Jag
har tidigare skrivit om behovet av att analysera kopplingen mellan religion och
ekonomi, ett område som allt för ofta negligeras i både forskning och den
allmänna diskussionen om religion i samhället. Två tydliga exempel på denna
koppling har nyligen belysts i media.
Det
första exemplet är hämtat från Zaragoza, Spanien, och kvinnan som försökte och
misslyckades att restaurera en väggmålning föreställande Jesus. Istället för
att återställa den fuktskadade fresken lyckades kvinnan att förstöra
bilden och skapa en bild av Jesus som mest liknande en ”hårig apa” för att
använda medias språkbruk. Händelsen som blev en snackis i sociala media har nu
visat sig vara en smart, om än omedveten, marknadsföringsstrategi. Kyrkan i
Zaragoza har haft fler än 30000 besökare sedan händelsen och nu tar kyrkan
betalt från den som vill gå in och se på väggmålningen. ”Konstnären” Cecilia
Giménz har dock blivit sur eftersom hon också vill ta del av dessa
intäkter! Från att ha varit ångerfylld och ledsen har både konstnären och
kyrkan sett en möjlighet att tjäna pengar på det nya intresset för kyrkan.
Det
andra exemplet är hämtat från USA och portalfiguren för de anti-muslimska
rörelserna Freedom Defense Initiative
och Stop Islamisation of America,
Pamela Geller, som nyligen har köpt anti-muslimsk reklam som skall placeras ut
i New Yorks transportsystem. Geller har tidigare besökt det anti-muslimska
kontrajihadistiska mötet i Stockholm och Lars
Vilks har nyligen deltagit i aktiviteter i New York som har organiserats av
Geller. Enligt Aftonbladet
lyder de anti-muslimska reklamtexterna på följande sätt: ”I ett
krig mellan vilken civiliserad man som helst och en vilde, stöd den
civiliserade mannen. Stöd Israel. Besegra Jihad”
samt ”Det är inte islamofobi, det är islamorealism”. Den sista texten syftar på våldsamma attacker som utförts av
muslimer i västvärlden. Den ansvariga myndigheten för New Yorks transportsystem
(MTA) har försökt att stoppa ”reklamen” men har inte lyckats eftersom det är en
yttrandefrihetsfråga. Muslimska organisationer har dock uppmanat MTA att skänka
intäkterna från reklamen till stöd för mänskliga rättigheter och de konstater
uppgivet att det är lagligt att vara ”trångsynt och rasist” i USA
enligt Aftonbladets rapportering.
Geller tillbakavisar all kritik och menar att det är hennes rättigheter att få
uttala sig som hon vill och att hon inte tar något ansvar för eventuella
attacker som affischerna kan provocera fram. En argumentation som vi känner
igen från de senaste dagarnas kontrovers kring filmen The
Innocence of Muslims och de nya satiriska anti-muslimska teckningarna i Frankrike.
Om vi
åsidosätter innehållet i Gellers reklamkampanj (ett ämne som vi har skrivit om
flera gånger tidigare)
och de våldsamma
reaktioner som filmen The Innocense of Muslims har skapat är det intressant
att notera vilken betydelse pengar tycks ha för både stöd till och kritik av
religion. Även i Sverige har organisationen Humanisterna köpt reklamplatser för
att uppmana människor att tänka själva och tillslut lämna religionen bakom sig.
Den som vill kan till och med göra testen ”Gud finns nog inte” på nätet. Reklam,
må den vara pro-religiös eller anti-religiös, är ett tydligt exempel på
religionens plats i det offentliga rummet. Diskussionerna som följde efter
Gellers kampanj i New York visar också att religionskritik tangerar frågor som
rör yttrandefrihet liksom frågor om hets mot folkgrupp och rätten att kunna praktisera
religion. Det offentliga rummet blir på detta sätt en spelplan för olika
intressen när det gäller religion och religiositet. Kanske är det så att den
som har mest pengar också kommer att ta över det offentliga rummet och den
publika diskussionen om religion i en snar framtid. Men hur rimmar detta faktum
med att de flesta religiösa organisationer de facto inte vill framhålla och
skryta om sina handlingar i den publika diskussionen? Att göra reklam för hur
många hembesök och hemlösa som olika religiösa organisationer genomför och hjälper
känns förmodligen främmande och långt från den dagliga praktiken för många
troende. Men för att överleva i en konkurrensutsatt situation med allt fler
alternativ och en krympande ekonomi tycks ekonomiska frågor bli allt viktigare
för religiösa organisationer. Kanske är det så att PR-konsulter och ekonomer
kommer att bli framtidens ledare inom kyrkor och andra religiösa
organisationer. Och de samfund som inte vill beakta dessa frågor kommer kanske
att gå en allt svårare framtid till mötes – eller vad tror ni?
Göran
Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
