Religionskonflikter kring samkönade äktenskap

För några dagar sedan skrev jag en kort text om konflikterna kring utnämningen av Tonio Borg från Malta som EU-kommissionär. Enligt kritikerna - bland annat svenska Cecilia Wikström (FP) - representerar Borg en gammalmodig och förlegad syn på äktenskap, kvinnors rättigheter i samhället och homosexualitet. Tidningen Världen idag menade dock att Borgs åsikter representerar en traditionell kristensyn och att han står för värden som många människor har i Europa. Till viss del tycks denna slutsats vara rimlig.

Under veckan har flera olika media (bland annat EXPO, Expressen och SvD) rapporterat att den franske presidenten François Hollandes förslag att legalisera samkönat äktenskap har möts med kraftiga protester och mer än 100 000 människor skall ha deltagit i demonstrationer mot ändringen av lagen. Sedan 1999 kan homosexuella i Frankrike registrera partnerskap, men de har inte rätt att gifta sig vilket bland annat förhindrar homosexuella från att adoptera barn. Kritiker menar att det skulle leda till incest och polygami om homosexuella skulle få rätt att gifta sig och fler än 1000 borgmästare har skrivit under protester mot förslaget. Kritiken tycks dock komma från framför allt den katolska kyrkan.

Kardinal Andre Vingt-Trois, som är ärkebiskop i Paris, menar till exempel att Hollandes förslag är ett "svek" och att det skulle sätta hela samhället i gungning enligt EXPO:s rapportering. Ärkebiskopen vill också hindra homosexuella från att gifta sig eftersom deras barn skulle utsättas för diskriminering i skola och samhälle. Serge Dessault från det konservativa partiet UMP betonar att ett accepterande av lagförslaget skulle leda till en förändring av hela den franska nationen. Han säger: 

"Det blir slutet för familjen, slutet på barnens utveckling, slutet på utbildning. Det är en stor fara för nationen."

Bland de som protesterar återfinns förutom katolska grupper, gaygrupper mot äktenskap, abortmotståndare och muslimer enligt Expressen. Trots dessa negativa uppfattningar är det viktigt att understryka att en majoritet av fransmännen är positiva till lagförslaget. Enligt undersökningar genomförda av tidningen Le Monde är 65 procent för lagförslaget för legaliseringen av samkönat äktenskap och 52 procent för homosexuellas rätt att adoptera enligt EXPO.

Utan att gå in på några detaljer i argumentationen visar protesterna i Frankrike att en betydande andel individer i Europa anser att homosexualitet är ett problem och att denna uppfattning tycks vara relativt vanlig bland ledande katoliker i Frankrike. Huruvida det är möjligt att tala om två europeiska positioner i debatten om religion och homosexualitet är svårt att belägga med hjälp av detta begränsade material, men det är tydligt att den uppfattning som företräds av Cecilia Wikström inte är oemotsagd bland vissa inflytelserika grupper i Europa. Ur dessa perspektiv är demonstrationerna och proteserna tydliga illustrationer av att kristna tolkar och förhåller sig till frågan om homosexualitet och jämlikhet på olika sätt och att det finns olika uppfattningar om vilka värden som skall ligga till grund för Europa. 

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

HBTQ-altartavla lämnas tillbaks till konstnären

Skara domkyrka vill inte ha den altartavla som konstnären Elisabeth Ohlson-Wallin skänkte till domkyrkopastoratet i samband med teveprogrammet konstkuppen! Konstverket är tänkt som en alternativ altartavla i samband med gaybröllop föreställer HBTQ-personer i paradiset enligt Sveriges radios rapportering.

I Ohlson-Wallins version av paradiset finns det två Adam och två Eva av olika hudfärg och ormen avbildas med ett ansikte som föreställer en välkänd transperson från Skara. Medan kyrkorådets ordförande anser att de har blivit utsatta för en kupp, menar konstnären att det är en politisk handling. Trots att kyrkorådet anser att Jesus var en provokatör som stod på de svagas sida i samhället tycks man anse att altartavlan är allt för politisk. För Ohlson-Wallin avslöjar oviljan att ta emot konstverket en ”mörk fläck” och det är en skam för kyrkan menar konstnären. Domkyrkoförsamlingen som bland annat har biskoparna Erik Aurelius och Åke Bonniers stöd menar istället att "den typen av politisk handling hör hemma på en annan arena än som altartavla i Skara domkyrka” enligt SR:s rapportering. Det andra skälet som anges till varför man inte vill ta emot tavlan är att det inte är genomförbart att altartavlan "förvaras någonstans för att rullas fram efter begäran vid särskilda HBTQ-tillfällen."

Om vi lämnar de praktiska detaljerna så visar reaktionerna att frågor om sexualitet och religion ofta skapar diskussioner och konflikter om moral, etik och normer. Medan vissa grupper väljer att tolka sin religion på ett sådant sätt att den bevarar vad som uppfattas vara rådande normer (den dominerande heteronormen enligt kritikerna) är andra grupper istället redo att omtolka och ifrågasätt sin religions traditioner för att finna alternativa synsätt på till exempel sexualitet och samliv. För en närmare diskussion om dessa frågor se till exempel Simon Sorgenfreis inlägg här på bloggen. Men utan att gå in på teologiska tolkningstraditioner är det också viktigt att betona att det offentliga rummet och speciellt medias rapportering har blivit en betydelsefull spelplan för teologiska diskussioner som handlar om sexualitet. Mot denna bakgrund är det kanske till och med så att Ohlson-Wallin i större utsträckning uppnår sitt syfte att ifrågasätta hur vissa kristna ser på hbtq-frågor när Skara domkyrka inte vill ta emot hennes konstverk. Genom en uppståndelse i media synliggörs skiljelinjer och ömma punkter avslöjas. För hur många är det som egentligen känner till hur altartavlan ser ut i Skara domkyrka innan Ohlson-Wallins ”konstkupp”? Samt hade detta blivit en nyhet överhuvudtaget om kyrkan istället hade valt att acceptera konstverket?

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

Präst från Rysk-ortodoxa kyrkan fördömer homosexuella på Island

I samband med att Pride-festivalen anordnades i Reykjavík på Island 2012 publicerades en anonym annons som fördömde homosexuella. Annonsen som publicerades i dagstidningen Fréttablaðið innehöll en isländsk och engelsk text som återgav 1 Korintierbrevet 6:9-10 som lyder:

Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.

Annonsen som har skapat många upprörda känslor på Island och på Internet kunde spåras till Rysk-ortodoxa kyrkan, men det visade sig snabbt att annonsen hade publicerats utan kyrkans godkännande. Istället var det en präst vid namn Timur Zolotuskiy som hade köpt annonsplatsen på eget initiativ enligt nättidningen The Reykjavík Grapewine.

Den Rysk-ortodoxa kyrkan är en minoritetskyrka på Island och prästen Zolutuskiys agerande kommer förmodligen att skapa konflikter och motsättningar i samhället. Samtidigt som flera kyrkor (däribland Svenska kyrkan) och enskilda präster ställer sig bakom Pride-festivalens målsättningar är det också viktigt att betona att även kristna tolkningar av Bibeln kan användas för att ifrågasätta och kritisera homosexualitet. Detta är ett exempel på att kristendom också kan tolkas för att legitimera motstånd mot homosexualitet och att resultaten av de olika tolkningar ofta är motstridiga och paradoxala vid en jämförelse. Vid sidan av liberala och demokratiska läsningar återfinns även främlingsfientliga, islamofoba och homofoba tolkningar av religion och politik. Ett faktum som givetvis inte endast gäller för kristna (se t.ex Simon Sorgenfreis inlägg om hbtq-teologi inom judendom och islam).

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Queer, judendom och islam

I Människor och tro i Sveriges radios P1 den 3 augusti intervjuades rabbinen David Lazar om hbtq (homo, bi, trans och queer)-frågor med anledning av representanter för den judiska församlingens deltagande i Pride-paraden. Lazar kom som ett yrväder till Stockholms stora synagoga härom året och profilerade sig tämligen omgående genom sitt engagemang för feminism och hbtq-frågor. I en intervju med SvD en tid efter flytten till Stockholm gjorde han klart att:

Mitt mål som rabbin är att nå fram till en situation där allt queer-relaterat är absolut normativt, för det gör världen bättre, också för oss heterosexuella. Vi berikas av queerkulturen. Det är inte något onormalt, inte något som ska tolereras. Det var samma sak när männens hegemoni bröts ner av feminismen, vi berikades av feminismens kritik. 

I intervjun med Människor och tro menar Lazar att man måste ”förstå gay och queer för att förstå Gud”, och grundar detta på att Gud skapade människan till sin avbild. Han betonar här den del av 1 Mosebok 1:27 som läser ”Gud skapade människan till sin avbild” (men bortser från fortsättningen av samma vers som säger att Gud skapade dem som man och kvinna.) och menar utifrån detta att en queerteologisk läsning är nödvändig för att bättre förstå Gud.

Rabbi David Lazar

När Lazar får frågan om 3 Mosebok 18:22 - ”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt” - som ofta lyfts fram som exempel på att samkönade sexuella relationer är förbjudna refererar han till samtida queerteologi. Enligt en sådan tolkning måste versen förstås utifrån sin ursprungliga tid och plats. Kvinnor var – då och där – mäns egendom och män kunde därför ta sina fruar med våld. Vad versen förbjuder idag är därför – enligt denna tolkning – inte bögsex, utan manlig homosexuell våldtäkt.

Denna tolkning ligger nära en muslimsk queerteologisk läsning av Koranens sura 29:28-29. Här berättas om hur profeten Lût – Bibelns Lot – har (manliga) besökare som några av stadens (manliga) invånare kommer för att våldta. Lût utropar då: "Ni begår sådana skamliga handlingar som ingen i världen någonsin begått före er! Ni nalkas ju män [upptända av lust] och går tvärs emot naturens vägar."

Queerteoretiskt inspirerade tolkningar av versen har, på ett sätt som liknar läsningen av 3 Mos 18:22 ovan, förstått det som att Lût fördömer manlig våldtäkt snarare än samkönade samlag i sig.

I Sverige har, så vitt jag vet, ingen imam tagit ställning för sådana tolkningar på samma sätt som rabbinen Lazar - eller företrädare för kyrkan som exempelvis Lars Gårdfeldt eller Eva Brunne - gjort. Inom (som utanför) alla tre traditioner finns ett motstånd mot homosexualitet. Internationellt finns emellertid en rad gräsrotsrörelser och individer som arbetar med hbtq-rättigheter inom islam. Jag har skrivit om några av dessa rörelser här. Kända öppet homosexuella muslimer är exempelvis aktivisten och författaren Irshad Manji och imamen Daayiee Abdullah.

Om eller när någon imam kommer att ta ställning för homosexuella muslimer på samma sätt som David Lazar gjort för homosexuella judar återstår att se.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet