nataS lleH

I TV4s morgonprogram (17/6) intervjuades den inte längre så skräckinjagande skräckrockaren Marilyn Manson. Men i slutet av 1990-talet betraktades Manson som en inkarnation av Satan själv av representanter för den kristna högern i USA. En position han jobbat hårt för. Genom att anspela på en blandning av perversioner, droger, satanism och allmän ondska blev Manson en antihjälte moralister världen över älskade att hata. 1999 anklagades Manson för att ha inspirerat de två unga man som låg bakom massakern på Columbine High School i USA, där femton unga människor dödades, och fler än tjugo kom till skada.

                                                 Marilyn Manson

Mansons image och persona var inget nytt. Black Sabbath, Alice Cooper, Kiss och W.A.S.P hade redan använt sig, i varierande utsträckning, av en liknande blandning av satanism och radiovänliga refränger. Redan Led Zeppelin anklagades för att ha smugit in sataniska budskap på sina skivor. Om man spelar deras ballad Stairway to heaven från 1971 baklänges menar vissa att man kan höra Robert Plant sjunga:

Oh here's to my sweet Satan.The one whose little path would make me sad, whose power is Satan.He will give those with him 666.There was a little tool shed where he made us suffer, sad Satan.

                                                            Beviset

1990 anklagades Judas Priest för att ha smugit in orden ”do it” på låten Better By You, Better Than Me från albumet Stained Glass (1978) och därigenom drivit två fans till självmord (och självmordsförsök). I den följande rättegången försvarade sig sångaren Rob Halford med att det vore idiotiskt av dem att uppmana fansen att ta livet av sig. Om de kunde hjärntvätta lyssnare genom dolda buskap skulle de istället uppmana dem att köpa fler skivor.

I Sverige var Siwert Öholm en av dem som mest upprördes av hårdrockens omoraliska och sataniska budskap – en moralpanik som resulterade i en idag klassisk intervju med journalisten Anders Tegner.

                                              "Det står ej i lukasbrevet, att dom har sågklingor i skrevet"

Även idag finns det band som svenska Watain eller norska Gorgoroth som bygger sin image på satanistiska eller demoniska element. Men det blir allt svårare att väcka anstöt. Kanske för att allt redan är gjort? Eller kanske för att denna symboliks värde devalverats i takt med att organiserad kristendom får allt mindre inflytande?

                                              King ov Hell, basist i Gorgoroth

Vad tror ni? Vilket är det bästa sättet för ambitiösa unga musiker att skapa moralpanik idag? 

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Ett djävulskt fordon?

En registreringsskylt med talet 666 kan vara anstötligt för religiösa enligt transportstyrelsens beslut i veckan. Det var i samband med en omregistrering som en motorcyklist i Falköping förbjöds att använda den registreringsskylt som han tidigare hade använt i fem år. Vid den första registreringen var det inga problem att ha talet 666, men nu har reglerna skärpts.

Den passage i Bibeln som nämner talet 666 och som ofta förknippas med djävulen och det onda återfinns i Uppenbarelsebokens kapitel 13, vers 18. Denna passage lyder: ”Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.”

Förutom i Bibeln är sifferkombinationen också vanligt förekommande i populärkulturella sammanhang och flera hårdrocksband och filmmakare har använt talet. Till exempel återfinns siffrorna 666 på skivomslaget till Black Sabbaths femte album Sabbath bloody Sabbath från 1973, men talet är förmodligen mest känt genom låttexten från Iron Maidens The Number of the Beast från 1982.

Rädslan för talet 666 har till och med fått en egen term. Att lida av hexakosioihexekontahexaphobia innebär kort och gott att man är rädd för talet 666 och dess eventuella negativa inverkan. Precis som vissa är rädda för att kliva på så kallade A-brunnar är andra rädda för att bo i hotellrum eller adresser som har talet 666. Ett känt exempel på detta skall ha varit paret Ronald och Nancy Reagan som 1979 lät ändra numret på sitt hus i Bel Air, Los Angeles, från 666 St. Cloud Road till 668 St. Cloud Road. Rädslan för vissa specifika nummer är dock inget unikt för kristna västerlänningar. Till exempel förknippas siffran fyra (men också andra jämna tal som 44, 444) med otur eller död i kinesisk kultur.  

Förutom att fallet med registreringsskylten är ett intressant exempel på att religionshistoriska föreställningar är medvetet eller omedvetet rotade i vår föreställningsvärd är det också en illustration av att ”religion” ofta skapar debatt i det offentliga rummet. Precis som symboler som kors och kläder som kippa, nunnedok och olika former av slöjor, väcker en registreringsskylt med siffrorna 666 debatt.

I detta sammanhang kan det vara intressant att betänka vad som faktiskt står i Religionsfrihetslagen (1951:680). I denna grundläggande rättighet ges människor i Sverige både rätt till att utöva eller bekänna sin religion, men också rätten att slippa att följa religiösa föreskrifter. I paragraf 1 kan vi även läsa: ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.” Men vad som stör samhällets lugn eller väcker allmän förargelse är mycket svårt att fastställa och det finnas inte några tydliga eller enkla objektiva kriterier. För vissa människor är till exempel kyrkklockans klämtningar på söndag rogivande, medan andra uppfattar detta som något störande eller förargelseväckande. Att bära t-shirts med textrader som ”elitfeminist”, ”Jesus är min kompis” eller ”God is great, but Satan is greater” kan vara anstötligt för vissa, acceptabelt för andra eller ett tecken på att individen endast uttrycker sin ideologiska/teologiska övertygelse eller musikaliska smak.

Frågan är dock om det är myndigheters uppgift att avgöra huruvida vissa texter eller sifferkombinationer är anstötliga eller inte. Oberoende av hur vi svarar på denna fråga är det tydligt att Transportstyrelsens beslut har laddat en registreringsskylt – en plåtbit med några siffror – med en slags religiös betydelse. Ur detta perspektiv blir registreringsskylten en påminnelse om att talet om religion och religiositet är ett känsligt ämne i det offentliga rummet. Vad som är religion eller inte-religion är också beroende av vems perspektiv vi väljer att utgå ifrån. Detta har berörts tidigare här på bloggen. Är kyrkklockornas dova ton ett uttryck för stillhet och andlighet eller är det endast ett oljud som stör den allmänna ordningen? Är det en hädelse att åka motorcykel med en nummerplåt med talet 666? Vad tycker ni som läsare?

Göran Larsson, Professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet