Islams minskade politiska roll i Egypten

I Egypten pågår den politiska processen att arbeta om konstitutionen från 2012. En grupp om 10 personer har arbetat med att reducera antalet artiklar från 236 till 198 och presenterat den för interimspresidenten Adli Mansour. Reaktionerna på deras förslag har varit olika. Framförallt diskuteras det att tre uppmärksammade och kontroversiella artiklar från den tidigare konstitutionen har tagits bort i det framlagda förslaget, där två direkt relaterar till islams roll i framtida konstitutionen: 1) Att det konsultativa rådet (Shura Council) tas bort. 2) Den gamla lagen om att 50 % av parlamentet skall fyllas av representanter för arbetare och bönder. 3) Ta bort den artikel som kodifierar en ”korrekt” tolkning av islamisk lag (Shariah).

I det nya förslaget förbjuds även politiska partier som baseras på religion, som diskriminerar på basis av kön, och som engagerar sig i samhällsfientliga aktiviteter, eller som är hemliga, militära, eller semi-militära till sin natur. Detta förslag ses nog av många som en förutsättning för att Egypten skall utvecklas civilt och demokratiskt, men är säkerligen upprörande för de som vill etablera partier på religiös grund. Vad sker då med till exempel det muslimska brödraskapets politiska parti, Frihet och rättvisepartiet?

Fortfarande står det i det nya förslaget att Shariah är grunden för lagstiftningen, men utan att specificeras mer än så och det ser ut som att det får stå där för att hålla de religiösa partibildningarna någorlunda nöjda. Men åtminstone det salafitiska partiet al-Nour väntas protestera mot detta då det sannolikt uppfattas som att Shariah endast symboliskt omnämns, och inte kommer att ha inflytande i praktiken. Även den teologiska institutionen al-Azhar får begränsad makt i nya förslaget. Här omnämns al-Azhar som en oberoende islamisk institution, men inget nämns om att de skulle ha en speciell roll i att bli konsulterade gällande lagar relaterade till Shariah, vilket den tidigare konstitutionen gav dem. Förslaget är alltså en kraftig reducering av Shariahs roll i konstitutionen från 2012.

Förslaget skall nu gås igenom av en grupp om 50 personer, som skall offentliggöras inom kort. Frågan är vilka som då kommer att ingå. Det som har nämnts är att det skall vara representanter från politiska partier, intellektuella, arbetare, bönder, syndikat, kyrkor, al-Azhar, polisen och militären. De har sedan 60 dagar på sig att lämna ett förslag till presidenten och därefter skall folkomröstning hållas inom en månad.

Ingen vet säkert hur det muslimska brödraskapet/Frihet och rättvisepartiet ställer sig till denna utveckling. Fortfarande pågår protesterna mot det som de betraktar som en militärkupp. Ledande personer från det muslimska brödraskapet arresteras dessutom dagligen och deras demonstrationer attackeras med våld, vilket knappast ger goda förutsättningar för deras vilja att delta. Dessutom, om det muslimska brödraskapet och deras politiska parti skall få behålla laglig status måste de erkänna legitimiteten av demonstrationerna som avsatte presidenten Morsi i somras, vilket inte låter som ett sannolikt scenario. Samtidigt kan man ju tänka sig att ett slags avtal med det muslimska brödraskapet som kan få dem att gå med på att bli inkluderade i processen, skulle göra att Egypten framstår bättre i internationella ögon.

Susanne Olsson, Södertörns högskola

Uppdatering:
Nu finns listan ute med namn här, och där finns endast två representanter som hör till den islamistiska sidan.

Egypten – konflikter kring konstitutionsarbetet

Den 22:a november utfärdade den egyptiske presidenten Morsi ett dekret, som blivit kraftigt kritiserat, där han t.ex. beslutade att den lagstiftande församlingen inte kan upplösas. Det muslimska brödraskapet har där majoritet, och många tolkar detta som att han nu vidtar åtgärder för att stärka det muslimska brödraskapets makt och han ger sig själv dessutom oinskränkta maktbefogenheter. Morsi själv menar att detta behövs för att säkra den demokratiska utvecklingen i Egypten och värna om revolutionen. Han har lovat att upphäva dekretet så snart nya konstitutionen är klar och ett nytt parlament finns. Omröstningen planeras till 15 december och om det går igenom, vilket många tvivlar på, så kan sedan ett nytt parlament bildas. Det muslimska brödraskapet ser förslaget som historiskt då det enligt dem är första gången som det egyptiska folket skriver sin egen konstitution med sin fria vilja. Men liberala, vänsteranhängare och kristna delegater har bojkottat kommissionen och det var därmed islamistiskt orienterade delegater som dominerade arbetet. Efter dekretet demonstrerade egyptier mot presidentens utökade makt och han kallades ”Farao” t.ex. Under helgen har det varit demonstrationer både för och emot Morsi och förslaget till grundlag.

I fredags kom då förslaget till ny grundlag, som var utarbetat under tidspress. En artikel stadfäster att presidenten väljs på fyra år och kan sitta maximalt två mandatperioder, vilket många uppfattar positivt. Men försvarsministern får inte vara civil, vilket säkrar militärens roll i framtidens Egypten. Islam skall vidare vara statsreligion och islamisk lag huvudsaklig källa till lagstiftning, vilket vi har nämnt tidigare på bloggen, t.ex. här. Kristna och judar ges religionsfrihet, men andra religiösa minoriteter nämns däremot inte. Gällande kvinnor fastslås att de har plikter gentemot sin familj. Yttrandefrihet nämns men samtidigt nämns förbud mot att förolämpa individer och profeter. Frågan är också om detta förslag kommer att gå igenom, eller om det kommer att bli nya rundor så att det drar ut på tiden tills Egypten får en ny konstitution, och tills dess har ju Morsi sagt att han inte tänker dra tillbaka de maktbefogernheter han gett sig själv.

Konstitutionen är naturligtvis viktig för egyptierna och det finns ett behov av ökad stabilisering som sannolikt kan öka med en ny konstitution och parlament. Det är nog också något som omvärlden skulle se som positivt, men det finns också andra problem i landet. Som DN:s ledare kommenterar är en stor utmaning det ekonomiska läget i landet som lider ett stort budgetunderskott och förhoppningarna ligger nu på att den Internationella valutafonden skall ge ett stort lån. För vanligt folk är ekonomin nog den allra viktigaste frågan och sannolikt den som kommer att påverka Morsis framtid och sannolikt även det muslimska brödraskapet och deras Frihet- och rättviseparti.

Susanne Olsson, Södertörns högskola

Egypten – ett islamiskt kalifat?

I juni 2012 blev Mohammad Morsi från Frihet- och rättvisepartiet den förste demokratiskt valde presidenten i Egypten. Valet hade stått mellan honom och Ahmed Shawfiq, som sågs som en representant för den gamla regimen. Frihet- och rättvisepartiet stöds av det muslimska brödraskapet, där Morsi tidigare varit medlem, men som han lämnade då han ställde upp som kandidat i presidentvalet. På presidentposten tog Morsi tidigt initiativ till att begränsa militärens makt i Egypten och att upprätta diplomatiska kontakter med andra länder, däribland Iran, Turkiet och Saudiarabien.  Han har också sagt att Egypten skall vara en civil stat och inte en religiös, men det finns en oro, både inom och utom landet, att han egentligen avser att islamisera Egypten på sikt. Morsi har agerat för att framstå som en moderat muslim, och många frågar sig om det är hans rätta jag eller om det bara är ett politiskt strategiskt spel.

Morsi valde t.ex. en premiärminister, Hesham Kandil, som är en moderat muslim och han mötte tidigt den koptiske påven. Han ligger däremot lågt i frågor som rör utrikespolitik. Alkohol tillåts säljas, vilket anses viktigt för turistindustrin som varit en stor inkomstkälla. Inga diskussioner förekommer om att förbjuda popmusik eller riva upp fredsavtalet med Israel. Men oron finns ändå för att islamiska lagar skall få mer utrymme. Sekulära och kristna ser nu till militären som garant för att Egypten inte ska islamiseras för kraftigt och många tror att det muslimska brödraskapet ligger lågt tills de är tillräckligt starka för att kunna införa mer radikala förändringar. Den nyvalde påven har sagt att han är emot att den nya konstitutionen blir för religiöst utformad. Bakgrunden är den islamistiska dominansen bland de som nu deltar i att formulera den och att Mohammed Morsi sagt att shariah ska ligga till grund för lagstiftningen, även om det är oklart vad han menar med det.

Rädslan för att Egypten skall islamiseras och utvecklas odemokratiskt uttrycks till exempel i Alan Johnsons artikel i The Telegraph, ”The Muslim Brotherhood are turning into Leninists in Islamist dress. Egypt is in real trouble,” där han argumenterar för att Brödraskapet vill införa sharia som konstitutionens huvudsakliga källa och åberopar röster som hävdar att islamisterna vill införa ett kalifat. Johnson hävdar att väst nu möter en kraft som ser sig som Gud på jorden, som förnekar rätten till individuell tro, och uppmanar oss att se vad Brödraskapet egentligen står för. En sammanblandning av Brödraskapet, Rättvise- och frihetspartiet och Salafister gör att skräckbilden av ett framtida islamistiskt Egypten framträder, som är antisemitiskt och odemokratiskt.

Men andra åsikter finns också. I en artikel av den amerikanske muslimen Muqtedar Khan, ”Democracy at the heart of Islamic revival”, presenteras bilden att revolutionen har lett till en intellektuell och kulturell vitalitet där en demokratisk form för islam tillåts utvecklas, inte bara i teorin utan även i praktiken. Han lyfter fram att islam och demokrati enligt honom är förenliga och att revolutionerna nu gett möjlighet till att visa detta i praktiken. Vid ett möte med Morsi i New York nyligen sade Morsi att islams hjärta är mänskliga rättigheter och dignitet och att religionsfrihet skulle garanteras. Han ville inte upprätta en islamisk stat, för att det skulle vara oislamiskt enligt honom, utan att nationen, folket (ummah) skulle vara källan till makt. Liknande kommentarer hittar vi på partiets hemsida, där formuleringen att shariahs principer skall vara referensram som hela tiden återkommer skrivs fram, som många oroar sig för vad det egentligen betyder.

This means that we as a party seek for Egypt to be a civil state based on Shura (consultation) and democracy, where the people are the source of power (legislative, judicial and executive), where the principles of Islamic Sharia are the frame of reference, and where the Egyptian citizen is the goal and patriotism is the spirit in which we work to achieve happiness morally and materially, as well as respect for citizens’ rights and preservation of their dignity within a comprehensive modern initiative for rejuvenation.

 

Frågan vad dessa principer egentligen ska stå för diskuteras också i Egypten under utvecklingen av förslaget till konstitution och olika åsikter kommer fram, där framförallt salafiter tycker det är för otydligt formulerat och önskar sig en omformulering som stadfäster att islamisk sharia skall vara källan till all lag.

Muqtedar Khan tog under mötet med Morsi även upp frågan om al-Azhar, som Khan anser bör vara helt oberoende, men Morsi lät den frågan falla. Hur religiös auktoritet kommer att organiseras i framtidens Egypten och vilken roll islam kommer ges i konstitutionen vet vi inte nu, men helt klart kommer frågan att fortsätta vara aktuell länge. Vilken roll kommer islam få i konstitutionen? Kommer al-Azhar att bli helt fri från statlig kontroll, och vilken blir relationen mellan al-Azhar och det Muslimska brödraskapet i framtiden? Och vilket inflytande kommer salafister att få i det framtida Egypten?

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola