Religioners överlevnad beror på hur barnen undervisas och fostras

Något som är religionsvetenskapligt intressant att studera är religionsundervisning, detta görs bland annat inom den subdisciplin till religionsvetenskap som vi kallar religionsdidaktik. Inom alla religiösa traditioner finns en medvetenhet om nödvändigheten att undervisa den uppväxande generationen om den egna religionen, men kanske framförallt in i religionen. Överallt i världen görs detta i människors hem, men också i församlingars egna religionsundervisning, som t ex kyrkors söndagsskolor eller moskéers koranundervisning. I Washington Post kan vi läsa att den här helgen uppmärksammas barn i många amerikanska kyrkor just av den anledning att framtiden för olika församlingar beror av barnen. Det är också just detta som gör studiet av olika religiösa församlingars religionsundervisning så intressant. I sin religionsundervisning formulerar varje församling vad de tycker är viktigt för den framtida generationen att känna till. Den som undervisar barnen, läraren, väljer ur sin egen kunskapsarsenal det som hon eller han tycker är viktigast att kunna. Lika intressant som att se vad som väljs att förmedlas till barnen är vad som inte väljs. Finns det t ex aspekter av religionen som läraren inte tycker är relevant? Varför tycker läraren det? Genom att studera just religionsundervisning blir det faktum att religioner är ett föränderligt fenomen mycket tydligt. Det som undervisas i olika religiösa församlingar 2012 är inte detsamma som undervisades 1912, urvalet speglas nämligen i hög grad av samtiden.

Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap, Södertörns högskola