En av de
första muslimerna att etablera sig i Sverige var Ebrahim
Letejeff Umerkajeff (1877–1954), tatar från staden Penza drygt sextio mil sydväst
om Moskva. Han kom till Sverige för 120 år sedan för att delta i stora Konst- och industriutställningen som
hölls på Djurgården år 1897.
Vi vet inte mycket om Ebrahim Umerkajeff,
men konturerna av hans liv går att spåra bland annat genom olika annonser och
meddelanden införda i dagspressen. Dessa berättar att han blev kvar i Stockholm,
att han gifte sig med Maria Elisabet Hult (1876–1955) och att deras son
Hussein Umerkajeff (1901–1989) blev en relativt framgångsrik idrottare. Den 11 oktober
1916 sprang han exempelvis 100 meter på 12,3 sekunder och under 1930-1940-talen
spelade han bowling på hög nivå.
Ebrahim Umerkajeff tycks ha
kommit till utställningen på Djurgården i egenskap av körsnär och även fortsatt verkat i branschen. I Dagens nyheter den
13 december 1907 framgår att han drev en butik vid namn Ryska pälsvaruaffären på Grevturegatan 77. Denna flyttade senare
till Riddargatan 4 och sedan, krigsåret 1914, vidare till Humlegårdsgatan 7.
Ebrahim Umerkajeff
Bild från ansökan om uppehållstillstånd 1918
Under 1920-talet
verkar både affärerna och äktenskapet med Elisabet gått dåligt. Det framgår
inte minst av en annons Ebrahim satte in i Dagens nyheter den 8 januari 1927: "På förekommen anledning meddelas härmed
att jag fr. o. m. denna dag icke betalar min hustrus räkningar."
I april året därpå försatte Rådhusrätten pälsvaruaffären i
konkurs.
Men
Ebrahim Umerkajeff var inte typen som gav upp och i en intensiv annonskampanj i slutet av 1930 meddelas att Ryska
pälsvaruaffären nyöppnat på Birger Jarlsgatan 38. Där handlar han nu inte
endast med pälsverk, utan även med orientaliska mattor.
Det fanns också andra glädjeämnen. 1927 annonserades förlovningen mellan Hussein Umerkajeff och Sigrid (Pyret) Tillman
(1907–1982), tre år senare gifte de sig och 1933 föddes deras dotter på Södra BB.
Samma år som Ebrahim nyöppnar Ryska pälsvarufabriken slog också en konkurrent upp dörrarna. Den 6
oktober 1930 annonseras nämligen att man kan köpa ”Mattor från Istanbul” hos Turkiska magasinet på Malmskillnadsgatan
32. Butiken hade öppnats av Akif Arhan (1905–1981) som några år tidigare kommit till Stockholm från Kayseri i
Turkiet, via Istanbul, Berlin och Zürich.
Ebrahim och Akif bör länge varit mer eller mindre ensamma
som muslimer i Sverige, men under andra världskriget kom ytterligare några
muslimska invandrare med tatariska rötter till Sverige. Bland dem Ali Zakerov (1911–1975) och Osman Soukkan (1903–1975). Tillsammans med Umerkajeff och Arhan bildade de 1949 den första muslimska föreningen i Sverige, Turk-Islam Församlingen för Religion och Kultur. Enligt den dödsannons som publicerades i Dagens nyheter såväl som i Svenska dagbladet 22 respektive 23 oktober 1954 var Umerkajeff själv "pionjär för bildandet av den numera organiserade menigheten av muhammedanska trosbekännare."
Vännerna brukade
träffas på Kjellssons café på Birger Jarlsgatan 36, alltså adressen bredvid Ryska pälsvarufabriken, och föreningens verksamhet går sedan att följa i dagspressen under 1950-talet i
samband med olika högtider. De firar Muhammeds födelsedag i Konserthuset, ber i
Folkets hus och avslutar fastan i Medborgarhuset.
Under de sista åren finns det dock få spår av Ebrahim Umarkajeff i dagspressen. 1945 annonserar
han ut en ”skrivmaskin billigt” och i december 1951 ”säljer han två pälsar pga
flytt” troligtvis från Drottninggatan 65 till Kungstensgatan 1. Den senare
adressen anges också för avhämtning av ett restparti pälsvaror i februari 1952.
Två år senare avlider han alltså. Enligt dödsannonserna ”stilla och
lugn i sitt hem måndagen den 18 oktober 1954.” Han sörjs och saknas av ”Hussein
och Sigrid. Barnbarn. Barnbarnsbarn.” Jordfästningen ägde rum i Helsingfors den
25 oktober 1954. Sannolikt hade inte den muslimska begravningsplats som Islamföreningen
köpte mark till på Skogskyrkogården ännu kommit i bruk, varför Ebrahim fick
begravas i Helsingfors.
Ebrahim Umerkajeffs dödsruna
Vår kunskap om
landets första muslimer är ytterst bristfällig. Men genom exempelvis de senaste
årens digitalisering av våra större dagstidningar kan vi relativt enkelt söka
fram grundläggande information om några av dem. Det finns också fortfarande
personer med levande minnen av dessa tidiga invandrare och muslimer. En god
gärning vore att intervjua dem innan det är för sent.
