnt på den här bloggen några gånger och i den här artikeln ses de som en ”ny social rörelse” som främst sysslande med da’wa; att kalla andra till islam, utan att för den skull vara politiskt orienterade, vilket definitivt har ändrat sig efter revolutionen. Förutom dessa två är den stora trenden det islamistiska Muslimska brödraskapet som varit den största oppositionsgruppen i Egypten. Mot en prerevolutionär bakgrund presenteras islamisternas roll i revolutionen och utvecklingen därefter. Även sufism och al-Azhars position tas upp i artikeln, som tjänar som en god utgångspunkt för den som snabbt vill sätta in sig i problematiken.

El-Houdaybi menar att det nu finns en splittring Egypten, identitetsmässigt sett. På ena sidan finns islamister och på den andra sekularister. Polariseringen har orsakat att vissa angelägna frågor hamnat i skymundan, som islamisterna nu måste ta tag i. T.ex. frågan om relationen mellan stat och politik liksom utvecklingen av ett sammanhållet politiskt program. Vidare diskuteras relationen mellan modernitet och autenticitet, i betydelsen förståelsen av vad sann islam är, vilket antas påverka islamisters syn på t.ex. demokratibegreppet. Han menar också att salafister i Egypten, på grund av att al-Azhar inte alltid framstår som trovärdigt, kan ha möjlighet att spela ut identitetskortet och argumentera för att just de står för en autentisk islam.

Revolutionen i Egypten har förändrat det religiösa landskapet och tänkandet hos olika grupper. Olika händelser har utmanat tidigare föreställningar om ledarskap inom islamistiska rörelser och detta har,menar el-Hudaybi lett till en omfördelning av makt, där individuella val kommer att spela roll i framtiden. T.ex. gick ungdomar ut tidigt under revolutionen utan förankring hos ledarskapet, vilket kan ses som en utmaning av det traditionella auktoritära ledarskapet. Sådant initiativtagandet har inspirerat många och ses som en utmaning mot ledarskapet i olika islamistiska grupper och kan sannolikt främja en demokratisk utveckling, liksom kraven på en sådan.

Susanne Olsson, Södertörns högskola

Workshop om K.V. Zetterstén och Taha Hussein, dag 2

Gunvor Mejdell, professor i arabiska språk och kultur, Oslo universitet, presenterade ”översättningen och receptionen av al-Ayyām i Europa”. Hon presenterar olika översättningar och visar hur inledningar till böckerna ofta tydligt präglas av ideologiska ställningstaganden, som sannolikt präglar översättningen. Hon nämner att den svenska översättningen (1956) kom till i en tid då u-hjälp vari fokus och presentationen av boken rör t.ex. undervisningssituationen i Egypten som framkommer i boken. En tidigare fransk (1947) var väldigt kritisk till islam där inledningen bla. beskriver Koranen som ett fängelsegaller, som hindrade muslimerna från att utvecklas. Den norska, Dagene som var, av Einar Berg (1973) presenterar boken mer som ett stort litterärt verk, möjligt lite exotiserande. Hon visar också framsidorna av utgåvorna som också präglas av hur man ville framställa boken, t.ex. var den norska utgåvan strikt och enkel, som andra seriösa litterära verk på den tiden i Norge. Den svenska utgåvan av Barndomsår i byn (Internationella bokklubben) har en bild på en liten pojke som sitter med en tavla med arabiska bokstäver, Boken Universitetsår i Kairo har en port med kalligrafi och en turbanförsedd man står utanför den.

Gunvor Mejdell visar exempel från olika översättningar och presenterar t.ex. bruket av fotnoter som är vanligt förekommande strategi som bevarar det främmande vid texten, och ger ett akademiskt intryck. Vissa översättare inkorporerar informationen i texten, som i t.ex. Bergs översättning. I Zetterstéens är det i flera fall en mer direkt översättning, utan tilläggsinformation. Hon visar också hur vissa använder ordet ”Allah”, andra ”Gud”, vilket ju påverkar hur främmande eller nära man kan uppfatta texten. I Zetterstéens översättning av Dagarna används ”Allah”. Men i Koranöversättningen använder han faktiskt ”Gud”, noterar Tetz Rooke. Göran Larsson kommenterar att det skulle kunna bero på om förlagen haft synpunkter på ordval, liksom att förlag kan ha åsikter om bruket av noter.

En fråga rör också varför Taha Hussein valt att skriva i tredje person. Gunvor Mejdell menar att det kan ha att göra med att den nog är mer som en självbiografisk roman, och det är som roman den beskrivs som regel. Tetz Rooke berättar att det finns en översättning där det är omskrivet i jagform. Rooke berättar också att det finns en biografisk tradition i arabisk kultur där man skriver sina livsberättelser kortfattat och sakligt, i tredje person.

Jakob Skovgaard-Petersen, professor vid Mellanösterninstitutet, Köpenhamns universitet, presenterade den egyptiska teveserien om Taha Hussein. Han berättar att Taha Hussein var kontroversiell under sin tid men att han nu ofta framställs som en ikon, en ledstjärna. Han representerar modernism och t.ex. Nasser och Sadat kunde använda sig av honom för sina ”upplysningsprojekt” (tanwīr). Men för al-Azhar var han mer problematisk och han är känd för sin antiklerikalism. Serien om Taha Hussein gjordes 1979 (al-Ayyām) och det är intressant hur vissa problematiska områden där framställs, t.ex. relationen till al-Azhar. Den kände skådespelaren Ahmed Zeki är huvudrollsinnehavaren i serien och en scen från al-Azhar spelas upp (från episod 7) som illustrerar hur konfliktfullt det var och hans frustration över om han skulle stanna kvar eller lämna al-Azhar. Taha Hussein framställs som den man skall sympatisera med och azhariterna framställs som osympatiska.  

Al-Ayyām har varit på pensum länge i de egyptiska gymnasierna men en diskussion har pågått och pågår om att ta bort den. Detta tolkas som en del av en kulturkamp som pågått och pågår i Egypten och Jakob illustrerar hur Taha Hussein har uppfattats olika av olika falanger och att det blir intressant att se hur han kommer att användas nu av den nya regeringen efter revolutionen.

Sist ut är Göran Larsson och Susanne Olsson som pratar om ”al-Ayyām som källa för religionsvetenskap” och gav exempel från boken om hur olika religiösa traditioner presenteras och spänningar mellan olika uppfattningar och praktiker. En diskussion om biografier som källa togs upp och hur man kan förstå al-Ayyām och använda den.

Sammantaget har det här varit två riktigt underhållande dagar och förhoppningsvis får vi höra mycket om Taha Hussein framöver och planen är alltså att göra en publikation efter workshopen så håll utkik efter den här!

Susanne Olsson, Södertörns högskola