Religion, tjuvjakt och elfenben

Senaste numret (nr 10) av svenska National Geographics innehåller en mycket intressant artikel (26 s.) som delvis handlar om religion. Temat är den illegala jakten på och försäljningen av elfenben. Artikeln beskriver att en väsentlig del av det elfenben som kommer ut på marknaden är resultat av illegal slakt av savann- och skogselefanter i Afrika och till del av asiatiska elefanter.

Artikeln berättar även om elfenbenets fortsatta symbolvärde i religiösa kretsar. Artikelförfattaren Bryan Christy undersöker hur handeln ser ut i Sydostasien, Kina och Japan men konstaterar att även turister från t.ex. USA handlar elfenbensföremål i området. Inom sydostasiatisk katolicismen används elfenben sedan länge i helgonikoner i statyform och Vatikanen har vägrat att skriva på CITES, ett avtal som innebär ett förbud (med vissa undantag) mot elfenbenshandeln. Även inom t.ex. thailändsk buddhism och i Kina ses elfenben som ett heligt material som kan skydda mot onda andar.

Elfenben används i amuletter, för helgonikonstatyetter (inte minst av Santo Niño de Cubo – ett filippinskt helgon), krucifix, rökelsekar, statyetter av Jesus som barn, buddhastatyetter, men även i mindre uppenbart religiösa föremål som kan uppfattas som lyckobringande som ringar och armband.

En sämre del av artikeln är när Christy skriver om den katolsk-muslimska kopplingen. Denna koppling är mellan katoliker i egenskap av en religiös grupp och muslimer i egenskap av etnisk grupp. Som på många håll i världen benämns etniska grupper med deras religiösa tillhörighet. När Christy lyssnar till katoliker som berättar om hur heligt elfenben är för dem och sedan berättar att det säljs till tillverkarna av muslimska smugglare borde Christy sett att här kan uppstå en begreppsförvirring. De berörda muslimerna smugglar knappast elfenben i egenskap av religiösa eller av religiösa skäl.

Det är dock ett mindre skönhetsfel. Artikel är läsvärd och sätter fokus på hur problematiskt det är att tänka om gamla traditioner även när många är medvetna om problematiken kring den tjuvjakt (som även inkluderar mord på parkvakter), smuggling och internationell kriminalitet som omgärdar elfenbenet. Men det är klart – det onda görs ogjort när det framställs ett heligt föremål av elfenben.

Jonas Otterbeck, docent i islamologi, Lunds universitet

En blodig historia

En kapsel med blod från den avlidne påven Johannes Paulus II, insamlat i samband med mordförsöket mot honom 1981, kom på villovägar i veckan, men återfanns strax igen. Reliken transporterades i en prästs ryggsäck som blev stulen ombord på ett tåg från Rom på väg mot en helgedom norr om staden, där reliken skulle ställas ut till allmän beskådan.

Relikkult återfinns som en central del i flera av de stora religiösa traditionerna. Kroppsliga rester av heliga personer, deras personliga tillhörigheter och andra ting som de varit i direkt kroppslig kontakt med är föremål för vördnad, och tänks ofta bära på en speciell positiv kraft som kan spridas vidare genom fysisk kontakt. 

Detta utgör en del av ett större fenomen av föreställningar om "positiv smitta" som tillsammans med "negativ smitta" blivit föremål för en hel del psykologisk forskning under de senaste 25 åren. Tyvärr har resultaten av denna forskning inte uppmärksammats i någon högre utsträckning bland religionsvetare, trots dess uppenbara relevans. 

Måhända står en av förklaringarna till detta att finna i den koppling många religionsvetare gör mellan "smitta" och antropologen James Frazers (d. 1941) kategoriseringar av olika typer av magi, där han förknippade smittotänkande av detta slag med primitivitet, och ett tidigare, förbipasserat skede i mänskligheten kulturella evolution. 

Den nämnda psykologiska forskningen visar dock med all önskvärd tydlighet att smittotänkandet, positivt och negativt, ingalunda är något "primitivt", utan allt tyder på att det är en så gott som allmänmänsklig företeelse. En stunds eftertanke kan styrka detta. Nog kan man se vissa likheter mellan påven Benedictus XVIs vördnadsfulla kyssande av ampullen med företrädarens blod på bilden här intill med ett svenskt dagisbarns förtjusning och glädje över Eric Saades autograf, eller för den delen med det faktum att popstjärnan Britney Spears tuggade tuggummi 2004 betingade ett pris på 14000 dollar på Ebay.  

Jonas Svensson, docent i religionsvetenskap, Linnéuniversitetet