Sveriges andre muslim

I en rapport från kriminalpolisen, signerad 29 december 1939, framgår att det inkommit uppgifter om ”misstänka utlänningar” som träffas på Kjellsons Café på Birger Jarlsgatan 36 och där ”föra viskande samtal på tyska och ryska”.

Konstapel Brännström rycker ut och gör upprepade besök på Kjellsons. Han kan dock lugnande rapportera att där endast undantagsvis förekommer besök av utlänningar, och att ”dessa icke på något sätt givit anledning till misstanke om spionage el.dyl.” Men biträdet för caféets brödbutik kan redogöra för att de sedan en lång tid tillbaka ofta gästas av innehavaren till Turkiska magasinet och att det ”någon gång hänt att folk har tittat misstänksamt på honom.”

Detta var Haji Post Sahibi Akif Arhan från Kayseri i Turkiet. Han kom till Stockholm för 90 år sedan, i juni 1928, och drev mattaffären Turkiska magasinet på Birger Jarlsgatan 32. Då blev han också vän med Ebrahim Umerkajeff som kommit hit redan 1897 och innehade Ryska pälsvaruaffären på Birger Jarlsgatan 38.

Akif Arhan utanför Turkiska magasinet

De brukade träffas på Kjellsons Café, som alltså låg mittemellan deras butiker. Umerkajeff talade ryska, och Akif Arhan hade bott i Tyskland. Sannolikt bjöd de kunder och gäster till konditoriet, och uppenbarligen gjorde de ett exotiskt och, för vissa, misstänkt intryck i trettiotalets Stockholm.

Några år senare, under andra halvan av 1940-talet, kom ytterligare en grupp muslimer till Sverige. Från Ryssland, Estland och Turkiet. De lärde känna Akif och Ebrahim, och Kjellsons blev deras stamställe. Där grundade de Turk-Islam Föreningen i Sverige för religion och Kultur 1949. Men då hade kanske gästerna vant sig. Dessutom fick de hjälp att grunda föreningen av kriminalkonstapel Bror Hemphälä, som var en nära vän till gruppen.

Ebrahim Umerkajeff var initialt engagerad som revisor, och Akif Arhan lånade ut mattor när föreningen firade de stora muslimska högtiderna. Det var alltså, kanske lite oväntat, på Birger Jarlsgatan islam etablerade sig i Sverige.

Sveriges första muslim?

En av de första muslimerna att etablera sig i Sverige var Ebrahim Letejeff Umerkajeff (1877–1954), tatar från staden Penza drygt sextio mil sydväst om Moskva. Han kom till Sverige för 120 år sedan för att delta i stora Konst- och industriutställningen som hölls på Djurgården år 1897.

Vi vet inte mycket om Ebrahim Umerkajeff, men konturerna av hans liv går att spåra bland annat genom olika annonser och meddelanden införda i dagspressen. Dessa berättar att han blev kvar i Stockholm, att han gifte sig med Maria Elisabet Hult (1876–1955) och att deras son Hussein Umerkajeff (1901–1989) blev en relativt framgångsrik idrottare. Den 11 oktober 1916 sprang han exempelvis 100 meter på 12,3 sekunder och under 1930-1940-talen spelade han bowling på hög nivå.

Ebrahim Umerkajeff tycks ha kommit till utställningen på Djurgården i egenskap av körsnär och även fortsatt verkat i branschen. I Dagens nyheter den 13 december 1907 framgår att han drev en butik vid namn Ryska pälsvaruaffären på Grevturegatan 77. Denna flyttade senare till Riddargatan 4 och sedan, krigsåret 1914, vidare till Humlegårdsgatan 7.

Ebrahim Umerkajeff

Bild från ansökan om uppehållstillstånd 1918

Under 1920-talet verkar både affärerna och äktenskapet med Elisabet gått dåligt. Det framgår inte minst av en annons Ebrahim satte in i Dagens nyheter den 8 januari 1927: "På förekommen anledning meddelas härmed att jag fr. o. m. denna dag icke betalar min hustrus räkningar."

I april året därpå försatte Rådhusrätten pälsvaruaffären i konkurs.

Men Ebrahim Umerkajeff var inte typen som gav upp och i en intensiv annonskampanj i slutet av 1930 meddelas att Ryska pälsvaruaffären nyöppnat på Birger Jarlsgatan 38. Där handlar han nu inte endast med pälsverk, utan även med orientaliska mattor.

Det fanns också andra glädjeämnen. 1927 annonserades förlovningen mellan Hussein Umerkajeff och Sigrid (Pyret) Tillman (1907–1982), tre år senare gifte de sig och 1933 föddes deras dotter på Södra BB.

Samma år som Ebrahim nyöppnar Ryska pälsvarufabriken slog också en konkurrent upp dörrarna. Den 6 oktober 1930 annonseras nämligen att man kan köpa ”Mattor från Istanbul” hos Turkiska magasinet på Malmskillnadsgatan 32. Butiken hade öppnats av Akif Arhan (1905–1981) som några år tidigare kommit till Stockholm från Kayseri i Turkiet, via Istanbul, Berlin och Zürich.

Ebrahim och Akif bör länge varit mer eller mindre ensamma som muslimer i Sverige, men under andra världskriget kom ytterligare några muslimska invandrare med tatariska rötter till Sverige. Bland dem Ali Zakerov (1911–1975) och Osman Soukkan (1903–1975). Tillsammans med Umerkajeff och Arhan bildade de 1949 den första muslimska föreningen i Sverige, Turk-Islam Församlingen för Religion och Kultur. Enligt den dödsannons som publicerades i Dagens nyheter såväl som i Svenska dagbladet 22 respektive 23 oktober 1954 var Umerkajeff själv "pionjär för bildandet av den numera organiserade menigheten av muhammedanska trosbekännare." 

Vännerna brukade träffas på Kjellssons café på Birger Jarlsgatan 36, alltså adressen bredvid Ryska pälsvarufabriken, och föreningens verksamhet går sedan att följa i dagspressen under 1950-talet i samband med olika högtider. De firar Muhammeds födelsedag i Konserthuset, ber i Folkets hus och avslutar fastan i Medborgarhuset.

Under de sista åren finns det dock få spår av Ebrahim Umarkajeff i dagspressen. 1945 annonserar han ut en ”skrivmaskin billigt” och i december 1951 ”säljer han två pälsar pga flytt” troligtvis från Drottninggatan 65 till Kungstensgatan 1. Den senare adressen anges också för avhämtning av ett restparti pälsvaror i februari 1952.

Två år senare avlider han alltså. Enligt dödsannonserna ”stilla och lugn i sitt hem måndagen den 18 oktober 1954.” Han sörjs och saknas av ”Hussein och Sigrid. Barnbarn. Barnbarnsbarn.” Jordfästningen ägde rum i Helsingfors den 25 oktober 1954. Sannolikt hade inte den muslimska begravningsplats som Islamföreningen köpte mark till på Skogskyrkogården ännu kommit i bruk, varför Ebrahim fick begravas i Helsingfors.

Ebrahim Umerkajeffs dödsruna

Vår kunskap om landets första muslimer är ytterst bristfällig. Men genom exempelvis de senaste årens digitalisering av våra större dagstidningar kan vi relativt enkelt söka fram grundläggande information om några av dem. Det finns också fortfarande personer med levande minnen av dessa tidiga invandrare och muslimer. En god gärning vore att intervjua dem innan det är för sent.

Simon Sorgenfrei, Södertörns högskola