Koranen 100 år!

I morgontidningen uppmärksammades att det idag är 100 år sedan 1917 års Bibelöversättning låg färdig. Kanske är det också värt att påminna om att det i år dessutom är 100 år sedan orientalisten och semitisten Karl Vilhelm Zetterstéens översättning av Koranen gavs ut på Wahlström & Widstrands förlag. Utgivningen annonserades i Svenska Dagbladet den 16 december 1917 och 1 maj året därpå recenserades bedriften av signaturen E. K-n:

Professor Zetterstéen har dels utfört en ordagrann och meningstrogen översättning av ”de båda pärmarna” – Islams uttryck för profetens uppenbarelser som totalitet, alla de etthundrafjorton ”sûrorna”. Men ensamt därmed vore den intresserade läsaren – arbetet är avsett att kunna brukas av varje bildad person – ingalunda hjälpt. Ty Koranen är icke en bok för det enfaldiga andaktssökandet, utan en samling utomordentliga exempel på den semitiska andens kärlek för invecklade, ofta rent av spetsfundiga uttryckssätt, jämte massor av litterära hänsyftningar till bibeln, den rabbinska litteraturen, den kristna teologien och de fornarabiska sagorna och myterna…Allt detta nödvändiggör i högsta grad en översikt av Koranens uppkomst – vilket i stort är det samma som en redogörelse för Muhammeds liv – samt en med texten fortlöpande kommentar. Båda kraven har professor Zetterstéen uppfyllt på ett, så långt en lekman kan bedöma, utmärkt sätt.

Koranen hade redan tidigare översatts av diplomaten Fredrik Crusenstolpe år 1843, samt 1874 av Carl Johannes Tornberg, professor i österländska språk i Lund. Det har också kommit en senare översättning, av diplomaten och konvertiten Mohammed Knut Bernström 1998.

Att ett litet språk som svenskan har fyra koranöversättningar från arabiska får sägas vara anmärkningsvärt. Zetterstéens översättning, som av många anses vara den språkvetenskapligt främsta, upplevs av många idag som föråldrad och svårläst. Men översättningens arkaiska språkdräkt kan också vara effektfull. Koranen är en textsamling som inom sig rymmer olika litterära genrer, från korta lyriska verser över berättande prosa till torr regeltext. Zetterstéen lyckas bättre än de flesta fånga något av poesins bildspråk och rytm i sin översättning, om än inte originalets meter och rim. Här ett exempel ur sura 91, verserna 1–10:

Vid solen och dess sken,
Vid månen, när den följer henne,
Vid dagen, när den röjer henne,
Vid natten, när den skyler henne,
Vid himmelen och det, som byggt den,
Vid jorden och det, som fullkomnat henne
Och ingivit henne både hennes syndfullhet och hennes gudaktighet
Lycklig den, som håller henne ren;
Olycklig den, som begraver henne uti synd!

Kanske är det dags för en Korankommission, lik den som tog fram Bibel 2000, bestående av teologer, språkvetare och poeter som kan samarbeta kring en ny svensk Koranöversättning? Jag skulle gärna läsa i alla fall några av de mer poetiska verserna översatta i samarbete mellan språkkunniga muslimska teologer och översättare vana vid rim och meter som Eva Ström, Gunnar Harding eller Malte Persson.

Simon Sorgenfrei, Södertörns högskola