Idag hålls val i
Somalia för första gången på 45 år, ett val som engagerar exilsomalier i hela
världen. Somalia har en lång muslimsk historia, och dominerades länge av
konservativa sufiska traditioner. Under 1800 och 1900-talet delades regionen
mellan brittiska och italienska kolonialmakter, vilket födde ett starkt
missnöje bland landets befolkning. I kampen mot ockupanterna och i mötet med
moderniteten upplevde många att de sufiska traditionerna och ledarna var allt
för konservativa, och liksom i andra koloniserade länder med muslimsk
majoritetsbefolkning attraherades allt fler av salafitiska tolkningstraditioner.
Sedan kolonialmakterna
lämnade Somalia 1960 har landet slitits mellan olika ledare och såväl
sovjetunionen som senare USA har haft intressen i landet. 1991 kollapsade
landet och sedan dess har våldet eskalerat i takt med att olika
jihadi-salafitiska grupper fått fäste i landet.
Somalia och huvudstaden
Mogadishu har länge räknats som en av världens farligaste platser, och många
somalier lever idag i exil. I
dagens DN kan vi läsa hur presidentkandidaterna därför bedriver sina
valkampanjer huvudsakligen utanför Somalia. ”Jag önskar att jag kunde hålla
valmöten på gatan. Men om jag lämnar huset för att tala i någon annan del av
staden så kommer något att hända och någon kommer att skadas, så det går inte,”
säger en av kandidaterna, Muhammad Farmaajo till DN.
Detta bidrar till att
valet i Somalia engagerar hela världen. Exilsomalier är generellt också mer
välutbildade än de som lever kvar i det krigshärjade landet, och
presidentkandidaterna sätter stort hopp till att många ska flytta tillbaka för
att hjälpa till att bygga upp landet. Men alla är också medvetna om att det
inte är något lätt jobb att få Somalia på fötter. En av kandidaterna,
Abdurrahman Abdullahi ”Baadiyow” summerar situationen såhär: ”Vi är världsmästare i fyra grenar:
sjöröveri, korruption, terrorism och den mest långvariga statskollapsen i
världen. Det här måste ändras.”
Vi kommer att få anledning att återkomma till Somalia här på bloggen.
Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
