Kommentar till Ulf Nilson

Flera medier rapporterar idag att Expressenveteranen Ulf Nilson har skrivit en krönika i den islamkritiska tidningen Dispatch International, som bland annat distribueras till Sverigedemokraternas medlemmar. I en intervju med TT Spektra säger Nilson att han ångrar sig och menar att det var dumt att inte kolla upp sammanhanget bättre.

Man kan ställa sig undrande till att en erfaren journalist som Ulf Nilson inte känner till Dispatch International vid det här laget, då publikationen varit flitigt diskuterad. Inte minst sedan prästen Annika Borg blev intervjuad i tidningen, vars skribent då tycks ha gett sken av att skriva för den kristna tidningen Dagen.

Men Ulf Nilson kanske också bör fråga sig varför en tidning som Dispatch International ber honom att skriva en krönika. Kanske kan anledningen till att just han fick förfrågan spåras i vad han tidigare skrivit, i Expressen, om islam och invandring?

Islam är en farlig religion slog Nilson fast i en krönika år 2005. Men farligast, enligt en senare text, är ”islams shia-sekt som hyllar martyrskap och oförsonlig kamp mot de ’otrogna’, det vill säga vi”. Han fortsätter: 

Shiiterna anser att Israel måste förintas, alltså att varje judisk man, kvinna eller barn måste mördas. Ja, de tycker så - svårt att förstå för en svensk - men de tycker så. På allvar. De vill se ett berg av brinnande lik...

Nilson och Expressen mötte då kritik för att tillskriva världens ca 200 000 000 shiamuslimer lusten att se ”brinnande lik”.

Detta var inte första gången Nilson gör skillnad mellan ”vi” (svenskar = icke-muslimer) och ”dom” (muslimer = icke-svenskar) och utmålar ”dom” som ett akut hot mot ”vår” säkerhet: 

Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer. Kort sagt: vi befinner oss i krig…

 Mycket i dessa krönikor rimmar med grundläggande föreställningar i islamofobisk diskurs: Islam essentialiseras utifrån negativa stereotyper. De mest extrema uttrycken får representera hela religionen. Islam, snarare än muslimer, tillskrivs agens.

Här finns också föreställningen om en muslimsk demografisk krigsföring. Genom invandring och barnafödande ska muslimerna ta över världen. Samma föreställning, en av eurabiadoktrinens grundpelare, föranledde häromdagen SD-politikern Annika Rydh att vilja begränsa muslimers barnafödande.

Nilson har dragit på sig kritik i samband med dessa krönikor och även anmälts för hets mot folkgrupp. Själv menar han dock att han omöjligt kan anses främlingsfientlig: ”Knappast. Jag har levt utomlands.”

Det är säkert så att Nilson inte upplever sig som främlings- eller islamfientlig. Men om så är fallet kanske han borde reflektera över varför hans texter gång på gång upplevs just så. Som främlings- och islamfientliga och därför attraktiva för Dispatch International.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet