Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

fredag 17 augusti 2012

HBTQ-altartavla lämnas tillbaks till konstnären


Skara domkyrka vill inte ha den altartavla som konstnären Elisabeth Ohlson-Wallin skänkte till domkyrkopastoratet i samband med teveprogrammet konstkuppen! Konstverket är tänkt som en alternativ altartavla i samband med gaybröllop föreställer HBTQ-personer i paradiset enligt Sveriges radios rapportering.

I Ohlson-Wallins version av paradiset finns det två Adam och två Eva av olika hudfärg och ormen avbildas med ett ansikte som föreställer en välkänd transperson från Skara. Medan kyrkorådets ordförande anser att de har blivit utsatta för en kupp, menar konstnären att det är en politisk handling. Trots att kyrkorådet anser att Jesus var en provokatör som stod på de svagas sida i samhället tycks man anse att altartavlan är allt för politisk. För Ohlson-Wallin avslöjar oviljan att ta emot konstverket en ”mörk fläck” och det är en skam för kyrkan menar konstnären. Domkyrkoförsamlingen som bland annat har biskoparna Erik Aurelius och Åke Bonniers stöd menar istället att "den typen av politisk handling hör hemma på en annan arena än som altartavla i Skara domkyrka” enligt SR:s rapportering. Det andra skälet som anges till varför man inte vill ta emot tavlan är att det inte är genomförbart att altartavlan "förvaras någonstans för att rullas fram efter begäran vid särskilda HBTQ-tillfällen."

Om vi lämnar de praktiska detaljerna så visar reaktionerna att frågor om sexualitet och religion ofta skapar diskussioner och konflikter om moral, etik och normer. Medan vissa grupper väljer att tolka sin religion på ett sådant sätt att den bevarar vad som uppfattas vara rådande normer (den dominerande heteronormen enligt kritikerna) är andra grupper istället redo att omtolka och ifrågasätt sin religions traditioner för att finna alternativa synsätt på till exempel sexualitet och samliv. För en närmare diskussion om dessa frågor se till exempel Simon Sorgenfreis inlägg här på bloggen. Men utan att gå in på teologiska tolkningstraditioner är det också viktigt att betona att det offentliga rummet och speciellt medias rapportering har blivit en betydelsefull spelplan för teologiska diskussioner som handlar om sexualitet. Mot denna bakgrund är det kanske till och med så att Ohlson-Wallin i större utsträckning uppnår sitt syfte att ifrågasätta hur vissa kristna ser på hbtq-frågor när Skara domkyrka inte vill ta emot hennes konstverk. Genom en uppståndelse i media synliggörs skiljelinjer och ömma punkter avslöjas. För hur många är det som egentligen känner till hur altartavlan ser ut i Skara domkyrka innan Ohlson-Wallins ”konstkupp”? Samt hade detta blivit en nyhet överhuvudtaget om kyrkan istället hade valt att acceptera konstverket?

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

11 kommentarer:

  1. Mycket intressant reflexion.

    SvaraRadera
  2. En sak som jag har undrat över är varför just kristna kyrkor stigmatiseras till att acceptera homosexualitet? Är det för att de tär mest på statskassan och därför måste göra som politikerna och en del inom allmänheten säger? Eller vad handlar det om?

    Men framförallt: Varför känner homorörelsen att de måste "tränga sig in" på ställen där de uppenbarligen inte är välkomna? (väntar förresten med förtjusning fortfarande på att de ska utsätta ett par andra stora religioner i Sverige för samma sak för att visa att man inte hycklar :) )

    Vad tror man att man åstadkommer med denna politik, för det är politik mer än religion. Varför kan inte de kristna få ha sin tro som de vill i religionsfrihetens namn? Andra religioner får ju det.

    Vad hindrar splittringar av kyrkor idag? de har ju genom historien splittrats vartefter någon har kommit på nån ny tolkning, varför inte idag?
    Det står var och en fritt att skapa sin egen religion, tolkning och kyrka. De kyrkomedlemmar som bekänner sig mer till HBTQ-tolkningen kommer ju naturligtvis att lämna den gamla kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Svenska kyrkan är ju en plats där flera olika uppfattningar om sexualitet ryms - ett faktum som i och för sig gäller flera religioner (se till exempel Sorgenfreis text som jag refererar till i min text). Jag tror inte att någon tvingar svenska kyrkan att ändra sig - det är snarare medlemmar i kyrkan som ser sig som bekännande kristna som vill ändra på kyrkans tolkningar och praktiker. Men jag tror att vi hittar liknande spänningar i de flesta religiösa traditioner som finns representerade i dagens Sverige. När denna typ av diskussioner startas i Svenska kyrkan så blir dessa kanske mer uppmärksammade.

      /Göran

      Radera
    2. Tack för svaret. Kanske beror det på från vilken synvinkel jag ser på saken, men jag upplever ett starkt tryck på just kristendomen i denna fråga. Och då är jag ingen större vän av religioners negativa inflytande öht, finge jag bestämma så skulle religion ses på samma sätt som man ser på alla individuella livsstilsval.

      Jag upplever helt enkelt en stor diskrepans i hur man ser och behandlar olika religioner (läs islam vs andra). En diskrepans som rimmar väldigt illa med det man kallar "religionsfrihet". Tycker att det hycklas lite för mycket helt enkelt.

      Radera
    3. Hej

      Jag tror att man kan se på religion precis på samma sätt som man ser på alla andra individuella livsstilsval. Dessa val är för visso påverkade av uppväxt och förväntningar (men detta faktum gäller ju inte endast religion utan större delen av våra liv) och ur detta perspektiv är "religion" inte något annorlunda eller speciellt. Som religionsvetare anser jag att religion endast kan studeras som ett samhällsvetenskapligt och mänskligt fenomen. Religionsfriheten bör givetvis gälla på samma sätt för alla religioner. I vissa frågor ligger kanske Svenska kyrkan förmodligen närmare hur majoriteten i Sverige ser på värderingar och ideal, men det är också viktigt att peka på att det pågår diskussioner även bland andra religiösa traditioner. Vi har säkert anledning att återkomma till dessa frågor vid fler tillfällen här på bloggen. Tack för dina kommentarer och synpunkter.

      /Göran

      Radera
  3. Jag tycker det var starkt av kyrkan att stå emot det politiska trycket.

    SvaraRadera
  4. Hon kan ju lämna tavlan till en moské istället. Till lycke!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår din poäng, men nu är det så att moskéer inte har altartavlor eller bilder i sina lokaler. Kalligrafi eller fotografier på heliga platser i Mellanöstern är också vanliga.

      /Göran

      Radera
    2. Jag imponeras inte av konstnärer som hänger på mobbarna! Att sparka på kyrkan är ju helt ofarligt, så det är en populär sysselsättning av alla politiskt korrekta.

      Få vågar sparka på islam. Visst, Vilks vågade, men det fick han också mycket skäll för.

      Jag stödjer helhjärtat kampen för homosexuellas rättigheter. Men man bör sparka hårdats mot dom hårdaste homofoberna. Inte på den vekaste. Men ger väl mobbarna en billig chans att känna sig "goda".

      Radera
  5. Pinsamt bottennapp, RSV.

    EOW tycker att hennes begäran att en kyrka ska börja krångla med olika altartavlor för att skilja olika typer av vigslar åt är något slags lackmustest. Tänk om hon har helt fel?
    http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2013/01/10/altartavlan-och-skara-domkyrka/

    Over and out.

    SvaraRadera