Seglora startar tidning

Tankesmedjan och bloggen Seglora smedja grundades 2009 och har haft publicisten och prästen Helle Klein samt filosofen Mattias Irving som mest framträdande skribenter. Idag lanserar de nättidningen Dagens Seglora under devisen Kärlek och kritik. I en ledare skriver Klein att Dagens Seglora vill ”driva opinion i form av krönikor, debattartiklar och ledare” men också presentera nyheter, intervjuer och ”ett och annat avslöjande.” Nätpublikationen ska även ha en kultursektion.

Under de år Seglora smedja funnits har man drivit frågor om religionsfrihet, främlingsfientlighet, mångkultur och religionsdialog. Och man har, kanske inte helt oväntat, ofta hamnat i konflikt – med humanisternas Christer Sturmark (som anmälde Klein till domkapitlet), med prästen Annika Borg och bloggen Kristen Opinion och med bloggen Avpixlat (som ligger Sverigedemokraterna nära). Detta verkar dock inte ha avskräcks de drivande bakom smedjan, och Dagens Seglora ser att fortsätta på samma linje. Klein skriver:

 Vårt sammanhang sträcker sig inom och utanför kyrkan, och vi ser oss som en del av det för demokratin så viktiga civila samhället. I folkrörelsedemokratins anda vill vi vara en tillitsbyggare. Dialog och diapraxis mellan människor från olika religioner hör till vår profil liksom kombinationen av andlighet och samhällsengagemang. Vi räds den pågående normaliseringen av främlingsfientligheten om den så kläs i prästkappa eller basuneras ut från talarstolen. I kampen mot antisemitism, islamofobi och antiziganism höjer vi gärna tonläget.

 Det blir intressant att följa Dagens Seglora och den fortsatta debatten om religion, och inte minst Svenska kyrkans, roll i samhället. Kanske kan vi få till ett inlägg här på bloggen som djupare kan analysera den inom-svenskkyrkliga debatten och de olika positioner som gör sig gällande i denna.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Islamkritik och islamofobi

Den islam- och invandringskritiska bloggen Avpixlat har fått en ny krönikör i den tidigare sjömannen Stefan Torssell. En anledning till att han börjat skriva för Avpixlat är att han upplever hur ”journalistkåren […] upplåter spalter och eterfrekvenser åt att benämna alla som kritiskt granskar islam för islamofober.” Han fortsätter:

I en ideologi ingår en mängd föreställningar. Det är tanklöst att tro att det bara handlar om värderingar. De innehåller också en serie av angivna medel för att uppnå samhälleliga mål. Självklart ska dessa kunna granskas och analyseras.

Lika självklart gäller samma sak för religioner. I varje religion finns en mängd regler som församlingen rekommenderas följa. Vilken skicklig filosof, religionsforskare eller argumentationsanalytiker som helst kan gå in i texterna och spalta upp vad som är trossatser, värderingar och vad som är handlingsplaner. Kristendomen har varit utsatt för denna granskning ända sedan medeltiden. Det är vanligt intellektuellt hantverk som är lika viktigt som att bygga vägar och broar.

Som religionsvetare med fokus just på islamstudier håller jag med Torssell om att det är viktigt att man får analysera och kritisera uttryck för islam, på samma sätt som man kan analysera andra religiösa eller politiska uttryck och traditioner. Det är problematiskt, och direkt kontraproduktivt, att på ett lättvindigt sätt stämpla kritiska röster som islamofoba, rasistiska, antisemitiska.

Religionskritik är inte helt enkelt, men utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv finns det några grundläggande förhållningssätt som jag tror kan vara nyttiga att reflektera över även för andra som skriver och uttalar sig om religion. För att undvika missförstånd är det viktigt att försöka definiera, för såväl sig själv som för andra, vad man menar med religion eller vilken aspekt av en religion man fokuserar på. Genom att göra så kan man gardera sig mot slarviga beskyllningar om islamofobi eller liknande.

Det stämmer, som Torssell skriver, att det i varje religion finns en mängd regler, trossatser, värderingar och handlingsplaner. Men det är också uppenbart att det inte råder någon koncensus bland religionsutövare kring vilka dessa regler och värderingar är – med några få undantag. Det gäller även för islam och muslimer.

Att ”gå in i texterna och spalta upp vad som är trossatser, värderingar och vad som är handlingsplaner” liknar vad som kallas systematisk teologi vilket är ett i grunden konfessionellt arbete. Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är det också problematiskt att sätta likhetstecken mellan religion och urkund. Är texten religionen – eller de tolkningar av texten som tar sig uttryck i människors livsval, vardag och värderingar?

Som religionsvetare intresserar vi oss för förhållanden mellan text och tolkning, inte för vilka tolkningar av texter som är "rätt" eller "fel". Det lämnar vi till religionsutövarna.

Därmed inte sagt att det inte finns en uppsättning föreställningar som en absolut majoritet av världens muslimer delar. Alla muslimer, får vi anta, tror på Gud och att Muhammad var Guds profet. Många muslimer tror dessutom att Muhammad var den siste profeten.

En majoritet av världens muslimer, i historia och nutid, har också ansett att Koranen är Guds uppenbarade ord, liksom att en god muslim bör be fem eller tre gånger om dagen, dela med sig av sin egendom, fasta i månaden ramadan och minst en gång i livet göra vallfärden till Mecka.

Men långt ifrån alla muslimer följer dessa ideal.

Förra veckan publicerade amerikanska Pew Research Center’s Forum on Religion & Public Life rapporten ”The World’s Muslims: Unity and Diversity”. Susanne Olsson har skrivit om denna tidigare här på bloggen. Undersökningen visar hur muslimer (nästan) är eniga rörande centrala dogmer som Guds enhet eller Muhammads profetskap. Men rapporten visar också att världens muslimer är oeniga i förståelsen av vad dessa trosdogmer innebär. Hur man föreställer sig Gud, hur man menar att Koranen ska tolkas, liksom vilka speciella kvalitéer Muhammad hade skiljer sig åt. Om det skvallrar inte minst motsättningar mellan muslimska grupper och tolkningstraditioner i historia och nutid. Är man intresserad av detta kan man läsa Göran Larssons inlägg om religion och världsbild här på bloggen.

Vissa muslimer har fokuserat på koranverser och berättelser om Muhammad som kan legitimera våldshandlingar, andra har fokuserat på texter som framställer islam som fredssträvan. De flesta muslimer försöker nog bara få vardagen att gå runt och reflekterar inte nödvändigtvis så mycket kring dessa frågor.

Islamofobi utmärks av föreställningen om muslimer som en homogen grupp och om ett enhetligt och oföränderligt islam vilka tillskrivs ensidigt negativa egenskaper. Att kritiskt granska exempelvis militant extremism eller patriarkala tendenser i Koranen är inte uttryck för islamofobi. Analytiska studier av destruktiva religionstolkningar är viktiga, och kan förhoppningsvis bidra till att stävja eller förhindra framtida våldsdåd i religioners namn. 

Om det är det senare Stefan Torssell vill göra ska det bli intressant att följa vad han i framtiden kommer att skriva på Avpixlat.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Muslimska brödraskapet vill förstöra pyramiderna?

Enligt ett inlägg på den islamkritiska bloggen Avpixlat planerar Muslimska Brödraskapet ”enligt flera rapporter i arabiska medier” att förstöra pyramiderna i Giza.

Tyvärr ger inte Avpixlats anonyme skribent några referenser, och när man söker på nätet finner man att inlägget är översatt från ett inlägg på engelska som cirkulerar på flera liknande bloggar. Söker man en stund till finner man snart andra sidor som menar att det hela är en bluff som legat ute på nätet sedan Muhammed Morsi valdes till president i Egypten men först nu plockats upp.

Däremot verkar det stämma att Abdel Moneim al-Shahat, som är knuten till det salafitiska Nour-partiet i Alexandria, i slutet av förra året ska ha sagt att pyramiderna borde täckas med vax. Al-Shahat har också hävdat att baha’ier utgör en nationell säkerhetsrisk och menat att det är förbjudet för muslimer att hälsa på kristna under deras högtider. Vidare vill han förbjuda fotboll i Egypten liksom nobelpristagaren Naguib Mahfouz romaner.

Tillslut kände sig Nour-partiet tvungna att tysta al-Shahat och har nu förbjudit honom att gå ut med pressmeddelanden. “The man was speaking for himself and not the rest of us,” sa talespersonen Yousry Hammad. “His remarks made us lose 20 seats in the parliamentary election run-offs.”

Jag lyckas inte hitta hans uttalande rörande pyramiderna. Är det någon som vet mer exakt hur han uttalade sig eller menade?

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet