Duala och multipla religiösa och kulturella identiteter

I en debattartikel i tidningen Dagen, reagerar den buddhistiske zen-prästen Thorbjörn Carlsten på den pågående debatten om sekulariserade skolavslutningar och hur han tycker att den gått över styr. Carlsten skriver att han ser det kristna julfirandet som en del av sin kulturella identitet, som han värdesätter även som praktiserande buddhist.

”Som svensk buddhist har jag inga som helst problem med en svensk advent. Också jag söker ljuset med hopp om fred, försoning, kärlek och mänsklig gemenskap. Jag gör det tillsammans med andra. Alla på var sitt eget sätt.”

I debattartikeln menar Carlsten att kristendomen har varit det svenska samhällets meningsbärande åskådning ”så långt tillbaka att man inte kan sudda ut den från ett skrivbordsperspektiv”. Därför menar han att debatten om sekulariserade skolavslutningar tenderar att ”ta sig pubertala uttryck bortom allt sans och förnuft”. Man blir inte kristen bara för att man tar del av kyrkligt adventsfirande – lika lite som man blir buddhist för att man semestrar i Thailand menar han.

Carlstens debattinlägg reflekterar att identitet kan innefatta en dual religionstillhörighet, det som Carlsten här kallar en kulturell kristen identitet likväl som en buddhistisk identitet. Bland amerikanska konvertitbuddhister återfinns lärare som lyfter fram att de är både buddhister och kristna, både buddhister och judar. Detta bejakande av dubbla religiösa identiteter ger oss en påminnelse om att dubbelt religiöst deltagande visar att religiös identitet inte behöver singulärt, ett antingen – eller, utan dubbelt eller till och med mångfaldigt.  Som Jörgen Straarup skriver i sitt tidigare inlägg, ställer detta andra krav på forskares sätt att undersöka religion – men även hur vi undervisar om religion, inte bara på universitet och högskolor utan även i grund- och gymnasieskolor.

Katarina Plank

Fil.dr. och religionshistoriker vid Göteborgs universitet

Koranundervisning och hemspråk

I gårdagens pappersutgåva* av GT rapporteras att ett flertal föräldrar har anmält modermålsundervisningen i somaliska i Göteborg. Anmälan som bland annat har lämnats in av Qamar Claesson handlar om att lärare i somaliska har blandat in islamiska komponenter i undervisningen och att lärarna i Somaliska är obehöriga och saknar kunskap om hur undervisning skall bedrivas i svensk skola. Bland annat skall vissa lärare som har varit knutna till modersmålscentrum i Göteborg exempelvis frågat varför flickor inte bär slöja och blivit upprörda när eleverna saknar kunskaper om islam och Koranen. Anmälarna anser att undervisningen dels varit bristfällig och dels konfessionell. Enligt skollagen får inte undervisning innehålla konfessionella element och det är mot denna bakgrund som modersmålsundervisningen anmäls.

Att föräldrar blir upprörda över bristfällig och osaklig undervisning som tycks bryta mot skollagen är lätt att förstå. Samtidigt är det svårt att få en bild av på vilka sätt läraren/lärarna har försökt att få eleverna att lära sig Koranen. Har läraren i Somaliska försökt att undervisa eleverna i arabiska? Koranen är ju nedtecknad på arabiska och inte Somaliska. Från rapportering tycks det snarare handlat om att lärare har haft synpunkter på elevers kunskaper om islam och att de inte följer lärarnas uppfattningar om hur islam borde tolkas och inte om någon slags koranskola vilket GT antyder. Att elever och föräldrar kan reagera kraftigt på dessa "pekpinnar" är inte konstigt och att det kan tolkas som ett brott mot skolans konfessionsneutralitet är inte heller konstigt. Både föräldrar och elever skall vara säkra på att inte utsättas för religiös påverkan och om GT:s rapportering är korrekt är det möjligt att lärarnas undervisning kan ses som konfessionell. Huruvida bristerna i hemspråksundervisningen skall likställas med en koranundervisning är dock en öppen fråga.

I artikeln kan vi även läsa att anmälarna menar att lärarna i Somaliska är utskickade från "moskén" för att de "vill fånga upp unga och lära ut tron". Vilken moské eller organisation det handlar framgår inte och Inger Fält som är områdeschef på Språkcentrum i Göteborg varken kommenterar eller dementerar detta påstående. Istället framhåller hon att de berörda lärarna skall informeras om situation och problemen som anmälaren framhåller. Nu återstår att se huruvida anmälningen leder till att lärarnas undervisning ändras eller om de tas ur tjänst och Språkcentrum avslut kontrakten med de berörda lärarna. Samtidigt är det viktigt att anmälarens anklagelser om att lärarna skulle vara utsända av en moské för att rekrytera och lära unga människor om islam utreds och granskas mer ingående.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

* De aktuella artiklarna "Barnen fick läsa koranen på språkkurs" och "svårt att hitta behörig lärare" och båda skrivna av Erik Terneborn och de är publicerade i GT, lördagen den 3 november, sidorna 8-9. Om artiklarna publiceras på nätet kommer vi att lägga ut länkar till dem.  

Religionsvetenskapligt intressanta publikationer

Här på bloggen kommer vi i fortsättningen också att presentera nya religionsvetenskapligt intressanta publikationer. Som första inlägg i denna genre vill jag presentera e-publikationen Islam(Instruction) In State-Funded Schools, en antologi redigerad av Gracienne Lauwers, Jan De Groof & Paul De Hert.

 

Att som i Sverige undervisa om olika religioner inom ramen för ett icke-konfessionell religionskunskapsämne är något mycket ovanligt. I många länder väljer istället föräldrar religionsundervisning för sina barn utifrån den religiösa tradition de själva tillhör, så är fallet i t ex Finland och Tyskland. Publikationen är en komparativ analys av hur islam undervisas inom ramen för statligt finansierade skolor i olika delar av Europa. Den pekar också mot den intensiva diskussion som just nu pågår i flera länder om hur lärare till de religiösa minoriteternas undervisning ska utbildas. I Finland finns sedan länge lärarutbildning för de som undervisar protestantisk respektive ortodox kristendom medan de religiösa minoriteternas lärare ofta saknar högskoleutbildning. I Tyskland har på liknande sätt de protestantiska respektive katolska lärarna högskoleexamen medan islamlärarutbildning är något helt nytt. I Sverige undervisas islam konfessionellt som profil-ämne inom ramen för statligt (kommunalt) finansierad obligatorisk utbildning på muslimska friskolor. Liksom vissa andra profilämnen (fotboll, serieteckning mm) finns ingen specifik lärarutbildning, något som för både kommunala och fristående skolor kan bli ett problem när de förväntas redovisa hur stor andel av lärarlaget som har adekvat examen.

 

Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap, Södertörns högskola