Kontrajihadismens utgångspunkter

Med anledning av den demonstration Swedish Defence League ska hålla i Malmö i eftermiddag återpublicerar vi ett inlägg som fokuserar några centrala tankar inom den islamkritiska idéströmning som har kommit att kallas för den kontrajihadistiska miljön.

Eftersom religionsvetare och forskare ofta beskylls för att försvara islam eller släta över problem och motsättningar i samhället är det viktigt att lyfta fram några allmänna utgångspunkter. Religionsvetenskapens syfte är inte att försvara eller legitimera vissa religioner eller tolkningar av religioner framför andra – detta är möjligtvis en uppgift för troende och teologer. Som religionsvetare ska vi istället problematisera förenklade och stereotypa framställningar av religion eller enskilda religiösa traditioner. Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är det människor som skapar religion, och forskningen visar att människor som menar sig tillhöra samma religion har vitt skilda uppfattningar om hur denna religion ska tolkas och bäst efterlevas.

Kontrajihadismen är en löst sammansatt transatlantisk idéströmning som framför allt förenas i en kritik av det mångkulturella samhället, islam och de medborgare som anser att alla människor skall behandlas lika i oberoende av religiös och etnisk bakgrund. Trots att det rör sig om just en löst sammanhållen idéströmning, som knyts samman via bloggar, möten (som eftermiddagens i Malmö) och individuella kontakter, kan man urskilja några centrala tankar och idéer vad det gäller synen på islam och muslimer.

Islam är enhetlig och oföränderlig totalitär ideologi

Islam står för olika saker för olika muslimer. De flesta muslimer menar nog ungefär att islam är ett idealiskt sätt att leva i enlighet med guds vilja så som denna uppenbarats i koranen och exemplifierats i berättelserna om Muhammads liv. Hur dessa källor ska förstås är man emellertid oense om. Enskilda muslimer, eller muslimska tolkningstraditioner, har olika svar på samma frågor. Det gör det omöjligt att ur ett ickekonfessionellt perspektiv yttra sig om vad ”islam säger” i den ena eller andra frågan eftersom olika muslimer ger olika svar på samma fråga.

Inom den kontrajihadistiska diskursen erkänner man emellertid inte någon pluralism. Man sätter likhetstecken mellan islam och militant extremism, och den komplexitet och mångfald som kännetecknar all religion har här fått lämna plats för en islam som ser likadan ut oavsett tid och plats. Denna islam har på ett kontextlöst sätt tolkats fram ur en handfull utvalda koranverser och hadithtraditioner (berättelser om vad profeten Muhammad gjort och sagt), samt några historiska termer och specifika situationer som anses vara allmängiltiga.

Enligt den kontrajihadistsika exegesen är islam en till sin kärna krigisk religion, i direkt motsättning till ”väst” och ”västerländska värderingar”. Det är också karaktäristiskt för den islamkritiska diskursen att islam framställs som ett handlande subjekt och en enhetlig ideologi som determinerar muslimers tankar och beteende.

Eurabiadoktrinen

I den islamkritiska och kontrajihadistiska föreställningsvärden närs idén om att muslimsk-arabiska och västerländska ledare, av oklara skäl, har kommit överens om att skapa ett Eurabia – ett Europa dominerat av arabiska muslimer. Alternativt att arabisk-muslimska ledare har kommit överens om en gemensam ambition att erövra västvärlden genom såväl immigration som konfrontation. Flyktingar och asylsökanden är islamiseringens fotsoldater. Muslimer anses bedriva en form av demografisk krigsföring genom att föda många barn. Muslimer vill inte integrera sig i det svenska samhället, menar man, utan är här för att ”islamisera” genom att bygga moskéer, ställa krav på särlagstiftning och slutligen påtvinga Sverige sharialagar genom ett lömskt bruk av yttrande- och religionsfrihetslagstiftning.

Föreställningen om den eurabiska konspirationen har främst sina rötter i Gisèla Littmans, alias Bat Ye’or, internationella best seller Eurabia: the Euro-Arab axis (2005). Det huvudsakliga temat i boken är att det, sedan ”oljekriserna” på 1970–talet, existerar ett hemligt, medvetet skapat, politiskt projekt mellan nyckelpersoner inom den europeiska politiska, ekonomiska och intellektuella eliten och deras arabiska motsvarigheter – den s.k. Euro–Arab–Dialogue (EAD) – med avsikt att få till stånd en oåterkallelig transformation av Europa till en ny geografisk entitet – Eurabia.

Åke Sander, professor i religionsbeteendevetenskap vid Göteborgs universitet, har listat Eurabiaföreställningens centrala teman enligt följande:

·            islam och muslimer utgör ett mycket allvarligt, externt såväl som internt, existentiellt hot mot Europa och hela den västerländska civilisationen

·            islam är en och samma entitet sedan dess födelse 610. Den ”sanna islam” är den ”ursprungliga islam”. Islam är, och kommer alltid att förbli, en medeltida, pre–modern, oupplyst, fundamentalistisk, våldsam religiös tradition och ideologi, oförmögen till förändring

·            det är samma islam, samma muslimer och samma hot som Europa står inför vid dagens ”tredje våg” av islamiskt erövringsförsök som vid dess första försök att ta över Europa under 700–talet, som stoppades vid Poitiers 732, och vid dess andra försök under 1500 och 1600–talen, som stoppades vid Wien 1683

·            islam betraktar, och kommer alltid att betrakta, världen som binär, uppdelad i dar al–islamoch dar al–harb (krigets boning), i trogna och otrogna, och de förra har en gudomlig och oifrågasättbar plikt att erövra och underkuva de senare, en plikt att införa shari’a överallt och att göra alla otrogna till dhimmis (skyddsfolk) och slavar, vilka de har en gudomlig rätt att plundra, våldta och döda

·            alla muslimer är alltid först och främst ”soldiers of Islam”, en ockupationsmakt. Jihad är det centrala elementet i islams och muslimers väsen. De är alla, innerst inne, medeltida, extremistiska och fundamentalistiska jihadister

·            muslimer varken kan eller vill integrera sig i Europa. De är, och kommer alltid att förbli, barbarer som aldrig lämnar den islamiska världen – de tar den med sig vart de än beger sig

·            det är inbyggt i deras och deras religions DNA att misshandla sina kvinnor, fruar, mödrar och döttrar. Otrogna, dekadenta kvinnor har de gudomlig rätt att våldta

·            det ingår i muslimers natur att lura och bedra. Mot otrogna har de ett gudomligt bud att göra detta.

·            muslimer är lata och vill inte arbeta. I Europa parasiterar de på majoritetsbefolkningen och deras sociala välfärdssystem för att försvaga, söndra och ta över de europeiska länderna

·            muslimer och deras mentalitet representerar den totala motsatsen till ”oss” och ”vår” mentalitet

·            islam är en sjuk och ond religion/ideologi, att likna vid pest eller cancer

·            islam och muslimer utmärks av en okontrollerad och okontrollerbar demografi – de blir i snabb takt fler och fler hela tiden. Detta är deras starkaste vapen i deras globala jihad–ambitioner. Detta är varför Europa (och eventuellt hela den västerländska civilisationen) är dödsdömd – om ”vi” inte gör något mycket radikalt åt det

Demografer som har studerat de siffror som används av förespråkare för kontrajihadistiska tankesystem visar emellertid på två saker. Invandrare föder generellt fler barn om man endast beaktar ett kort tidsperspektiv. Men – och detta faktum ignoreras oftast av islamkritiker – om man istället ser över tid är det en tydlig trend att skillnaden mellan invandrares och ”inhemskas” födslotal minskar. Dessutom är det också viktigt att påpeka att det inte finns ett automatiskt samband mellan födslotal och barns religiositet. Uppväxt och insocialisering i det omgivande samhällets värderingar och tankar kommer också att påverka barn som är födda av föräldrar som praktiserar islam. Graden av sekularisering kommer sannolikt att öka bland andra, tredje och fjärde generations barn till invandrare.

Ytterligare en faktor som den anti-muslimska rörelsen ofta bortser från är att det inte finns ett samband mellan invandring från till exempel Mellanöstern och Nordafrika och migranternas religiositet. I Sverige uppskattas antalet människor av muslimsk kulturell bakgrund till 350000-400000, men denna uppskattning säger inte något om vad det innebär att ha en muslimsk kulturell bakgrund. I Sverige är det inte tillåtet att föra religionsstatistik och antalet praktiserande muslimer är därför inte något annat än just en uppskattning. Av den ovan angivna siffran är endast 110000 knutna till någon muslimsk organisation. Detta tycks indikera att majoriteten av ”muslimer” i Sverige de facto inte praktiserar sin religion i någon islamisk församling. Detta kan också peka på att sekulariseringen är utbredd även bland individer av muslimsk kulturell bakgrund. Graden av muslimsk praktik bland dessa invandrare kan därför vara betydligt överdriven.

Alla muslimer ljuger!

Att muslimer själva inte uttrycker, eller kraftigt förnekar, den euroarabiska konspirationen, eller i de fall muslimer talar om vikten av demokrati, mänskliga rättigheter eller integration förklarar man inom den kontrajihadistiska miljön med begreppet taqiyya. Taqiyya har historiskt varit en shiitisk angelägenhet och tolkas vanligen som att en muslim får dölja sin religionstillhörighet vid hot om våld på grund av sin tro. Då shiiter förföljts av sunnimajoriteten har man kunnat uppträda som sunnimuslim för att undvika aggression.

Bland islamofobiska och kontrajihadistiska debattörer har emellertid taqiyya kommit att betyda att det är en muslimsk plikt att ljuga för icke-muslimer, som en del av islamiseringen av världen. Denna strategiska definition av begreppet får innebörden att deltagare i den kontrajihadistiska miljön inte behöver ta hänsyn till argument från muslimer, eftersom varje uttalande som inte överensstämmer med den egna islamförståelsen kan avfärdas som förställning och lögn.

Religion och våld

Avslutningsvis kan betonas att alla religiösa traditioner liksom politiska ideologier kan användas och tolkas på ett sådant sätt att de legitimerar våld och dominans. Här är islam inte något undantag! Det är lätt att hitta exempel där islam har tolkas på ett sådant sätt att religionen har legitimerat terrordåd, erövring och patriarkala strukturer. Dessa tolkningsprinciper är dock varken unika för muslimer eller delade av alla människor som bekänner sig till religionen islam. För religionsvetare är det en central uppgift att problematisera förenklade föreställningar om religion och religiositet i samhället. Den kontrajihadistiska framställningen av islam är ett skolboksexempel på en essentialistisk, förenklad och oproblematiserad framställning. Genom att påpeka detta faktum är vårt syfte inte att försvara islam eller muslimer – något som muslimer själv får ägna sig åt. Istället är det vårt mål att genomföra en habil vetenskaplig analys som tar hänsyn till historiska och sociala förändringar liksom mångfald och förändringar över tid och rum. Det tillhör våra uppgifter som religionsvetare att identifiera fel, brister och onyanserade framställningar oberoende om dessa uttalas av religiösa ledare, politiker, debattörer, media eller kulturrasister.  

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

Nya terrorhot mot Norge

Både svensk och norsk media rapporterar att en islamisk grupp vid namn Ansar ul-Sunnah har sänt ett brev till norska media och politiker där man hotar att genomföra ett terrordåd motsvarande den 11 september eller 22 juli. Hotet kommer att realiseras om inte Norge kallar hem sina soldater från så kallade muslimska länder och slutar samarbeta med vad som kallas islams fiender. Hotet riktar sig bland annat mot statsminister Jens Stoltenberg, utrikesminister Jonas Gahr Störe och försvarsminister Espen Barth Eide. Delar av hotbrevet som har publicerats av VG lyder på följande sätt:

«Kan norske soldater ta fly til Afghanistan, så kan Osama eller Mohammed også ta fly til Norge inshaAllah. Nå må regjeringen våkne opp og ta et ansvar før denne krigen kommer til Norge. Før motparten svarer. Før muslimene tar det nødvendige skrittet. Ikke forveksle muslimenes taushet med svakhet. Dra ikke nytte av muslimenes tålmodighet. Ikke tving oss til å gjøre noe som kan unngås. Dette er ingen trussel, kun sannhetens ord. Rettferdighetens ord. En advarsel om at konsekvensene kan bli fatale. En advarsel om 11. september på norsk jord, eller større angrep enn 22. juli. Dette er til deres eget beste og til deres egen interesse.»

Förutom sitt hot om terror vill gruppen också utropa den invandrartäta statsdelen Grönland i Oslo till en islamisk stat. Istället för att muslimer födda i Norge skall utvandra till länder dominerade av islam tycks gruppen vilja upprätta en islamisk nation i Norge. Även om dessa saker kan vi läsa vidare i den del av brevet som VG har valt att publicera.

«Vi vil ikke være en del av det norske samfunnet. Og vi ser det heller ikke som nødvendighet å flytte ut av Norge da vi er født og oppvokst her. Og Allahs jord tilhører alle. Men la Grønland bli vårt. Sperr av bydelen og la oss styre den slik vi ønsker. Dette er til det beste for begge parter. Vi ønsker ikke leve sammen med skitne udyr som dere.»

Vi vet inte så mycket om Ansar ul-Sunnah, om eller hur gruppen är organiserad, om det rör sig om enbart norska individer eller om det är en transnationell rörelse. Informationen är knapphändig i media, men den norska säkerhetspolisen (Politiets Sikkerhetstjeneste, PST) tar hoten på allvar. Det finns också spekulationer om kommplingar mellan Ansar ul-Sunnah och den kända terrorstämplade organisationen Ansar al-Islam och närverket Jamaat Ansar al-Sunna som båda delvis grundats av Mulla Krekar, som sedan början av 1990-talet bor i Norge. Enligt VG:s rapportering utgörs grupperingen av olika individer knutna till nätgrupper och facebook-sidor på internet.

Om vi tittar närmare på retoriken och språkbruket så framträder en tolkning av islam som understryker att muslimer inte skall beblanda sig med icke-muslimer, att man vill förbjuda det onda och stödja det goda (här betyder det onda först och främst det som inte förknippas med islam), bekämpa polyteism och oislamiska tillägg till islam. På arabiska kallas dessa tillägg för bid’a och denna term är ett utmärkande drag för salafitiskt och wahhabitiskt influerade gruppers tolkningar av islam. Gruppen har också presenterat sig med ett emblem, föreställande den muslimska trosbekännelsen, vilket använts av flera extremistiska grupperingar – däribland Al-Qaida.

Ur ett religionshistoriskt perspektiv kan man peka på att Ansar ul-Sunnah inte är ensamma om att vilja upprätta en egen ”nation” för sina anhängare. I USA har till exempel företrädare från kristna, muslimska och nyandliga religiösa grupper försökt att bygga och skapa sina egna avgränsade områden. Två exempel är Nation of Islam och The Nuwaubian Nation som har försökt att köpa land som endast skall befolkas av gruppens egna medlemmar. Båda försöken har misslyckats på grund av interna konflikter och externt motstånd.

Man kan också konstatera att Ansar ul-Sunnahs hot i hög grad riktar sig mot samma måltavlor som Anders Behring Breivik gjorde i sitt terrordåd. Båda ser mångkulturalism, religionsfrihet och det öppna demokratiska samhället som något negativt och ur dessa perspektiv finns det likheter mellan Ansar ul-Sunnah och Breiviks argumentation. Genom sin retorik – till exempel att allt oislamiskt är negativt och att det norska samhället är något dåligt – spelar också kontrajihadistiska miljön som vi också har analyserat i tidigare inlägg i händerna.

Trots att de på andra sätt är varandras motpoler kan man alltså finna likheter mellan våldsbejakande islamisk extremism och terrorister som Breivik. Den senare har ju också själv uttryckts att han lärt av al-Qaidas metoder. Sådana beröringspunkter har även uppmärksammats av den svenska säkerhetspolisen som visar att personer som attraheras av våldsbejakande ideologier har flera likheter – ett faktum som gäller oberoende om de väljer en vänster, höger eller religiöst motiverad livsåskådning. I sammanhanget kan man emellertid notera att media oftare tycks rapporterar om islamiskt motiverad våldsbejakande extremism än om högerextremism som ett hot mot det öppna samhället. Denna mediala ensidighet – uppmärksammad bland andra av den norske journalisten Øyvind Strømmen – skall givetvis inte förstås som att islam inte kan tolkas på ett sådant sätt att religionen kan legitimera våld och extremism. Som vi har skrivit om flera gånger här på bloggen så är dessa tolkningar dock inget unikt eller exklusivt för islam och muslimer.

Om Ansar ul-Sunnah avser att realisera sina hot eller inte är svårt att sia om. Det är viktigt att sådana hot tas på stort allvar. På senare tid har flera islamistiska extremister kunnat gripas innan de utfört planerade terrordåd – inte minst genom ett viktigt kartläggningsarbete av säkerhetspolisen och ett lyckt samarbete över nationsgränserna. Precis som extremistiska rörelser lär av varandras metoder, kan förhoppningsvis säkerhetspolisen använda sig av erfarenheter från de senaste tio årens arbete med islamistisk extremism i kartläggningen och förhindrandet även av annan extremistisk våldsbejakande verksamhet – vare sig denna kommer från höger eller vänster.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Lars Vilks talar på anti-muslimskt möte i USA

Strax efter Swedish Defense Leagues möte i Stockholm som vi har skrivit om här på bloggen rapporterade ett flertal media att den svenske konstnären Lars Vilks skall tala på ett anti-muslimskt möte i New York, USA. Mötet som skall hållas den 11 september arrangeras av den löst sammansatta organisationen SION (Stop Islamization of Nations). Bakom förkortningen SION återfinns bland annat Pamela Geller och medlemmar ur EDL (English Defense League) som bland annat är drivande krafter i den globala anti-muslimska counter-jihad rörelsen och som också stod bakom mötet i Stockholm.

Lars Vilks som framför allt har gjort sig känd för sin provocerande konst och speciellt för sin rondellhundsteckning av Muhammad, islams profet, motiverar sitt deltagande med att han är nyfiken på vad människorna i SION säger. I en intervju med Helsingborgs Dagblad säger han:

”Jag har ju läst en del om organisationen och vet hur de tänker. Men jag vill gärna bilda mig en mer konkret bild genom att åka till New York. Jag ser det som en del av mitt projekt.”

Däremot är Vilks noga med att poängtera att hans nyfikenhet inte skall ses som att han sympatiserar med de åsikter som återfinns inom Counter-jihad rörelsen. Samtidigt ger han uttryck för att islam inte tycks vara förenligt med ett modernt samhälle. I en uppföljningsintervju som publicerats av Sveriges Radio säger han bland annat att muslimer inte har ”har en chans att bibehålla sina religiösa föreställningar” eftersom dessa ”är olämpliga att föra in i ett modernt samhälle.” Direkt efter citatet förklarar Vilks dock att han anser att vissa muslimer givetvis kan passa in i det moderna samhället, men att dessa röster är allt för svaga i dagens debatt. 

Precis som Anna-Sofia Quensel från Expo påpekar i Helsingborgs Dagblad tycks Vilks deltagande i den anti-muslimska demonstrationen i New York framför allt handla om yttrandefrihet. Efter publiceringen av Muhammad som rondellhund har Vilks utsatts för hot och mordförsök och ur detta perspektiv är hans engagemang och åsikt i yttrandefrihetsfrågan kanske inte så svår att förstå. Samtidigt är det uppenbart att anti-muslimska krafter kommer att utnyttja Vilks som ett affischnamn och ur deras perspektiv är reaktionerna på hans teckningar ett exempel på vad islam ”egentligen” står för och vad som kommer att hända när muslimer får diktera villkoren för vad man får säga och inte säga.

Trots att frågan om yttrandefrihet och religionsfrihet ofta kan skapa konflikter och motsättningar är det viktigt att betona att konflikten kring Lars Vilks också innefattar en mängd olika och motstridiga röster. Till skillnad från händelserna och reaktionerna i Danmark efter publiceringen av tidningen Jyllands-Postens Muhammad-karikatyr var reaktionerna i Sverige betydligt mer nyanserade. Bland annat reagerade statsministern Fredrik Reinfeldt på ett helt annat sätt än sin danska kollega när Vilks-konflikten startade. Dialog och samtal var ledord i Sverige, medan konflikt och motsättningar ökade över tid i Danmark. Flera muslimer i Sverige uttryckte att de var upprörda över Vilks teckning, men att de samtidigt accepterade att han fick framställa sin konst som han ville. Även om det finns behov av nyansering är det också viktigt att understryka att Vilks faktiskt också har utsatts för mordförsök på grund av sin konst. Men huruvida Vilks konstprojekt bidrar till ökad dialog och en konstruktiv diskussion om yttrandefrihetens gränser eller om hans engagemang snarare bidrar till konflikt och ökade motsättningar är öppenfråga som kan besvaras på en mängd olika sätt. Samtidigt som det är viktigt att alla former av religionstolkningar som legitimerar våld måste kritiseras och förkastat i ett öppet demokratiskt samhälle är det också viktigt att belysa och analysera hur och på vilka sätt en ensidig religionskritik (i detta fall i form av den anti-muslimska counter-jihad rörelsen) snarare bidrar till att uppfylla sina egna farhågor och skapa motsättningar snarare än lösningar på samhälleliga problem. Vi har all anledning att återkomma till frågor och konflikter som berör spänningen mellan yttrandefrihet, religionsfrihet och politik i framtida inlägg här på bloggen.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

Counter Jihad - intervju med Anna-Sofia Quensel

I morgon, lördag 4 augusti, hålls ett så kallat kontrajihadistiskt möte hållas i Stockholm. Med anledning av detta publicerar vi några inlägg som rör denna gruppering eller åsiktsgemenskap på Religionsvetenskapliga kommentarer.

Counter jihad, eller den kontrajihadistiska åsiktsgemenskapen, har fått allt mer uppmärksamhet efter Anders Behring Breiviks terrordåd för ett år sedan. Breviks relation till rörelsen har nyligen speglats i boken Det mörka nätet – om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa av den norske journalisten och terrorexperten Öyvind Strömmen. Sedan terrordåden förra sommaren har även svenska säkerhetspolisen fått upp ögonen för rörelsen och dess eventuella våldspotential.

Demonstrationstillstånd för manifestationen har tydligen sökts av Swedish Defence Leagues (SDL) talesperson – före detta Sverigedemokraten – Isak Nygren. Nygren var också en av dem som fick Anders Behring Breiviks manifest mailat till sig strax innan terrordåden i Norge för ett år sedan. Närmare kopplingar med den kontrajihadistiska rörelsen har också Sverigedemokraternas Ted och Kent Ekeroth ha, vilket uppmärksammats av Uppdrag granskning.

För att få veta mer om kontrajihadismen har vi ställt några frågor till Anna-Sofia Quensel på EXPO reasearch.

1. När man läser på nätet verkar SDL organisera mötet. Vad vet ni om SDL? Hur många är de och hur är de organiserade? Har de kapacitet att initiera och organisera ett sånt här möte, eller tror du att beslutsvägarna ser annorlunda ut?

Formellt sett är det SDL som arrangerar mötet i den meningen att det är Isak Nygren, officiell talesperson för SDL, som ansökt om demonstrationstillståndet. Men vi vet att idén till att hålla mötet i Stockholm emanerar från en strategidiskussion inom British Freedom Party där Tommy Robinson och hans kusin Kevin Caroll är vice partiledare. Det vill säga, det är SION – Stop Islamization of Nations – med Pamela Geller, Robert Spencer och Anders Gravers i spetsen som tillsammans med English Defence League (EDL) är initiativtagare till mötet.

SDL känner vi inte mycket till om. De har hittills inte organiserat någon egen aktivitet i Sverige. De försökte delta vid demonstrationen mot Göteborgsmosken i våras, men blev avvisade av arrangörerna Försvarskåren Sveriges Självförsvar eftersom SDL var "för sionistiska". SDL deltog i Århusdemonstrationen i maj 2012 då European Defence Leagues bildades. Isak Nygren höll tal. Enligt honom själv var det bara han som var närvarande från SDL.

För några dagar sedan uppgav Isak Nygren i en intervju att de var cirka 80 medlemmar.

på facebook finns det en division i Göteborg, Stockholm och i Malmö. Men hur många de i verkligheten är vet vi inte.

2. Kontrajihadismen verkar vara en ganska amorf företeelse - ett löst sammanhållet nätverk, en åsiktsgemenskap, en sammanslutning av organisationer. Hur skulle du vilja karaktärisera Counter Jihad (CJ)?

Precis som du gör här - ett löst sammanhållet nätverk av organisationer, bloggare och individer som delar en gemensam åsikt att västvärlden är utsatt för islamisering etc.

3. På en poster för mötet annonseras att bland andra Pamela Geller, Roberts Spencer, Anders Gravers och Tommy Robinson ska komma. Skulle du kunna säga något kort om vilka positioner dessa fyra har inom CJ? Är det bekräftat att dessa verkligen kommer? Vilka svenska aktörer skulle du räkna till CJ, utöver SDL?

Samtliga dessa 4 tillhör "eliten" inom den kontrajihadistiska rörelsen. Anders Gravers är upphovsmannen till de olika Stop Islamization-rörelserna. Han bildade 2005 Stop islamisering af Danmark, 2007 Stop Islamisation of Europe, överlämnade Stop Islamisation of America till Geller och Spencer 2010 och 2012 bildades Stop Islamisation of Nations. Anders Gravers olika SIO-organisationer har samarbetat och samarbetar med English Defence League och Danish Defence League. Anders Gravers var även en av arrangörerna till den första kontrajihadistiska konferensen i Köpenhamn 2007.

Här finns en översikt över de kontrajihadistiska mötena som genomförts hittills.

Pamela Geller driver bloggen Atlas Shrugs och är en av de mest framträdande personerna inom den amerikanska kontrajihadistiska rörelsen. Hon och Robert Spencer är vad man skulle kunna kalla för ett radarpar. De driver tillsammans kampanjen mot Ground Zero Mosque i New York och de arrangerar protestmöten i New York. Båda lyckas även med att få uttala sig i mainstrea- media och de deltar ofta på varandras bloggar och i olika diskussioner. Robert Spencer driver bloggen Jihad Watch. De har inbjudit EDL till att delta och tala på deras möten i New York. Tommy Robinson fick dock inreseförbud, men andra representanter för EDL har istället hållit tal. Både Geller och Spencer värderar EDL högt.

Här kan man läsa mer om Spencer och Geller.

Utöver SDL så skulle vi idag vilja säga att Ingrid Carlquist från Svenska tryckfrihetssällskapet kan räknas in i rörelsen. Carlquist deltog och talade vid rörelsens konferens i Bryssel i början av juli i år där även Tommy Robinson talade. Sverigedemokraterna Ted och Kent Ekeroth har var för sig deltagit vid några av counterjihadkonferenserna 2007 och 2008. Kent Ekeroth inbjöd Alan Ayling/Alan Lake (en av grundarna och finansiärerna till EDL) till en Sverigedemokratisk konferens i Malmö och Robert Spencer höll en föreläsning om islamisering för Sverigedemokraterna i Almedalen 2010.

4. Vet ni något om hur dessa möten finansieras?

Nej. Men vi vet att Geller och Spencer t.ex. har stöd från olika donatorer i USA.

5. Många har pekat på kopplingar mellan Anders Behring Breivik och CJ, hur ser dessa ut enligt dig? När man läser uttalanden av personer engagerade i CJ tar de vanligen avstånd från ABB och understryker att de är emot alla former av våld. Utgör CJ någon form av hot? Har de en våldspotential?

Breivik inspirerades av rörelsen. Men CJ tar avstånd från hans handlingar. Precis som du säger så tar de avstånd från våld och menar att de är en fredlig proteströrelse. men flera av EDLs supportrar och medlemmar har fällts för våld i samband med sina demonstrationer i England.

Simon Sorgenfrei,

Doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet