Saudiska kvinnor i rådgivande församlingen

Den 25 september 2011 talade kung Abdullah inför Majlis al-Shura, den rådgivande församlingen, och sade att i början av 2013 skulle kvinnor få delta i församlingen och att från 2015 skulle de också få rösta och ställa upp i val till kommunfullmäktige. Idag rapporterar t.ex. DN och SvD att kungen nu i ett dekret ändrat stadgarna som hädanefter ger kvinnorna en femtedel av platserna. Av den rådgivande församlingens 150 platser kommer alltså 30 vara garanterade för kvinnor. Det är ett stort framsteg då ingen kvinna tidigare har kunnat vara medlem.

Då kung Abdullah höll sitt tal i 2011 kallade liberala saudier och kvinnoaktivister detta för något historiskt. Kungen sade att ända sedan profeten Muhammads tid hade kvinnor haft giltiga åsikter som inte skulle betraktas som marginella. Men många av de religiöst lärda ansåg att det inte fanns religiöst stöd för kungens beslut, som alltså ändå drevs igenom.

I Saudi får t.ex. kvinnor inte köra bil och är beroende av manlig eskort och tillåtelse vid resor t.ex. Det här kan därför ses som ett stort steg för kvinnors ökade deltagande i det politiska livet i Saudiarabien.

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola

Wahhabitisk religionsdialog?

Tidningen Dagen rapporterar om det interreligiösa projektet KAICIID. Nu står ju religionsdialogprojektet som spön i backen, så varför skriver man om just detta? Jo, för att KAICIID är en akronym för King Abdullah bin Abdulaziz International Centre for Interreligious and Intercultural Dialogue, och Abdullah är ingen annan kungen av Saudi Arabien. Ett land få förknippar med interreligiös dialog. Den islamtolkning som dominerar i Saudiarabien, Wahhabism, framställs ofta – kanske med all rätt – som en av de minst toleranta tolkningarna av religionen idag. KAICIID är ett projekt initierat av Kung Abdullah i samarbete med Spanien och Österrike. Även Istanbuls kristne patriark Bartolomeus I och den israeliska rabbinen David Rosen är engagerade i projektet.

Kritiska och misstänksamma röster har heller inte låtit vänta på sig. Projektet har anklagats både för hyckleri och för att vilja sprida radikal islam i samhället, enligt Dagens rapportering. De skriver också att saudiska människorättsaktivister har ifrågasatt varför inte centret öppnas i Saudiarabien, utan i Wien (vilken är lite roligt efter som de muslimska Osmanernas belägring av just Wien år 1683 bland islamrädda ofta får symbolisera muslimsk fientlighet och drömmar om världsherravälde). Andra kritiska röster har menat att KAICIID kan komma användas av Saudiarabien för att överskugga människorättsöverträdelser och frånvaron av religionsfrihet på hemmaplan. På organisationens hemsida kan man emellertid läsa: 

THE KAICIID VISION

Vision: Religion as enabler of respect and reconciliation.

Mission: Acting as a hub, facilitating interreligious and intercultural dialogue and understanding, to enhance cooperation, respect for diversity, justice and peace.

Role: The Centre will act as a hub among followers of different religions and cultures, empowering others already working in the field of dialogue and promoting harmony and cooperation. 

Strategic Objectives:

·         Generate, develop and disseminate knowledge in the area of Interreligious and Intercultural dialogue;
·         Cultivation and promotion of respect for differences through dialogue;
·         Create bridges, address conflict and promote collaboration amongst diverse groups.

Kanske är förvåningen och misstankarna förståliga. Det vore också intressant att veta om man på centret har för avsikt att föra dialog också med företrädare för Baha’i eller Ahmadiyya-islam – religiösa traditioner som de flesta muslimer har svårt att acceptera som autentiska. Baha’ier och anhängare av Ahmadiyya har också fördömts och förföljts bland annat i Saudi Arabien.

Om KAICIID ska ses som ett slugt försök av kungen att leda uppmärksamheten från inhemsk opposition eller att bättra på Saudis internationella rykte, eller om det kan ses som ett ärligt yttryck för en religiopolitisk förändring återstår att se.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Sociala medier och ökad kontroll av kvinnor

Det är vanligt att förknippa ny informationsteknik med positiva egenskaper som ökad demokratisering och en större möjlighet att göra sin röst hörd. Speciellt tydligt är kanske denna utveckling i den pågående arabiska våren och den begynnande demokratiseringen av Mellanöstern och Nordafrika. Men samtidigt som det finns en stor tilltro till sociala media som Facebook, youtube, SMS och internet är det många som också har framhållit teknikens dystopiska potential. Likt George Orwells mörka framtidsroman 1984 kan ny teknik användas för övervakning och kontroll. Ett tydligt exempel på denna funktion återfinns i GP:s reportage om hur Saudiarabien har låtit installera en ny funktion som har kopplats till landets nya digitala pass. Så fort en kvinna lämnar Saudiarabien sänds ett SMS till kvinnas "förmyndare", det vill säga till hennes make eller far enligt GP.

Teknikens införande har dock skapat upprörda känslor i både Saudiarabien och i flera sociala medier. Bland annat har kvinnorättsaktivisten Mamal al-Sherif lagt ut information om den nya tekniken på Twitter. I GP publiceras till exempel följande upprörda röst:

"Om jag behöver ett sms för att veta om min fru lämnar Saudiarabien är jag antingen gift med fel kvinna, eller så behöver jag en psykiatriker"

Den nya tekniken drabbar först och främst kvinnor i Saudiarabien, men också gästarbetare och privatanställda utlänningar som är anställda av Saudier. Detta är ett tydligt exempel på att ny teknologi också kan användas för kontroll och för att upprätthålla patriarkala strukturer som bygger på en tydlig uppdelning och separation mellan män och kvinnor.

Samtidigt som detta är ett typiskt exempel på en dystopisk funktion är det uppenbart att ny teknologi också har en potential att utmana rådande politiska, religiösa och kulturella strukturer. Det är dock uppenbart att det inte finns en given utveckling i och med att ny teknologi introduceras. Återigen är det viktigt att betona att tekniken kan användas både i "befriande" och "bevarande" strukturer och att det är människors avsikter som styr hur tekniken kommer att brukas i samhället.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

IKEA i Saudi: en snabbanalys

I samtliga nyhetsmedia hör vi idag om hur IKEA i sin katalog för Saudiarabien har retuscherat bort kvinnor ur annonser. Detta är dock inte den enda förändringen. Att bläddra  (digitalt) i den saudiska katalogen  och den svenska motsvarigheten ger lite känsla av mitt favoritinslag i barndomens serietidningar: ”Finn fem fel”. 

Aftonbladet,  DN, SvD, GP och Metro mfl publicerar nu på sina hemsidor bildspel där man kan jämföra katalogerna, men här är det fråga om enbart ett axplock. Det är uppenbart inte bara så att kvinnor och flickor, och även en del män, systematiskt retuscheras bort ur flera bilder, utan också att det i flera fall verkar ha funnits två uppsättningar bilder. I andra fall är bilder som finns i den svenska katalogen helt enkelt borttagna från den saudiska.  En tjejmiddag på sidan 119 i den svenska katalogen har till exempel uppenbarligen aldrig ägt rum. Retuscheringar (utan borttagande) förekommer också. På sidan 154 har en kvinna i den saudiska versionen försetts med strumpor och blivit av med sina örhängen. Eftersom fotot är taget bakifrån och kvinnan sitter i en stol, har hon helt enkelt blivit en man, eller?

Man kan särskilt notera en genomgående skillnad mellan katalogerna. Medan vissa produkter i den svenska katalogen visas tillsammans med en bild på den person som designat, saknas dessa bilder helt i den saudiska katalogen. De flesta av dessa designers är män, men här har alltså alla tagits bort oavsett kön. Ingen särbehandling i detta fall alltså.

Men nu är det uppenbarligen inte bara kvinnor som anses problematiska att ha med på bild. Jag kunde vid bläddringen också notera vissa små intressanta detaljer. På en bild från ett kök, som i den svenska varianten har flera människor, en hel familj med tre generationer (tolkar jag det som) har i den saudiska varianten helt rensats på folk. Men inte bara det. En ölflaska, och en flaska olivolja (i formen misstänkt likt ett välkänt whiskeymärke) har också försvunnit. Vidare, på en annan sida har en tavla med streckfigurer företällande  en pingvin, en tax, en flamingo och en häst ersatts med en tavla med orchidéer (258/259). Mer väntat var kanske att den saudiska katalogen, till skillnad från den svenska, inte har någon reklam för korv i restaurangen.

Det bör i ärlighetens namn sägas att alla kvinnor och flickor inte är borttagna. Det finns bilder kvar, och det skulle krävas en med djupgående analys än den som kan genomföras här för att diskutera varför vissa bilder fick vara kvar och inte andra. Man kan också notera att annan religionsutövning än islam inte verkar vara ett problem på samma sätt. På sidan 54 kan man till exempel se en mediterande man i lotusställning. 

Jämförelsen mellan de två katalogerna tål att göras mer ingående än vad jag gör här, men man kan notera en sak. Det är uppenbart att vi här har ett exempel på det som nu lyfts ett flertal gånger på denna blogg: betydelsen av att analysera olika relationer mellan religion och ekonomi.  Det är inte orimligt att tänka sig att företag med global marknad lägger möda på att försöka tillmötesgå förväntade religiösa känslor hos potentiella konsumenter, och även anpassar sin marknadsföring på basis av dessa förväntningar. Jag skulle vilja att någon studerade IKEAs och andra multinationella företags marknadsföring ur detta perspektiv. Jag misstänker att det finns en hel del intressant material att tillgå.

I det specifika fallet med Saudiarabien är en  rimlig analys (även om mer fakta krävs) att eftersom katalogen är ämnad för massdistribution har samarbete med saudiska myndigheter skett för att möjliggöra en sådan. Det är rimligt att anta att utan modifieringar i enlighet med myndigheters önskemål hade sådan distribution inte kunnat genomföras. IKEAs kataloger för Kuwait, Förenade Arabemiraten, Malaysia och Turkiet har inte motsvarande modifieringar (avseende kvinnors synlighet). Åtminstone inte vid en snabbkoll, men närmare studier behövs (komparativ IKEAlogi?).  

Uppdatering 2012-10-03:
Historien har tagit en ny vändning. Expressen rapporterar om att en officiell representant för Saudiarabien i Sverige nu kritiserar IKEA för raderandet av kvinnor, och uppmanar företaget att be svenska kvinnor om ursäkt (!). Min tolkning att det hade något att göra med massutskick var nog korrekt, men däremot verkar det vara så att IKEA själva gjort bedömningar av vad som skulle kunna passera/inte passera saudisk granskning. Har vi här ett exempel som visar på hur förutfattade meningar, och brist på fakta, kan leda helt fel?

Jonas Svensson, docent i religionsvetenskap vid Linnéuniversitetet (och byislamolog i Agunnaryd; ni vet A:et i....ja just det)

YouTube stoppas i flera länder

Efter publiceringen av trailern till den anti-muslimska filmen ”Innocence of Muslims” har ett flertal länder som framför allt domineras av muslimer försökt att stoppa och blockera ut sociala medier som YouTube. Detta gäller till exempel Iran och Saudiarabien. Att förhindra oönskad information från informationskanaler som internet, facebook och YouTube har dock visat sig vara mycket svårt, ett faktum som inte minst ledare i Egypten, Tunisien, Libyen och Syrien har blivit medvetna om under den så kallade arabiska våren.

Samtidigt som länder som Iran och Saudiarabien kan ange religiösa skäl för att försöka stoppa filmen är det uppenbart att dessa två länder också kan ha anledning att försöka hindra sociala medier som kan orsaka politisk och social oro. I flera fall där demonstrationer och protester har uppstått har religiösa frågor används för att mobilisera massorna mot dels utländska intressen och dels mot missförhållanden i det egna landet. Ur dessa perspektiv kan länder som Iran och Saudiarabien ha flera skäl att försöka begränsa tillgången till sociala medier. Samtidigt som dessa medier gör det möjligt att skärpa kontrollen över medborgarna är det också uppenbart att de erbjuder oanade möjligheter att ifrågasätta rådande ordningar.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Ramadan, OS och elitidrott: Förlust efter 82 sekunder, en seger för kvinnligt deltagande

Det var över på 82 sekunder, men det kommer att kommas ihåg som en av de mest minnesvärda ögonblicken i OS. Wojdan Ali Seraj Abdulrahim Shahrkhanis förlust på mattan igår ​​hyllas som en seger för kvinnor i Saudiarabien, en seger som skulle ha verkat otänkbar om inte tusentals fans i London och miljontals hemma Saudiarabien inte hade sett det med egna ögon.

Wojdan Ali SerajAbdulrahim Shahrkhani är en av två kvinnor som för förstagången tävlar för Saudiarabien i OS. Dock kunde hennes deltagande enbart säkras efter att olympiska kommittén medlat mellan Internationella Judo Fedrationen och den Saudiarabiska OS delegationen om hon skulle få bära sjal under tävlingen. Tidigare hade det nämligen sagts att sjal inte skulle tillåtas i judo under OS, men det beslutet kunde som sagt var ändras efter medling. Av ett uttalande från IOK framgår att "den lösning som valts garanterar en bra balans mellan säkerhet och kulturella överväganden."

Man kan tycka att det är något märkligt att Internationella Judo Federationen inte kunde godkänna sjal på en gång då t ex Asiatiska Judo Förbundet tillåter muslimska kvinnor att bära sjal under tävlingar och att det inte tycks vara en kontroversiell fråga inom andra kampsporter.

Publiken vrålade så Shahrkhani steg in på mattan för sin kamp mot Melissa Mojica från Puerto Rico. Egentlighen handlade det inte om vem som skulle vinna,  i en tävling där alla andra har svart bälte och Shahrkhani endast blått är utgången given. Shahrkhani såg trevande ut från början, de två tävlande cirklade runt varandra i ungefär en minut innan Mojica (rankad 24a i världen) tog tag i Shahrkhanis krage med ett säkert grepp och vände henne på rygg. Matchen avgjordes efter 82 sekunder. När Shahrkhani kom på fötter igen rättade hon till sin huvudbonad, de två kvinnorna bugade för varandra och lämnade mattan under publikens jubel. 

 

Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap, Södertörns högskola.