Aftonbladets
söndagskrönika med Jan Guillou erbjuder så gott som alltid kontroversiella och
kritiska analyser av samhället. Idag
skriver Guillou om hur media och politiker analyserar och förklarar
terrorbrott och vilka konsekvenser dessa analyser kan få. Medan högerextremiska
och främlingsfientliga terrorister som till exempel Breivik, lasermannen
Ausonius och Peter Mangs i Malmö beskrivs som ”enskilda galningar” förklaras
inte islamiskt motiverad terrorism på samma sätt enligt Guillou. Istället är
muslimska terrorister betraktade som ”friska” och ”vid sunda vätskor” för att
låna Guillous uttryck. Men vilka konsekvenser får denna skillnad och varför
finns det en tendens att bedöma terror på olika sätt beroende av vem som utför
dessa handlingar?
Enligt
Guillou har de olika förklaringsmodellerna resulterat i att Sverige – liksom
flera andra länder i Europa – har infört allt strängare antiterrorlagar och att
dessa framför allt är inriktade mot invandrare och speciellt muslimer. Guillou
menar till och med att en stor del av SÄPO:s resurser går åt till att ”förfölja
muslimer”. Huruvida denna analys är korrekt kan givetvis diskuteras och det är
viktigt att understryka att SÄPO också har ägnat betydande kraft åt att dels
kartlägga högerextrema och främlingsfientliga grupper och dels vänsterradikala
och autonoma grupper. Att dessa rapporter har fått begränsad uppmärksamhet i
media är beklagligt och problematiskt, speciellt om vi jämför med den
uppmärksamhet som muslimska hot mot rikets säkerhet genererar. Istället för att
möta hot mot demokratin med mer demokrati och en större öppenhet tycks de
flesta länder i Europa reagera med hårdare lagar och inskränkta friheter, en
utveckling som oroar både Guillou och andra skribenter.
Rädslan
för att muslimer skall begå terrorbrott är enligt Guillou betydligt överdriven.
Han skriver:
"I
Sverige, Norge och Danmark har den islamistiska terrorismen, sedan våra
antidemokratiska terrorlagars införande, utgjort en mindre fara för medborgarna
än risken att dö till följd af kycklingben i halsen eller att halka i badkaret."
Att
detta citat kommer att generera hårda kommentarer och en skarp kritik mot
Guillou kan vi vara säkra på. Men låt oss istället återgå till det
grundläggande problemet – det vill säga att terrorbrott tycks förklaras på
olika sätt beroende av vem som utför dem. När det gäller muslimskt motiverad
terrorism söks förklaringen oftast i utövarens religionstillhörighet istället
för individuella personlighetsdrag. Denna tillhörighet beskrivs ofta i termer
av ideologi – det vill säga att islam är mer än en religion; islam är till och
med en ideologi! Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är denna förklaring
tveksam och de flesta religionsvetare menar istället att islam inte utgör ett
undantag från andra religioner. Detta faktum innebär givetvis inte att islam
kan användas som en kraft för att motivera våld. Något som terrorattackerna den
11 september och bomberna mot Londons transportsystem tydligt visar. Men på
samma sätt kan andra religioner också brukas för att motivera våld och
terrorism. Här kan till exempel dödsskjutningar på abortläkare nämnas och
tragedin i Waco 1993 då ett stort antal människor dödades. Istället för att se
islam som ett undantag och den enda förklaringen så bör vi kanske istället se
vilka faktorer som ligger bakom att människor radikaliseras. Här har SÄPO bland
annat visat att det finns stora social-psykologiska likheter mellan individer
som attraheras till våldsamma tolkningar oberoende av vilken ideologi eller
religion som ligger bakom. Likheterna tycks alltså vara större än skillnaderna.
De
som vill framställa högerextrema och främlingsfientliga terrorister som ensamma
och isolerade galningar bortser vanligtvis från det faktum att dessa
gärningsmän ofta är inspirerade av tankevärdar, ideologier och nätverk som ger
stöd för deras handlingar. Detta faktum har till exempel Øyvind Strømmen
kartlagt i sin bok Det mörka nätet. Om högerextremism,
kontrajihadism och terror i Europa som vi tidigare har skrivit om.
För att förstå de bakomliggande tankarna och för att kunna förhindra framtida
terrorhandlingar är det viktigt att terrorism förklaras och analyseras på samma
sätt oberoende av vem som utför dessa handlingar. Det kan säkert finnas olika
motiv till olika handlingar, men som religionsvetare är jag skeptisk till att
en individs religionstillhörighet är den enda förklaringen och den utlösande
faktorn. För att förstå människors handlingar behövs en bred
samhällsvetenskaplig och humanistisk analys. Och tyvärr är det på det sätt att
alla religioner, liksom ideologier, kan användas för att legitimera våldsamma
och odemokratiska handlingar.
Som
avslutning till denna dystra analys kan det kanske vara bra att tänka på att
religioner och ideologier faktiskt också kan tolkas på ett sådant sätt att de
används för att försvara demokrati och ett öppet samhälle. Att denna typ av
tolkningar återfinns bland hinduer, muslimer, buddhister, kristna och andra
religioner är ett faktum och dessa röster är givetvis också intressant att
studera. Men huruvida dessa positiva tolkningar egentligen kan förklaras
utifrån människors religionstillhörighet är också en öppen fråga och som
religionsvetare är jag skeptisk till att religion per automatik bidrar till en
bättre och mer fridfull värld. Återigen är det människors tolkningar och
praktiker som är avgörande och som religionsvetare är det endast dessa tankar
och handlingar som vi kan studera.
Göran
Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
